Små små skitar

Det är vad barn är. Mina är små små skitar. Men det finns även små elaka skitar. Keiru började ju 6-års nu i höst. Och det var rörigt från första dagen. All personal hade sagt upp sig under sommaren och alla nya hade inte hunnit komma på plats. Och de som kommit på plats var just nya och kände inte varandra. Rörigt helt enkelt. Vilket gjorde att de små skitar som är elaka små skitar fick ganska stora ytor att spela på. Och ett litet gäng beslöt sig att Keiru var en lämplig liten skit att sikta in sig på. Knuffar, muntliga retningar, kastning av mössan, målning i ansiktet, slag med spadar... Händelserna har varit ganska många och hemskt ledsamma på de månader sedan skolstarten. Pga av att det var så himla rörigt när jag lämnade på mornarna och jag märkte att de(personalen)inte tog mot barnen utan bara prickade av dem, stannade jag en morgon och tjuvkikade på vad som hände när jag lämnat Keiru. Jag stod kanske 10 minuter och kollade. Han gled runt lite, vilsen, försökte närma sig barnen, gick runt lite till... Sedan efter kanske 5 minuter försökte han sig på att gå fram till två killar. Jag ser hur han säger ngt, varpå en av killarna knuffar honom fler gånger (ganska hårt) bort från sig. Keiru gör inget motstånd utan börjar glida omkring igen utan att ngn av de vuxna ser honom eller vad som hänt. Så här såg det ut varje morgon. Jag påtalade det. Fick till svars att de är bara 3 personal på gården så de kan inte ha koll. Blev lite chockad av svaret så jag hmm-ade och gick. Vid varje grej som hände sa jag till och bad personalen hjälpa Keiru på morgonen så han kom in i gruppen och leken. Det blev bättre i två dagar... Förra veckan fick de bända bort honom från mig när jag skulle gå på mornarna och det hela kulminerade i att tre "kompisar" målade honom i hela ansiktet med färg utan att han ville det. På det fick han skäll för han hade gått in (för att tvätta av sig färgen)av fröken. Då fick vi nog. Krävde samtal med pedagogerna. Efter mötet som var helt okej, där de skulle kontakta barnens föräldrar och prata mer med barnen om hur man ska vara en bra kompis, kom vi ner och vi ser direkt på Keiru att det hänt ngt men han säger inget. En av de små elaka skitarna hade förbjudit en av Keirus andra klasskamrater att leka med Keiru visade det sig på kvällen. Allt hände bakom skolan där ingen vuxen var. Skrev ett argt mail till pedagogerna igen och faktiskt, from igår är de inte längre bara 3 personal på gården utan fyra. Och peppar peppar, hitintills denna vecka har det funkat bra. Ingen har varit elak. Iaf inte mot Keiru. Så nu hoppas jag för Keirus skull att det blir bättre.
Men fy vad hemskt det är att se att ens barn inte mår bra. Och att inte kunna göra ngt direkt åt det. Men barn är verkligen inte snälla.

Så olika

Häpnade lite idag när jag hämtade Keiru på dagis idag. Det var en mamma där samtidigt och hämtade sitt barn. Barnet sprang tre varv runt hallen och skrattade. Då fick hon panik och frågade om hen fått speed i maten. Sedan ropade hon genast på personalen och frågade vad barnet hade fått för mat på em. Hade hen fått socker? Godis? Vilken frukt hade hen ätit? Hade hen ätit frukt? Vissa av mina hämtningar med barnet, framför allt vårat barn med ADHD, har varit så sjukt mycket mer kaosartat. Jag har fått burit ut skrikande barn under ena armen och kläder under det andra. Jag har suttit helt matt apatiskt stirrande framför mig och sett 100 ggr värre tjoande. Jag förringar inte hennes panik. Bara konstaterar att olika barn har olika nivåer på stoj liksom att föräldrar har hemskt olika nivåer på när deras barn gått över en gräns för vad som är okej beteende. När mina barn gör som hennes barn tycker jag de är behagliga. Så himla olika barn och föräldrar vi är. Tur är väl det. En del har det dock lite mer lyxigt och lätt. Tycker jag.

