Kokad gurka och kokosmjölk

Min pappa är 85 år imorgon. Han kan inte laga mat. Koka potatis ja, men göra mat nej. En gång skulle ha steka potatis. Han hör till den generationen där frun gör allt sånt. Han stekte den med de välkända potatisstekbehören majonäs och socker.... Det blev väl sådär kan jag väl säga. Min man är bra på att göra mat med några få(hemskt få, typ 2 på 13,5 år) undantag. En gång fick han för sig att det skulle vara gott att ha gurka i nudelsoppan. Kokad gurka är väl... Sådär helt enkelt. Nästan lite äckligt skulle jag drista mig till att säga. Idag kom hans andra misstag. Han fick för sig att ha kokosmjölk i köttfärssåsen. Det var väl... Sådär helt enkelt. I samma dignitet som kokt gurka. I allafall nästan. Jag frågade hur han tänkte. Han sa att kan man ha det till kyckling så det borde gå att ha det till köttfärs. Kanske, men inte till köttfärssås. Tycker jag. Det positiva är att det blev mycket över så vi slipper laga mat till kvällen...

Coooolt!!!!

Keirus största idol är storebrorsan Inti. Keiru fyller 2 år i slutet av April. Han säger inte så många ord och sätter inte ens ihop dem än. Men några av de flitigaste använda orden är "Coooolt!" och "Wow!". Det samt "Buzz"(Lightyear, Toystory-filmerna). Undras om han fått det vokabuläret från mig kanske? Nääää, skulle inte tro det.

Första gången på länge

För första gången på väldigt länge ser jag fram mot helgen. Helgerna har varit/är lätt ångestfyllda. Jag har inte haft energi att klara av att handskas med dem. För på helgerna SKA det var SÅ mysigt! Det SKA vara så ROLIGT! Man SKA njuta av att vara tillsammans dygnet runt. Och när energin är nere på noll är detta inte möjligt. Man kämpar för att klara sig genom dagarna bara. Att orka leka lite, att orka laga mat någon gång i allafall... Dessutom är helgerna fyllda med konflikter med och mellan barnen, gråt och skrik om vartannat. Men nu så kanske kanske kanske har jag kommit till en vändning. Denna helg ser jag lätt fram mot både lördagen och söndagen. Vad det beror på vet jag inte. Eller det kanske jag gör egentligen. Hur som så känns det skönt. I morgon har jag bara ett mål och det är att komma utanför dörren med barnen. Högre än så är inte min ambitionsnivå just nu. Kanske har jag kommit till ro med en sänkt ambitionsnivå. Kanske är det bara det....

Fredagskul

Min syrra Bina, hittade detta roliga klipp på Youtube med anledning av att hennes son fått köpa WoW. Faktiskt jätteroligt! Kolla på det om ni har tid. Och skratta.

Neggopeggo

En del människor är nog födda med en negativ inställning. Och är dömda till att ha lite mer otur än alla andra. Idag satt jag och käkade snabbt en sallad i min ensamhet efter ett jobb. Satt brevid två tjejer(kvinnor?)runt 30 år. Den ena pratade nästan hela tiden medans den andra hmmm-ade med. Under de 25 minuterna jag satt där och tröck i mig salladen så kom inte ETT ENDA positivt ord ut ur den pratande tjejens mun. Det var svårt att ta körkort, det var jobbigt att gå bort på bjudning till en kompis för de hade jobbiga barn(även om de var HIMLA söta och gulliga), det var så svårt att jobba på en mansdominerad arbetsplats, det var jobbigt för hon varit förkyld nyss, det var jobbigt rent allmänt och det var jobbigt för hon brukade få magkatarr då och då. Inte för att det hade skett det senaste året, men det VAR verkligen jobbigt att få det vartannat år. Jag är förvånad över att den hmmmm-ande tjejen orkade sitta kvar och lyssna på allt skit den andra dumpade på henne så här på fredagseftermiddagen. En del är födda för att vara olyckliga helt enkelt. Och har det inte speciellt enkelt att låta sig själva vara lyckliga. Så tror jag.

Läxan klarad

Hemläxan gjord(så när på att jag råkade olyckligtvis komma åt flera knappar på min mobil precis runt 22 igår och hamnade på facebook och råkade uppdatera min status...)och min sömn var MYCKET god. Vaknade av att Keiru slängde nappar omkring sig utanför sovrumsdörren strax innan 06, men kände mig mystiskt nog pigg... Placeboeffekt eller ej?(om det nu kan vara placebo utan tabletter...) Ska i allafall fortsätta med denna effektiva taktik de kommande nätterna också.

