Splitta

Dessa dagar sover vi länge. Eller iaf latar oss länge. Går upp vid 9.30-10. Äter frukost v 11. Ni fattar. Sedan är det ju bra om man orkar masa sig ut också. Vilket vi gör hyfsat sent. Men iaf. Det är så hyfsat skoj om barnen kan hålla sams lite längre än 10 minuter. Annars blir det så jobbigt f mamman som ömsom måste skälla, trösta, peppa och locka. Men just nu skulle det vara lite bra om vi delar upp dem och gör saker med dem en och en lite. Fast kanske inte imorgon. Då är det ju ändå nyårsafton. Men sen så.

Ännu mer jul

Och nu är kransen klar. Typ. Lite kottar hade försvunnit. Få se om jag hittar ngr på väg till jobbet imorgon! 

Jul. Jul. Strålande jul

Nu är nästan vårat pepparkakshus klart. Saknas bara ngr snöflingor på taket. Kanske kommer låtsas att de töat bort. Vi får se om mina ögon orkar med denna estetiska ojämnhet....

Sådärja

Barnens julklappar inköpta och inslagna. Nu stänger tomteverkstaden för idag. Har bara 3 julklappar kvar att inhandla. Dock ngr fler att slå in... Men det är ju ngr dagar kvar tills de ska vara klara! :-) Första julafton firar vi på torsdag m min gudmor/kusin och min guddotter/kusinbarn. Det är fint att få tjuvstarta lite...

Taggad

Det är lördag. Vad gör ni? Jag gör julklappsetiketter. Japp. Det är år sedan jag hann lacka dem. Kanske i år. Eller inte. I allafall. 

Här pysslas det till en dålig amerikansk komedi. 

Klart! Typ.

Så där ja. Nu är det klart för i år. Eller nästan iaf. Bara adresser och frimärken saknas. Fast jag tror jag måste göra fler utan foton i. (Läs 10-15) men vi får se. Om jag orkar. Brukar ju göra över 40. I år tänkte jag vara hård. Bara göra till dem vi fick från förra året. Men se det går inte. Att vara hård är inte min starkaste sida. Har ett litet f starkt rättspatos. Så. Vi får se. Om jag orkar. Då blir det utan foto i och betydligt mindre. Men ändå en julhälsning. Men detta är iaf 2013 års design. Jag vet att ni gått och funderat ända sedan maj eller så. Och nej. Det finns inte ett kort som är precis lik ngt annat. Och ja. Jag har en störning som måste göra så...

Granen står så grön och grann i stugan

Granen är klädd, tomtarna är framme. Julgardiner uppe och hyacinternas doft ligger tung över huset. Tillochmed julgransstammen är nysågad f att den ska stå sig hela vägen ut. Nu är den välkommen. Julstämningen. 

Det lackar mot jul

Iallafall i vårat vardagsrum. Ikväll får vi flytta tillbaka alla grejer. Övervåningen blev klar i fredags. Att vi inte gjort det tidigare.

Indoktrinering

Idag börjar jag. Nu jävlar ska julstämning infinna sig. Kaos hemma eller inte. 

Ni får gärna svara

på hur ni hade gjort angående 50/50-inlägget. Flytta eller bo kvar? Försöka överklaga beslutet eller inte? #hjälp

Det är bra att vara lite till åren

Vi hade firmafest i fredags. Klädkod smoking. Fast om man inte ville behövde man inte. En kollega hade tex "bara" flätat sitt långa hår istället för en svans. Andra körde frack. Så allt däremellan var okej. Nu till min poäng. När dansgolvet öppnade vilka var det som direkt hoppade upp? Var det de unga friska och pigga människorna? Eller var det lite äldre, tröttare, mindre friska? Självklart var det de äldre som tog över dansgolvet. De unga stackarna satt och drack lite till och tittade på tills de vågade dansa. Det tycker jag är en av de skönaste sakerna med att vara äldre. Det där med prestige och mod. Att våga släppa det och bara ge järnet. På riktigt tycker jag synd om dem när de sitter där vid dansgolvet och SITTDANSAR istället för att dansa på riktigt. Att dansa är ju det roligaste man kan göra på en fest. Varför inte nyttja det maximalt? Först och sist är mitt motto. SÅ blev det även i fredags. Och ja, vad hade jag på mig? Jag glittrade iaf. Det här. (foto: K)