Så värt

Ja. Vi vet ju alla hur läget legat i Stockholm idag. Så därför hoppar jag det vi alla upplevt idag. Och istället går jag direkt på slutklämmen. Det var så jävla värt det. När jag såg mina barn skrattande kasta sig hejdlöst i de stora stora snödrivorna. Då kände jag: låt det snöa! Kom snö!!! Sprid kaos runt dig, bara du kommer och ger mina barn denna fantastiska glädje!!!!

Opp och ner ner och opp grisen gal i granens topp

Fram och tillbaka Huddinge-Gävle över dagen. Hämtat hem ungarna igen. En veckas vila är över. Nu är det slut på lugnet. Nu är våra ögonstenar hemma igen! Men jäklar vad okul det var att köra hem. Dimma så det knappt gick att se 20 m framför bilen mellan Dragon Gate och månkarbo. Upp var det också dimmigt, men då var det iaf novemberljust... Så var min dag. För en av mina bästa jobbkollegor var dagen en annan. Hon fick sitt första barn i morse. En vacker liten pojke. Han kom till världen ungefär samtidigt som jag hällde upp flingor till filen och slog på Ring så spelar vi. Samma stad, samma väder, samma samtid. Men helt olika dag. Hon var med om det mest fantastiska man kan vara med om som människa. Att få se det mirakel som funnits inom en och varit en del av en själv i nästan ett år. Att få möta sitt barn för första gången. För henne och hennes familj började en helt ny del av livet idag. För mig var det en helt vanlig dag. Lite dimmigare än vanligt bara. Det är så fascinerande att hela tiden händer saker i andra människors liv utan att jag tänker på det.

Sådär ja

Hämtade hem Inti fr kalas. En tur på kanske 7 min. Under den turen hann vi avhandla AIDS, hiv, sex, döden, blodtransfusion och vikten av användandet av kondom. Tack för det Jonas Gardell. Så. Vad har ni gjort med era barn ikväll?

God morgon

05.40 i lördags: lekande VAKNA barn.
07.00 idag: slita upp SOVANDE barn.
Suck.

Spjiiiinga utan att maska

Igår när vi satt och sög i oss spagetti ställde sig Keirus kompis i dörröppningen.

- jag haj spjingmask i jumpan. Men jag ätej medicin mot det.


Det mina vänner är vad jag kallar tisdagsmyyyyyys!

Varför?

Måndag: slit med väckning av barn
Tisdag: slit med väckning av barn
Onsdag: slit m väckning av barn
Torsdag slit med väckning av barn
Fredag: slit med väckning av barn
Lördag: barnen skuttar upp vid 06.00
Söndag: barnen skuttar upp vid 06.00

Vissa människor är ju helt dumma i huvudet

Som mamma och adopterad blir jag helt matt när jag läser det här http://mobil.aftonbladet.se/nyheter/article14851616.ab;jsessionid=585AFF36F32A068FC87D60C8ECD854CC.mobil-www5 i Aftonbladet. vilken hemsk människa. Först adoptera ett barn och sedan tröttna på barnet och då skicka tillbaka det till ursprungslandet. Jag har en hög gräns för alla sorts människors görande och tyckande. Men beter man sig så där har jag ingen förståelse alls. Då är man en känslokall människa. Och har stora problem. Det bästa är att barnet ändå slapp från henne. Att han fick ändå en ny chans. Han slapp iaf slag och konstigheter. Men ändå. Att bli kvitt känslan att ingen vill ha mig och att det är fel på mig. Det kan nog ingen summa i världen sudda ut. Ibland tappar jag hoppet om den goda människan.

Vissa dagar

känns oändligt långa. Idag kommer vara en sån. Varje morgon hela veckan har jag fått kämpa för att få upp Inti. Runt 7.30 har jag med stora krafter bakom fått upp honom. En timme efter jag började jobba med uppdraget. Det har gett oss 30 min max till vi ska gå. Idag när vi är lediga är ungen uppe och studsar 06.12. Alltså. Varför????!

Harom hittat honom?

Inti:Mamma mamma!!!?
Jag: ja, vad är det?
Inti : vem är det här? ( pekar på bild på sr.se)
Jag: Det är Jesus.
Inti: Vaddå? Har de hittat honom???!
Jag: alltså det är en skådespelare som gestaltar Jesus. Han lever inte. Det är bara på låtsas.