... och så kvällen

Att plåta en av sina kompisar är svårt. Både för sin egen skull och deras. Idag skulle jag plåta en kompis som ska vara med i en artikel. Jag vill ju så hemskt gärna att det ska bli bra, att alla ska vara nöjda. Både kompisen och jag. Så nu har jag suttit här i över en timme(!!!!) (vilket är en evighet för mig) för att välja rätt bild och sedan shoppat den. Jag tror jag är nöjd. Jag hoppas han blir nöjd. Och naturligtvis hoppas jag läsarna blir nöjda...
Det enda jag har kvar denna dag är en hemläxa jag fått: inte surfa efter 21 och inte kolla på klockan under natten....
DET är ändå dagens svåraste uppgift.

...eftermiddagen

Gick över förväntan. Efter ytterliggare ett bra möte så kanske kanske kanske(peppar peppar ta i trä)en gammal önskan kommer att drivas genom. Efter mötet kände både jag och han jag hänger ihop med i dessa dagar för att skrika högt och göra high5!!! För det var verkligen på tiden!

.....förmiddagen

Dessutom hade jag ett mycket viktigt möte imorse klockan 8. Jag var nervös. Så med klappande hjärta satte jag mig på bussen och visste inte hur jag skulle orka med den långa resan in till stan utan att kräkas. Men ibland får man lite hjälp på vägen. Vid spärrarna stod en av alla dagismammorna och ser smått förtvivlad ut. Hon hade glömt plånbok och busskort hemma. Och kom såldes inte genom spärrarna. Jag stämplande in henne genom spärrarna. Hon skulle åka hela vägen in till stan och nästan till samma ställe som jag. Så istället för att sitta själv nervös fick jag en trevlig stund med dagissnack och lärde känna en trevlig mamma lite mer än vad jag gjort innan. Innan vi skiljdes fick hon alla kontater jag hade med mig(60 spänn) för att kunna åka hem på eftermiddagen. Hur mötet gick? Det gick över förväntan och jag kände en STOR lättnad efter det.

Morgonen

I morse lämnade jag för sista gången klockan 06.45 på dagis. Både jag och Inti drog en lättnandes suck. Sista morgonen då jag väckte mina killar 05.50 för att vi ska hinna i tid. Nästa vecka börjar mitt nya schema. Nya tider strålande tider. Det känns mer än bra.

Smart drag

Ny strategi. Jag frågar inget, så får jag inget veta. Om det är något får de komma till mig istället. Tror det är bättre. För mig i allafall.

All by my self

Jag har en massa ljud omkring mig hela tiden, barn, kollegor, mannen. Ofta är det gråt, gnäll eller skäll... Därför är det bara SÅ skönt att få glida ner till lunchhaket här brevid, sätta sig ner ta fram sin bok och bara njuta av ensamheten. Oftast är onsdagar en sådan dag! SÅ skönt som sagt var!!!!

Tjuvkik

Det är inte varje dag man får se en bloggare blogga lajv varje dag. Som man inte känner vill säga. Idag satt jag brevid en kvinna på pendeln till jobbet som hade en sådan där liten dator i knät. Och när jag kastar ett getöga(?) på datorn så sitter hon och bloggar! Nyfiken som jag är kastade jag ett flertal getögon(?) till på datorn och hittade adressen till slut. Så detta är vad jag såg. Mest spännande var att jag vet vem det är som skriver det här. Och jag blev inte förvånad att det var just hon som bloggade det. Mina fördomar....

Kaffe Lasse

Vi var på Mc Donalds idag och käkade middag. Varken mannen eller jag hade kommit upp med något spännande mat-tips så det kändes som en enkel utväg. Reklamen på tv-skärmarna gick varma och Inti satt och kollade på dem.

Inti: Mamma, där är en sådan där Kaffe Lasse!
Jag: Ähum, vad sa du?
Inti: Det var en sådan där Kaffe Lasse mamma! Titta!!!

Ja Kaffe Lasse.. Så kanske de heter ute i min förort... Jag är inte en sådan där Kaffe Lasse-mamma så vad vet jag....?

Frisk och sjuk

Idag fick lilla koppan ÄNTLIGEN gå till dagis igen. Igår jublade han över det, imorse deppade han över det. Han ville hellre vara hemma och spela TV-spel och hänga med lill Keiru som hade feber igår eftermiddag och fick vara hemma idag. Imorgon hoppas jag dock alla i familjen är på fötter igen så vi kan jobba, luncha och hämta energi genom att vara borta från varandra några timmar.

Ett barn är lättare än två

Jag vet att somliga säkert kommer ta lite illa åt sig; men VILKEN skillnad det är att ha ett barn mot två!!! Keiru sover nu och Inti reder sig själv! VILKEN skillnad!!! Jag kan fylla i förskoleenkäter, blogga, plocka undan grejer, fylla i min nya adressbok... Saker som är HELT omöjliga med två små barn! Så till alla er som tycker ni har fullt upp med ett barn; jo, till en viss del, men NJUT!!!!!