50/50

I flera månader har vi oroat oss. Till och med varit beredda på att flytta. Kollat på hus, gett bud. Skambud dock. Men ändå. För till hösten ska vårat område få en egen skola. Jippie borde den normala reaktionen vara. Men med ett barn som har adhd är detta en mardröm. Nya "kompisar"(som han inte fungerade med i förskoleklass och som var en del av varför vi bytte klass). Ny miljö och nya lärare. Inte alls ultimat utgångsläge om man har adhd. Faktiskt tvärtom. Inte heller roligt om det ena barnet som retats och halvt om halvt mobbats i tre månader måste återigen börja om. Visserligen med kompisar han gillar och känner. Men ändå. Vi visste inte om den nya skolan när vi sökte för Keiru. Ville bara ha samma fina skolmiljö som f Inti. Sedan i september kom chocken. Ny skola blir klar t 2015 MEN alla måste börja redan t hösten 2014 i baracker. Som sagt, vi har blött och stött detta framochtillbaka. Försökt se lösningar från alla håll och kanter. Ett resultat är att gubbarna lägger golv i huset i skrivande stund. Vi har mailat rektor och klassföreståndare för att få dispans. Framförallt för barnet med adhd. Rektor visade på att inte ta oss riktigt på allvar, nya mail skickades mellan oss. Idag kom besluten. Och det blev 50-50. Barnet med ADHD får stanna tackochlov med sina kompisar och med en miljö han känner till. Det andra barnet måste börja i den nya skolan till hösten. Så lite tyngd har fallit från våra själar. Men hur gör vi nu? Flyttar, stannar? Låter barnet som vi pushade till en helt ny klass i höstas få börja om igen i höst? Ja herregud. Att slippa gå vidare till högre instanser med ett barn är ju så sjukt skönt. Men samtidigt så himla tungt att berätta för det andra barnet. Om vi ens gör det. Tills vi beslutat vad vi ska göra. Flytta eller stanna. Men en halv seger är ändå en seger. Och ett halvt nederlag är också ett nederlag. 

Yes!

Mirakler kan ske. Idag kommer Golvläggaren och lägger golv i tre rum. På måndag slipar han och lackar han det fjärde golvet! Vilket innebär att vi faktiskt kan se på tv i soffan samt har tillräckligt m rum till farmor! Allting gott, slutet gott! Hoppas jag....

Såklart

Golvläggaren har fått ryggskott. Jippie. Vårat hem kommer fortsätta se ut som en knarkarkvart i Rågsved i över en vecka till. Det enda jag glädjer mig åt är de små julgrupper (som nu alla står på köksbordet) jag fixade till i söndags. Annars eko och små små gångar i hela huset. I över en vecka till. Jippie. 

Eko eko eko eko eko eko

Joråsåatt. Nu är vi redo. Vissa delar av huset ekar det i när man pratar. Andra delar ser ut som i en pundarlägenhet. Saker överallt med små små gångar genom kaoset. Tillfällig soffa syns på bilden. Eller en hög med soffkuddar om man så vill. Vi sover på en madrass (del av sängen) på golvet. Till på onsdag morgon. Efter det är det en madrass eller  att dela en 70 säng. Jag kommer sova SÅ bra...