Fast det vore ju sensationellt om de hade hittat Jesus. Jag hade nog varit lika frågande som Inti.

Som vanligt

Hela helgen har barnen vaknar 05 typ och velat gå upp. Måndag och de ska gå upp 06.30. Tyst som i graven i huset. Inga högt viskande "hallåååå?!" skitungar! God morgon alla andra som är vakna!!!

Pissa på katten

På Intis skola har det kommit en ny vikarie. Han sysslar m hip hop. Han försöker lära barnen att typ hippeti hoppa lite. Han säger att de ska säga Pissa på katten snabbt och rytmiskt. Så. Nu går Inti runt och pratsjunger pissapåkattenpissapåkatten. Man tackar!

Litet framsteg?

Kommer ni ihåg när Inti var hemma hos sin kompis och de hade fått spela mördarspel i 3 timmar utan att mamman hade kollat vad de gjorde? I veckan var han hemma igen hos den där kompisen. När han kom hem berättade att de hade spelat tvspel.

Inti(lite ivrig på att berätta): Vi spelade Minecraft hela tiden mamma.
Jag(tveksamt inställd): Vad är det för ngt då? Är det samma spel som förra gången?
Inti: Neeej. I Minecraft bygger man grejer och spränger tunnlar.
Jag: Okej...
Inti: E får inte spela det där spelet ngt mer sedan jag var hemma hos dem sist. Du vet det där mördarspelet. Hans mamma säger att det inte är bra. Så vi spelade Minecraft hela tiden! Det var jätteroligt!

Så. Jag hoppas det var bra att jag blev lite upprörd även för den andra 7-åringens skull. Inga mer mördarspel för honom alltså. 
#tråkigmamma eller #klokmamma eller bara en jävla tråkig #präktigmamma ?

Jag är en liten spåtant

Inti: Mamma, man kan säga att vi alla är små spågubbar och gummor.
Jag: Jasså...? Hur menar du då?
Inti: Jo, vi kan alla se in i framtiden och vet att vi ska dö. Så alla kan liksom spå.
Jag: Eh... Jo. Ja. Så är det...
#spågubbe

God morgon

Idag kl 11.10 är det 8 år sedan Inti kom ut till denna värld. 8 år sedan. Idag är han en 130 cm lång kille som älskar att spela tvspel, han är smart, rolig, busig och alldeles underbart fin! Och morgonpigg. 05.55: "jag är vaken redan mamma, men jag ligger tyst och still tills ni kommer upp m paketen och sjunger!" Grattis så mycket min vackra Inti ! (Inti betyder sol på quechua-språket)

Du är dum mamma!

För jag inte kunde dra honom med bobben till dagis för Mannen glömde ta ut dem fr bagaget. Därför vägrade Keiru ta på sig ytterkläder. Men han var söt med sitt guppande hår när han sprang till dagis. Hela vägen sprang han. Han var väl tvungen att hålla sig varm på ngt sätt antar jag....

Jag är så sjukt bra

Idag har jag och Inti lagat lasagne ihop. Det tog över em timme och jag petade inte i vad han gjorde en enda gång. Inte tillrättavisade eller sa att det blev fel. Blev inte arg. Ni förstår nog inte hur stolt jag är över mig själv. Vilket framsteg det är för mig i min sjukdom. Från att ha haft en toleransnivå jämsmed stortån till detta. Jag är inte opåverkad. Jag är helt slut. Men jag fixade det. Jag börjar känna igen mig själv. Det är fantastiskt.

05.23

Inti: mamma, när får vi gå upp? Jag vaknar så här dags för jag vill så gärna åka skidor idag.

05.40
Keiru: mamma, när får jag gå upp? Jag vill gå ut och leka i snön!


Jag inser nu hur mkt de saknat vintern.Dock inser jag det med lätt huvudvärk och grus i ögonen.

Damn you Sean banan

Jag är en man som älskar muuuuuus! Skrek Inti högt rakt ut under julgransplundringen. Tack Sean banan för det storslagna uttryck du tillför världen. Tack.