Förträngning

Mannen har varit i fjällen med sina killkompisar och "åkt skidor" sedan i torsdags. Han kom hem i går kväll. Till fruskosten satt han och såg helt chockad ut. Han tyckte barnen pratade HELA tiden med små gälla röster...... Han hade tydligen lyckats förtränga det väl. Välkommen hem igen pappa!

Jaha ja det kunde man ju räknat ut med tårna

Är det inte det ena så är det det andra sa flickan som blödde näsblod. Inti är frisk i stort sett. Pigg och det är bara skorpor kvar av kopporna. Keiru gick och lade sig vid 12. Vaknade 13.30 med 39,3 i feber. Så det är bara att kavla upp ärmarna lite till och se fram mot sömnlösa nätter.... Denna vecka också. Yeej!!

Slutet

I morse klockan 05 fick så morfar sin sista vila. Han slutade andas och lämnade fridfullt sitt liv här på våran jord. Var han än nu är vet jag att han har det bra. Något annat alternativ finns inte för honom. Så morfar, sov gott nu och glöm inte bjuda mormor på dina äggmackor. Vi ses ju förr eller senare eller hur?

Wow!!!!

Ibland är Desperate Housewives för överjävligt bra!!! Idag är ett sånt avsnitt! Wow säger jag bara!!!! Shit pommefritt!

MÅSTE

Ibland får jag sådana dära tankar att man MÅSTE bara göra saker. Just nu bara MÅSTE jag fixa till våran adressbok. Jag vet inte varför men det är nästan en tvångstanke. Så imorgon MÅSTE jag åka och köpa en ny telefonbok och fylla i allas adresser. Jag vet inte varför, men jag antar att det kan ha något med att göra att se att man har ett liv, vänner att ringa. Att jag inte är ensam. Eller att försöka göra ordning i kaos... Välj själva vad ni tror stämmer. Eller gör en egen analys vettja!

Lycka

Lycka är att ligga i sängen och kolla på en bunt avsnitt av Desperate Housewives! Tänk vad lite man kan glädjas åt ibland...
Det och att jag klarade ABISKO, tio poäng på På spåret ikväll. Det var slutet är som ett nötkreatur jag tod det på! HA!!

Fy fan

Vad Ebba Grön är bra! Gör bilder och lyssnar på Ebba. Jag vill bara hoppa omkring och skrika med i låtarna. Nu sitter jag ju på jobbet så det kanske skulle verka lite konstigt om jag skulle göra det. Men fy fan vad de är bra!!!!! SIDA VID SIDA!!!!!!!!!

Uppslukad

Idag höll jag på att missa min station. Det har inte hänt någon gång tror jag. Satt och läste i min nya bok Duktighetsfällan. Helt plöstligt tycker jag mig ha precis hört att de sa något om byte till tvärbanan. Kollar upp ser att det ser ut som min station. Människorna håller på att gå på tåget och så inser jag att det ÄR min station. Hoppade ur tåget och hann komma av innan dörrarna stängdes. Bra betyg för boken....

Stackars liten

Inte är det kul att ha vattkoppor.
Inti: Mamma det gör så jävla ont på benen! Det kliar så dant på magen... Jag vill inte vara sjuk. Varför är just jag sjuk??? Varför är det ingen annan som blev sjuk istället?!

Han låter som en hel karl i allafall!

Hej då morfar

Så har jag då åkt tur och retur ner till sjukhuset morfar ligger på. Jag har pratat med honom, strykt hans kind, pussat hans panna och kramat hans smala kropp. Jag sa hej då, jag älskar dig morfar och tackade för alla fina stunder och alla goda äggmackor han gjort åt mig. Han såg så lugn ut, sov så fridfullt hela tiden. Han har levt ett långt och bra liv. Jag vet det. Ändå ramla stora tjocka tårar ner för mina kinder. Jag kommer aldrig mera se honom igen.

Julkortet till morfar

Jag skrev på julkortet till min morfar att vi skulle ses nästa gång jag kom hem till byn. Förra helgen gjorde vi det. Och jag tog med barnen till morfar. Vi var där i någon kvart för jag hade mycket på programet. Vi kramades och pratade. Han kramade båda barnen. Jag är så glad för det. Morfar fick sin andra stroke i söndags morse. Det drabbade andra sidan av hjärnan och han kommer inte hämta sig från detta. Han fyller 89 om några veckor. Idag ska jag åka ner till det stora sjukhuset och säga hej då till min fina morfar. Jag tänker på alla goda äggmackor han gjort till mig, på alla timmar vi stått och fiskat tillsammans, på alla soliga dagar vid våran sommarstuga där han legat och lyssnat på radio och stekt sig i solen. Jag har haft en underbart snäll morfar som nu ska lämna oss. Jag gråter en tår och blir ledsen i hjärat. Jag vet att vi kommer dö en dag allihopa. Det är ju det enda som vi med säkerhet vet. Men det känns inte lättare för det. Min fina fina morfar.