Rätt val

Förra veckan fixade jag årets presenter till barnens mormor och morfar och farmor. (Ja vi tappar farfadrar på vägen i livet. Från att vi haft tre har vi nu noll. Utan att en enda är död. Spännande va?) Iallafall. Jag gjorde det i torsdags. Satt och valde mellan en hel bunt med fotokalender-sajter. Tillslut föll lotten på photobox.se . Varför? För att deras layout var helt enkelt lättast och snyggast. Plus att man kunde ha en egen bild på framsidan. De var 30 spänn dyrare än tex Fritzell. Och lite dyrare än Crimson och Vistaprint. Men. Som sagt var jag satt och ältade det framochtillbaka. Och tillslut klickade jag iväg beställning till photobox. När jag kom hem var det Plus på tv. Och de skulle göra en fotokalender-test. Morr. Så irriterande. Jag satt och höll för öronen och ögonen hela tiden och hoppades jag gjort ett hyfsat val. För jag är trots allt fotograf. Jag vill att bilderna ska se hyfsade ut. Att de liknar de jag har på skärmen. Att de inte ska sota igen. Eller frätas ut. När de skulle utse vinnare var jag den stora vinnaren. Jag hade inte känt fel. Jag hade haft en bra känsla. Photobox var vinnaren! Jag satt och gjorde V-tecken i soffan och high five:ade mig själv. Så nu väntar jag. På att de ska trilla ner i lådan och jag får göra en egen bedömning. Jag hoppas de ser bra ut. Och märk även att jag i år LYCKADES fixa ihop en jävla kalender. Att jag orkade. Bara det är värt en high five.

Överhettning

Jag brukar tycka att två stora grejer per ledig dag räcker för mig. För att jag ska orka. I helgen blev det lite väl mycket. Med stora grejer menar jag egentligen inte stora grejer, men grejer som tar energi. Typ att skjutsa runt barnen på karate och gympa från 09.45-12.15 på lördagar. Efter det är jag jättetrött. Vill helst inte göra ngt mer stort efter det. I helgen råkade vi övertrasera energikontot och nu önskar jag att jag fick en dag helg till. Vi har varit på husvisning och lagt ett ännu obesvarat skambud, vi har storhandlat, tränat, varit på julmarknad med släkten, plockat ur rummen som golv ska läggas i(förutom vardagsrum där vi har väldigt stora och tunga grejer), gjort lite julkort, varit hemma hos kompisar och adventsfikat samt ställt in en träff med ny barnvakt i sista sekunden. Det blev f mycket. Och eftersom det är december kommer det bli en intensiv vecka m läkarbesök, julbasar, julfest och så kommer de och lägger golv 3.5 dagar. Och till helgen kommer svärmor. Och på söndag jobbar jag. Ja. Jag längtar t nästa fredag. Då är jag ledig tre dagar på raken och inget inbokat. 

Oroad i onödan

När jag kom hem efter 2.5 timmars obligatorisk gympa och karate-turné har Mannen flyttat ut och monterat ner ALLA grejer i två av fyra rum. Wow. Jag är grymt impad!!!!!

Nu blundar jag

"Äsch, det är väl inget!" tänkte jag för 3 veckor sedan. "Det är ju bara tre rum plus ett till!" Nu ligger jag här klarvaken och stressad över att vi ska få golv slipat i vardagsrum samt parkett lagt i 3 andra rum nästa vecka. "Hur ska vi göra med soffa och bordet?" "Och sängen?" "Alla kläder och grejer måste ur garderober". "Och dammet?!? Svärmor m känsliga lungor kommer på fredag..."

Vill bara blunda och vakna nästa söndag. Fast då jobbar jag... Jag vill vakna helgen efter. Eller t lucia. Det blir bra.

God morgon!