Jag är fan mossig

Åkte med en typ 20-årig tjej i hissen efter frukosten idag i Riga.

Hon: Har du haft det bra?
Jag: Absolut! Det var skönt att få sova bra i natt i allafall!
Hon: Ja fan vad skööööööööööööööönt det ska bli att komma hem och få sova! Eller hur??? Jag ska bara kasta mig i min egen sängen när jag kommer hem och sova heeeeeeeelaaaaaa kvällen!!!! Gud vad skönt det ska bli att få vila!!!!
Jag: Mmmm...Visst... Mummel mummel...

Vissa (jag) åkte till Riga för att få sova ut och äta frukost, middag och lunch i lugn och ro. Andra åker för att inte få sova. Och pallar det.... Näää hörrni. En tid i livet hade jag samma inställning. Hon kommer att ha samma inställning som jag har nu men om tio år. Jag lovar. Men lite mossig kände jag mig allt. Med rätta antar jag.

Vi har i allafall tur med vädret

Har varit i Riga med jobbet. Kommer hem till en liten med vattkoppor och en liten med feber. Och gnäll. Skönt att vara hemma igen! Min fina familj!Tur att jag är tjugo och inte alls blir bakis efter att ha festat i Riga.

Ett lett beslut!

Så då så. Ingen sjukdom eller så. Så snart ska jag stänga resväskan och ta på mig kläderna. För jag ska åka till Riga! Inget bloggande förän tidigast måndag kväll. Om jag inte hittar en dator i ngt hörn på hotellet....

Lotta Engberg=Häxan Surtant?

Vi satt och myste, hade tänt ljus, åt glass och kollade på På spåret. Lotta Engberg sjöng 3 schlagerlåtar.
Inti: Mamma tycker du det här är bra?
Jag: Ja, jorå...
Inti: Jag tycker hon låter som Häxan Surtant.

Tror inte det var ett bra betyg till Lotta Engberg.

Storm i ett vattenglas?

Okej, jag har inte velat kommentera denna debatt som rasar mot Liza Marklunds bok Gömda. Men nu gör jag det. Jag känner så här: Det finns alltid två sidor när två träter. Eller nåt. Alltså finns det naturligtvis en version av verkligheten som kvinnan uppfattar den och en som mannen uppfattar den. I boken Gömda finns kvinnans berättelse som dessutom kan styrkas med olika domar och andra dokument. Mannen har en annan story. Natrurligtvis. Vad Gömda handlar om är kvinnans historia, hon har fått tala ut oemotsagd eftersom det är en bok. Ingen artikel eller reportage. Det är en bok. Mannen har inte fått försvara sig. Vilket han inte heller har ngn laglig rätt till i en bok. Så det är så man får tänka på när man läser den. Tycker jag. Jag fattar inte heller det drev som verkar vilja ha Lizas huvud på ett fat. Det måste väl finnas viktigare saker i livet än att jaga en annan människa så för en boks skull? Men visst, jag förstår också om läsare känner sig besvikna om de inte tänkte på att detta var bara kvinnans historia, inte mannens. Men någon gräns finns det väl? Jag gillar Liza Marklunds böcker och tycker det är synd att en bok om en sådan viktig fråga(män som slår kvinnor) får så mycket skit. Det är ett viktigt ämne. Det är ju aldrig okej att misshandla en kvinna(eller en annan man) oavsett om hon är prostituerad eller adlig. Men det verkar tyvärr vara en av sakerna som kommer bort i denna storm. I det lilla vattenglaset Sverige.

Rockar fett!

Efter att sett dammtussarna virvla runt i solens strålar fick jag nog. Här skulle dammsugas. Skickade upp barnen att leka på övervåningen. De tog med sig varsin filt och mitt i trappan stannade de.
Inti: Mamma, visst rockar vi fett??
Jag: Absolut. Ni rockar jättefett! Klart ni gör!
Inti: Bra!

Så gick han och lillebror uppför trappan och satte på radion och letade upp en station som spelade låtar och dansade.

Mohahaha

I ren ilska lyckades jag fixa ett eget konto. Såja nu har jag mitt eget fingerprintkommaingrej!

Irriterad

På våran nya dator finns det ett slags fingeravtrycksigenkänningslösenordsgrej. Mannen lyckades naturligtvis fixa det, men jag måste skapa ett nytt konto och det är bara så jävla irriterande att det inte går bra!!!!!!!!!!!!! Jag lyckas inte få till det där fingeravtrycket. Om man får till det är det bara att rulla fingret varje gång jag ska logga in på fejjan eller här, min mail osv osv... Får väl fortsätta med att skriva in mejl och lösenord. Det har ju funkat hittills så. Men:
Arrrrrrrrrrrrrrrgggggggggggggghhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh!

En ny HP

Ni kan aldrig gissa vad? Vi har fått en ny dator! I utebyte mot den gamla! En jättefin ny dator! Så nu är det bara att blogga på igen som vanligt! Skoj skoj! Ska länka så ni får se hur fin den är. Men först måste jag gå och sätta på Keiru en blöja. Han slet av sig sin och skrek sedan att han ville ha en ny....

Nära en bagge

Idag kom jag så nära jag kan komma en guldbagge. Och ett Augustpris. Baggen stod lite dammig i ett hörn på golvet. Reportern rusade entusiastiskt fram och lyfte på den och kände på den ordentligt. Jag som är mer blygsam satt mest och kollade på den från håll...

Ångrade mig

Äääähh, jag skippade stadskonturerna. Det är inte min grej riktigt. Har inte hittat hem än, men denna himmel får duga för nu ska jag på lunch....

Rätt eller fel?

Fixade ny bild under rubben. Hade tröttnat på asfalten. Men är detta verkligen rätt? Jag vet inte hur det känns. Nytt. Men är det bra? Vette faen... Vad tycker ni?

Pust

Ingen hosta idag. Nästan inget ont i halsen heller. Skönt. För gratisresan till Riga närmar sig.

Mellan önskan och förträngning

Jag sitter här och klickar och klickar och klickar. Och önskar för femtielfte gången att jag kunde HTML:a mera. Så jag fick en riktigt fin blogg. Och förtränger att jag verkligen har ont i halsen. Och att det blivit värre under dagen. För på lördag ska jag åka på resa utan mannen och barnen. Istället åker jag med jobbet. Och jag har sett fram mot det. Men la la la la.... Känner inget i halsen.Host host.

Tomtekaos

I helgen tog vi ju en tur till de östgötska skogarna. Mest för att hälsa på mormor och morfar, men också för att det var julgransplundring. Kul tänkte jag. Men förträngde jävligt väl att jag känner ju typ alla som bor i den lilla byn. På ont och gott. Man kan inte smälta in i mängden på ett så där litet ställe. Och alla som var där var ju typ ett år äldre eller yngre än jag eftersom vi nu alla lyckats yngla av oss. Så det var ett evigt hejjande och berättande om vad jag gör nu och vad barnen heter och hur gammla de är. Trevligt att ses och bla bla bla bla! Som tur var fanns en gammal och god vän där som jag kunde snacka med när inte barnen sprang runt som yra höns på golvet farligt nära julgranen. Till slut kom då tomten med den efterlängtade godispåsen. Och vilket kaos det blev!!! Som ni ser fanns det ingen organiserad kö där inte! Djungelns lag är det ordning i. Inte den ute i skogen inte....
Den som kan peka ut mina ungar får en godispåse av tomten!

Pix (nix??)

Det som suger mest med att inte ha en dator är att jag inte smidigt kan lägga in bilder på bloggen. Det är jäkligt trist med en blogg utan lite bilder som lättar. Nu fixade jag en kortläsare till ett anorektiskt minneskort(vi har annars bara läsare till tjockkorten). Så här kommer en bild för upplättning. Bröderna brothers på ett lekland. Söta va?

Nya tider

I november när jag kom tillbaka efter att varit hemma och varit ute och gått flera mil bad jag om ett nytt schema. Nu fick jag reda på att jag får det! Skillnaden är att jag inte är ledig en dag i veckan som tidigare. Nu jobbar jag alla dagar, men inte lika länge. Jag tror det är bättre. Det kändes som det i dimman jag hamnat i i November. Nu vet jag inte längre. Men jag hoppas att min magkänsla var rätt då. Så två stora förändringar sedan där då det brast i slutet av Oktober;
1) Jobbar inga helger längre.
2) Kommer inte ha två superlånga dagar och inga dagis klockan 06.45-dagar längre. Nu är det tidigast 8 vi ska vara på dagis. Då får jag någon timme till där med barnen på morgonen. Och vi hinner göra mer än att bara stressa upp ur sängen och på med kläderna och nyvakna ramla iväg till dagis.
Det känns bra nu när jag tänker på det igen. Med tanke på att Keiru vaknade 05.15 idag igen så är det ju nästan tre timmar att hänga med barnen på innan det är dags att gå till jobbet....