Medelklasskvinna

Vad ska du bli när du blir stor? Ska du bli som far och mor? Ebba Grön. Min favoritgrupp när jag var ung vuxen. Nu för tiden går jag på fester där det hetaste samtalsämnet är självgående dammsugare som städar huset när man är på jobbet. Och det värsta problemet är höga mattkanter. Hur blev det så egentligen? Mitt rättvisepatos finns fortfarande kvar. Men allt det andra? Nu tänder jag luktljus på fredagar, köper vita hyacinter till advent och surfar på inredningsappar. Jag tycker det ska bli kul att få nya parkettgolv i rum som har korkmatta. Jag ser fram mot att se på På Spåret ikväll. Och jag trivs med det. Doftljusen och hemmagjord pizza. Vad hände? Vem är jag? Är detta acceptabelt? Här bjuder jag även den ultimata bilden på hur jag är idag: sittande, skrålande Staten och Kapitalet i blank röd voulangtopp. Den säger allt. #medeljävlaklass

Andan har fallti på

Låt mig få julkortspyssla hela helgen!!!!

Kan inte låta bli att undra

Hur hade de senaste åren varit om jag fått veta då för nästan 4 år sedan att mitt järnvärde var sjukt dåligt?

Det började så bra

Det började ändå bra. Låg i sängen och morgongosade med barnen. Men efter det gick det helt åt fel håll. Blundar, håller andan och hoppas att denna dag snart är över. Vill bara dra täcket över huvudet. 

Jag ger mig

Min kropp skriker att den vill vila. Jag vill träna. Men jag har dissar min kropp tillräckligt. Det blir vila i soffan med tv-serier och snart tack och god natt. Det tar på krafterna att vara karaokesångerska....

Det gick inte

Ni vet det där jag skrev om läxan förra veckan? Det fungerar inte lika bra om vi glömmer ta medicinen..... #hjälp

När kroppen förvånar

Vaknar. Är trött. Ska träna innan jobbet. Ser mig själv i spegeln. Mörkt under ögonen, påsar.  Börjar träna. Är grymt pigg och kroppen vill. Träningen är en bit av en kaka idag. Snabbt och ojobbigt. Så kan det vara... Lång dag idag m jobb, barnen har klassfest och kompis ska hämtad v tåget ikväll. Mycket bilåkande. Men det är fredag. Tack för det iaf!

Dagens skratt

När en Ockelbobo skäms över en annan:

"Karln var eljest redan då..."

I år är jag förberedd

No more pepparkakshus-fail. Ingen mer desperat jakt på pepparkakshus i affär efter affär samma dag som jag lovat barnen att vi ska göra huset. Inget mer att det tar två dagar att göra ett pepparkakshus för degen måste svalna så vi inte hinner sätta ihop det innan midnatt. Nej serrni. Idag när jag var inne för att köpa vetemjöl rev jag åt mig kristyr, byggsats och snöflingor. Så jävla rutinerat. I år är jag redo. Redo att julpyssla så det står härliga till!

Blir de varma alls?

Bilen såg övergiven ut där i skogsgläntan på håll. En gammal Volvo kombi. Frost på rutorna. Det stod -4 på termometern när jag vaknade imorse. Men vänta. Rörde det sig inte lite? Jag gick närmare. Ser en man gå runt bilen. Dörren öppnas och en kvinna kommer ut. Framför bilen sitter en man på huk och det kommer en kvinna till ut ur bilen. De öppnar bagageluckan. De packar in täcken. De har sitt liv där. De har tjocka kläder på sig, halsduk, luvor och det ser ut som om de har lager på lager på sig. Ändå ser de kalla ut. De ser ut att frysa. Kroppsspråket säger mig det. Uppdragna axlar, ihopdragna. Jag kan inte sluta titta. En av männen vänder sig mot mig. Jag nickar, säger hej och ler. Han gör detsamma. Jag har allt. Han inget. Kanske kommer jag packa bilen full imorgon med det täcket och de jackor vi har lagt i en hög för att ge bort. Det är långt från tillräckligt. Men ändå ngt. Det är dags nu. Dags att ge sig ut och sätta sig på gatorna där du och jag hastar förbi till jobb, skola, dagis. Till allt det där trygga, varma som vi har. Kanske just du kommer gå förbi mannen jag nyss hälsade på. Kanske tänker du: "Varför ge pengar t tiggare? De tjänar ju så fett med pengar." Ge en femma. Eller en krona. Eller rikskuponger. Så att de jag såg för en stund sedan kan gå in i värmen ngn timme för att få i sig ett varmt mål mat iaf. Så att deras kalla kroppar kanske tinar upp iallafall en kort stund. I natt ska det bli varmare tack och lov. Jag kommer tänka på dem när jag ska sova inatt. Jag så nära mina barn, nära min man och i mitt varma hus. De i skogens mörker och kyla och i en kall gammal Volvo. 