Fördomar

Sitter nu och lyssnar på Jonas Gardells vinter. När han spelar första låten tänker jag: "Men gillar verkligen Jonas Gardell den här musiken?" När sedan Aerosmith kommer så tänker jag, "nääää det här har någon annan valt åt honom!" Sedan efter den tredje låten berättar han att han spelar den musiken han gillar men som han skäms för. Tänk vilka fördomar jag har. Och tydligen har Jonas Gardell egna fördomar om sig själv eftersom han tyckte dessa låtar var piniga... Det andra jag reflekterar över är en anekdot om Pia Huss. Jag vet inte direkt vem hon är så jag googlar henne lite snabbt. Och hamnar i Jonas Gradells dagbok 4 januari 2008. Samtidigt som jag läser texten i dagboken inser jag att han ordagrant läser upp den text han skrivit i sin dagbok i Vinter i mina öron... Jag vet inte om det var träligt eller okej... Oavsett så tycker jag precis som Bina, har ni en timme över lyssna på Vinter med Jonas Gardell. Det är det värt!

Othello

Ska göra bilder. Inte roligt idag. Därför så lyssnar jag på musik. Min kollega EHVM har lagt in typ 10000 låtar på itunes. Jag scrollade för att få igång Ebba Grön. Jag hamnade på E-type och insåg att det var E-type jag behövde för att kunna få fram de där sketna bilderna. Gud vad roligt det var! Bilderna blev gjorde på ett kick och jag dansade och sögs bak i tiden till 1990-talet. Då jag och mina kompisar Barba Dos och Eva-L varje onsdag, fredag och lördag satte oss i bilen och åkte från skogen till Kattne och Othello... Det var tider det. Där drack vi lakritsshots(mitt rekord var 13 på raken. Jag slog Eva-L som bara fick i sig 12...) som tokar och dansade som sig sedan bör. E-type gick varmt och även Rednex.... Fy fan vad roligt vi hade i våra små övertonåringsliv! Alla minnen(vissa suddigare än andra)får mig att sitta och fånflina här framför datorn. Bara så ni vet.

Meningen med livet

Inti missade Habib i helgen. Han fick inte se det för sin mormor och morfar. De tyckte det var för stora barn. Efteråt klagade han när han satt på toan.

Inti: Mamma, jag fick inte veta vad meningen med livet är!!!! Hur ska jag få reda på det nu?

Ja det var ju jobbigt. Alla vill ju veta vad meningen med livet är. Men jag lugnade honom med att han har god tid att ta reda på det själv.

Förrvirrad i skogen

Igår var jag hos en kompis som alldeles nyss flyttat till stan i de östgötska skogarna. Jag hade en adress kollade kartan en gång innan jag åkte iväg och hittade fram direkt. Jag fick beröm av de nyinflyttade att jag hittat eftersom deras hus ligger mitt kryllret i det fina villaområdet i stan. Då kom jag och tänka på en gång för länge sedan när jag var ute och åkte på ett litet sverigeäventyr med min allra bästa polare Barba Dos. Vi skulle från de östgötska skogarna ner till Karlskrona. Hon hittade. Sa hon. Och jag var trygg för det fanns ju en karta hur man skulle köra dit. Barba Dos har nämligen ett uselt lokalsinne. Och detta var dessutom när vi fortfarande var tonåringar vilket gjorde henne ännu mer förvirrad.... En gång kom hon till gymnasiet med olika skor på fötterna. Bara ett exempel. Så sitter vi där i den lilla golfen och lyssna på eurotechno eller Drängarna... Troligen Drängarna(Jag vet, det är ngt av det pinsammaste i mitt liv.). Och då kommer hon på att hennes mamma brukar köra en genväg. Genväg=en väg som är snabbare och kortare än den vanliga. Där borde jag sagt NEJ. Men det gjorde jag inte. Jag borde även sagt nej när hon hela tiden trodde att det var här vi skulle svänga av men sedan visade det sig att det var fel. Eller nog fel. Där borde jag definitivt sagt stopp och belägg. Men det gjorde jag inte. Till slut körde vi av en och in på en ganska liten väg som Barba Dos trodde hon kände igen.... Vägen blev mindre och mindre och mindre. Tillslut fanns det bara rum för en bil på den vägen och vi var djupt inne i skogen.... Efter att vi tillslut kommit ur skogen och hittat någon att fråga var vi var och ringt Barba Dos moster för hjälp så insåg vi att vi hade åkt 8 mil fel. ÅTTA MIL fel. Det ni. Det var sista gången jag lät Barba Dos bestämma att vi skulle ta en genväg i allafall. Hon har fortfarande ett lokalsinne som är häpnadsväckande dåligt. Så det är tur att hon har en sådan bra kompis som jag med ett häpnadsväckande BRA lokalsinne!

Helgens bästa fråga

Min pappa, barnens morfar, har en liten skada i sin fot vilket gör att han har lite svårt att gå. Detta har resulterat i tråkigt nog att han drar sig för att gå ut i samma mängd som förr. Inte för att det gör ont utan för att han inte vill att folk ska fråga en massa saker.

Inti: Morfar, varför köper du en massa nya skor när du ändå aldrig går ut?

Mormor som tycker det är trist att hennes man så sällan går ut och går tyckte det var en hemskt bra fråga. Medans morfar hmprade fram något som inte gick att höra.... Jag jag fnissade så jag höll på att tappa andan....

Men innan

måste jag bara säga att jag blir glad i kroppen när jag såg att det blir en fortsättning på den braiga serien Graven! Tjoho!!! Något att blanda upp Private Practice, Desperate Housewives och Greys med! Det blir en bra höst. Det känner jag redan nu!

Hej då civilisationen

Ska till de östgötska skogarna i helgen på julgransplundring. Ska bli skojjigt. Men det innebär ju ingen dator på hela helgen. Iochförsig inte så stor skillnad mot läget hemma hos oss annars just nu. Men det blir till att facebooka via mobilen istället. Så jag har någon slags kontakt med yttre världen. På måndag är jag tillbaka igen till civilisationen och till en dator. Så då kommer det fler inlägg... Roliga sådana eftersom jag kom på att jag faktiskt kan göra sådana.

Jag är lite rolig

Letar efter en rolig länk/inlägg till en bild där mannen står på huvudet på crossbanan.KOllar igenom hela augusti och september. Hittar den inte. Men inser att jag faktiskt är ganska rolig ibland i mina inlägg. Det och att så här i efterhand kan jag se varåt det barkade där i höstas... Men att jag faktiskt är lite rolig ibland var ju skoj att se.

Ja jisses....

Läste att det varit knarkrazzia på Grammisgalan. Läste också att artisten Kleerup tyckte det sög ganska ordentligt. Man undrar ju varför.... I dagens tidning säger han saker som:

"Jag kan inte leva i det här landet längre"
"Allt jag gjort för Sverige"
"All skatt jag betalat"
"Vi är Sveriges främsta i musikbranchen"

Nääämen det låter ju precis som om man absolut måste få en laglig rätt till att droga då. Jag menar allt han gjort för Sverige. Typ vaddå? Musik, men mer då? Jo just det, han betalar skatt!!!!!! Vad duktigt av honom!!!!? Som om inte alla andra hårt jobbande svenskar gör det. Äh, vilket dravel! Lika löjligt som när att Robinson-Agneta(ni vet hon som skulle fånga ägg som Jerker kastade ner från ett berg, vilket för övrigt är ett av Robinsons roligaste ögonblick.) krävde att hon skulle få ett hus på en ö av Göteborgs kommun för att hon varit med i en dokuåpa...

Leslie

Har ni missat dokumentären om Leslie?Jag råkade zappa över till filmen igår kväll på SVT. Leslie är en kille som är 14 år, bor i Malmö, har en oerhörd talang som rappare och har diagnosen ADHD. Filmen är berörande och rörande. Kolla på de hittills 2 sända avsnitten av 3 om ni har tid över.

Tyd detta tack

I natt drömde jag att jag klippte håret. Två gånger på samma dag. Den första gången gick jag för att klippa av det. Den andra gången för att klippa det så jag fick en frisyr. Kommer ihåg att jag tänkte i drömmen att detta verkar ju högst onödigt att gå till olika frisörer för att göra samma sak fast två gånger hos olika frisörer. Denna dröm måste ju betyda ngt. Så varsegod, tyd på alla ni där ute!

Rock ´n roll-bilder

November Rain och Paradice City sedan var bilderna till jobbet klart! Och rockat har jag under tiden! Aj aj min nacke.... Är för gammal för sånt! Nu hem till obyggden och utan dator tills i morgon igen!

Glädje sprids

Nu är det bevisat! Har man lyckligare och positivare människor runt en blir man lyckligare själv! Sluta härja och sprida åska omkring. Så snälla alla ni som är runt mig, var glada och positiva så att jag också blir det! Snälla.

Nakenrumpan

Höjden av förnedring måste ju vara att ramla ner i en skidlift, fastna med brallorna och kalsongerna så de åker av och sedan bli hängande nakenfis om rumpan åkandes i skidliften uppochner!!!!!! Ha ha ha ha ha! Och gott om bilder lär det ju finnas på stackarn med dagens mobiler och sånt.