Nu kan julen komma

Då var jag hemma med årets material t julpysslet. Ni vet kransen på dörren, ljusstakar och hyacinter. Mossa, grankvistar och bär ligger i påsar i väntan på julen. För nästa helg hinner jag inte och helgen efter det blir också lite svårt om tid. Och sedan kommer snön. Och advent. Dessutom hittade vi både kantareller och trattkantareller. Men nu så. Nu är vi redo f julen!

Utmattningshög

Detta mina vänner är resultatet fr min utmattningssjukskrivning för två år sedan. En gigantisk klädhög som funnits bakom barnens dörr i deras rum. Jag har orkat ta bort de för små kläderna ur deras garderob mest pga att de inte kunde hitta  rätt kläder bland ett kaos. Men efter jag sorterat ut dem har känslan som kommit över mig varit mig för stor. För övermäktig mig för att hämta en kartong och vika ihop dem och markera på kartongen vad som är däri. Men nu är jag frisk. Nu orkar jag. Kl 07.50 på en söndag tom. Jag är så tacksam att jag är tillbaka.

Provokation

Jag vill bars klargöra exakt hur olämpligt jag tycker det är att nazister fick gå runt på Stockholms gator just igår, 75 år efter kristallnatten i Berlin. Två kvarter från judiska skolan klapprade deras kängor mot marken och deras fanor svajade högt i luften. Osmakligt och en ren provokation. Inte för jag tycker det är okej ngn ggn direkt. Men igår känns ju som ett hån mot historien. Är vi så jävla guldfiskiga så vi redan glömt? Glömt de 6 miljoner judar som gasades ihjäl av nazisterna och alla andra mellan 50-70 miljoner människor som dog pga andra världskriget i Hitler? Inte då? Visst är vi inte så historielösa? Visst är vi inte?

Utrensning

Vi funderar. Funderar på att flytta. Idag började vi lite. Med att börja rensa i skåp och på vinden som vi fyllt på i 8.5 år. Wow. Vad mycket saker vi har. Barnkläder från två barn i massor. Leksaker från två barn. I massor. Kartonger från grejer vi köpt. I massor. Cd-skivor som vi inte spelat på 8 år. I massor. Herregud. Vi missade återvinningen med 35 min. Men imorgon fyller vi Fårrden till bredden och kör till sopstationen. Vi försöker sälja/byta/ge bort kläder och grejer också. En dvd-spelare, en fåtölj... En barnmöbelgrupp. Ngt som ni känner ni behöver? Hojta till!

Läxläsning i bland svettlukt och smurfmusik

Jag har hittar det. Lösningen på de jobbiga läxorna. Det är i stort sett omöjligt att göra läxorna hemma. På riktigt. Det kan ta timmar av svett och tårar från bådas sida. Men äntligen har jag hittat lösningen. I omklädningsrummet på brorsans gympa. Det finns ändå inget att göra mer än att sitta och frysa. Där har jag hittat det ultimata tillfället att göra läxorna. Det är stimmigt och ganska hög ljudnivå. Men det verkar inte vara avgörande. Bara att alternativet att sitta och stirra framåt inte är roligare. Så de senaste fem läxorna har vi gjort med stor entusiasm och utan det minsta knorrande. Rakt av i 30 minuter. Det är helt otroligt. Jag hittade det. Den ultimata lösningen. Vilken lättnad. Vilken glädje. Jag är nära på i chock hur bra det går. Och enormt tacksam för att jag av en slump hittade det. 