Inspirerad

Var hemma hos Mannens pappa och hans familj i helgen. De var schyssta och var barnvakt i några timmar när vi tränade. De har precis flyttat in till stan. De har lyckats att fixa till det jättefint i sin lya. Blev så inspirerad att allt jag tänker på är inredning och vilka lampor vi ska köpa till huset. Och var de ska stå..... Det är både roligt och frustrerande för vi har varken pengar eller tid för det egentligen. Men drömma kostar ju inget, eller hur?

Datorjävel

Så har våran kära dator återigen gått sönder...tredje gången på ett år! Skitdator!!!så nu kan jag inte blogga förutom med mannens mobil. Och det är krångligt . Tur jag börjar jobba snart igen ....så ge inte upp om jag inte bloggar så mycket. jag kommer igen...

Hanna Hedlund. Igen.

Jag vet inte om jag har bloggat det men jag fick ju Hanna Hedlunds skiva "Det är jag som är mamman" i julklapp av Mannen. Det är en otroligt fin stämmning hela skiva genom. Jag kan inte lyssna på "Han kommer inte hem ikväll" utan att få tårar i ögonen. "Jag hade väntat mig mer" är också superbra och "Egen tid" är också en höjdare. Precis sådär tänker och känner ju jag. Jag är inte ensam. Och det känns rörande att veta det. Att få höra det. Så om ni inte har lyssnat på någon av låtarna GÖR DET! Klicka här så kommer ni direkt till låtarna. Ja, jag vet att jag tjatar. Men jag känner att jag måste.

En sådan dag

Idag är en sådan där dag. En dag när vi inte har något inplanerat. De kan vara sköna. Om man inte har barn. Då kan de vara rena mardrömmen. Man bara går runt på varandra och är rastlösa. Jag är inte rastlös nu, jag är mer stressad av att vi inte gör något. Typ åker motocross med mannen, eller åker stjärtlapp på det tunna tunna lagret snö som ramlade ner. Istället är vi inne, såsar bara omkring i myskläder/blöja/kalsonger.(Ni får lista ut vem som har vad...). Så här sitter jag nu helt handlingsförlamad och hela jag skriker att vi BORDE ut och göra något vettigt. Men jag vet inte om jag orkar ta tag i det....

Morrrr

Jag blir så oerhört förbannad på dessa jävla skriverier, teorier och rena lögner som tidningarna ägnar sig åt vad gäller Kronprinsessan Victoria och Daniels liv. Om det någon gång vore ren seriöst granskande journalistisk så vore det helt okej, men detta ständiga skitsnack av Johan T Lindwall och hans gelikar. De har bara setts tillsammans 2 gånger under hela 2008. Vilket jäkla skitsnack! Vem har bara sett dem två gånger tillsammans 2008??? Johan T??? Och bara därför isolerar dem sig.. Nä fy fasiken! De ska inte gifta sig, de ska gifta sig, de ska separera, de isolerar sig, de ska inte separera, de ska gör ditten och datten, de ska inte göra ditten och datten, här är deras kärlekssemester, här är inte deras kärlessemester.... Att de orkar med sig själva dessa såkallade hovreportrar(skavllertanter och skvallergubbar). Jag vet, jag borde inte ens klicka på skiten, men slutar aldrig att förvånas hur mycket lögner de hittar på.

Ej ej!!!!!

Keiru råkade få tag på mig jobbmobil. Jaja tänkte jag. Ingen fara på taket. Har ju knapplåset på.

Keiru: Ej ej!!!! Ej ej ej ej ej!!
Keiru gå med telefonen till storebror.
Inti: Hallå? Vem vill du prata med mamma eller pappa?

Då fattar jag att det är någon i telefonen. Snabbtänkt som jag är konstaterar jag att det till 99,9% är sportisen som börjar på bokstaven A. Han är först i telefonboken. Tar snabbt luren och konstaterar att det är en förvirrad sportis som tycker det är konstigt att vi undrar vem han vill prata med när det var vi som ringde...
Fick passa på att önska trevlig fortsättning och sånt. Han hade haft det bra, men redan börjat jobba igen. Så fick jag veta det också. Och så blir jag noga med att ha knapplåset på....

Ett försök

Gott Nytt år på er! Vi hade en bra nyårsafton här i Värmland. God mat och bra vänner(Bina och sportfiskarn). Dock var den allt annat än lugn. Barnen skrek, ville äta, ville inte äta, sprang omkring.... KAOS! Vi konstaterade att vi 2029 troligen skulle få en nyårsafton utan barnkaos. Men då räknade vi samtidigt ut att Bina kanske skulle vara farmor då och då kanske skulle ha det stora privilegiet att få dela nyår med sitt barnbarn.... Ja ja... Åren går fort och jag vet att en dag ganska snart kommer barnen inte vilja vara med oss gamlingar... Så det är väl bara att försöka njuta av det så länge de vill vara med oss. Försöka....