Mina födelsedagspengar och glassäventyret

Jag städar inne på toan då hör jag följande 

Mannen: Barnen!! Baaaaarnen nu kommer glassbilen! 

Barnen: jaaaaaaaa!

Mummel mummel mummel

Mannen: Har du en hundring?

Jag: Näe, men de tar kort!

Mannen: Men jag orkar inte följa med ut!

Mummel mummel mummel

Mannen: ....växel.... Kan du räkna? 

Barnen springer ut.

Jag: Hittade du pengar?

Mannen: Jag skickade med dem en femhundring!

Jag inser att den enda femhundring vi hade var en del av mina födelsedagspengar som jag fått av mamma och pappa. 

Barnen kommer tillbaka. Nu har Mannen kommit på själv att det inte var det smartaste han gjort att skicka ut dem med femhundra till glassbilen. Vars melodi går "vi lurar små barn, vi lurar små barn på deras veckopeng". Det vet ju alla. 

Mannen: Hur mycket fick ni tillbaka? 

Barnen: Massor! En sån här och en till.

Mannen(nu med lite jobbiga känslor i rösten): Va? Har ni inget mer? Har ni handlat glass för 300 kronor?!?

Joråsåatt. Så nu har vi jättefina chokladglassar i frysen. Inte så många. Men dyra. Och de är fyllda m choklad. Och laktos. Japp. Choklad är min värsta glass-smak och laktos tål jag inte. Väl investerade födelsedagspengar alltså. För alla utom mig. Joråsåatt. 

God morgon

Är stolt att jag orkade gå upp v 06 f att träna. Det är mörkt ute nu för tiden. Väldigt mörkt. Nu dusch, sedan frukost. Sedan långpass på jobbet. Men imorgon är det fredag! 

Borta bra

men hemma bäst. Efter fem dagar i London känns det härligt att vara hemma. Sova länge, äta (för oss) normal frukost. Bara skrota runt i mjukisbrallor och softa! Fast minisemestern i London har varit härlig också såklart. Förutom att träffa intis gudmor och en av mina bästa vänner har vi spelat fotboll i parken, trick or treatat, kollat på Buckingham palace, ätit slush puppie och fikat m A m familj! Men som sagt. Borta bra, hemma bäst!

När allt är rätt

När Keirus kompis från Piteå kommer på skollovsbesök och hälsar på över dagen är allt perfekt. Skratten ekar mellan husen och inget är tokigt. Det glänser i deras ögon. Mitt hjärta fylls av glädje. Och sorg. Varför stannade de inte kvar? 

Klar!

Träning på jobbet check! Jobbigt ikväll.

Allt känns helt plötsligt så futtigt

Jag känner en frustration över hur det ser ut hemma. Kläder överallt, smuts på golvet. Gästrummet som är så stökigt. Vårlökar som behöver planteras. Kläder som ska in i skåp. Jävla skit. Var ska jag börja? Istället för att börja någonstans börjar jag surfa. Och hamnar hos Sverigesradios korre Cecilia Uddéns reportage från Alexandria. Om alla människor som försöker fly från inbördeskriget i Syrien i båtar. Båtar som mitt i mörka natten är för fullt lastade av desperata människor. Som börjar ta in vatten. Som kantrar. Och istället för att flykten blir en början på ett bättre liv blir det slutet på livet. Där i den svarta natten förs en kamp mellan liv och död. Det är vidrigt att höra berättelserna. Mammor som måste ge upp sina barn i vattnet. Barn som flyter på sina döda föräldrar för att överleva. Tårarna rinner i floder på mina kinder. Frustrationen och tacksamhet över att ha ett så bra liv växlar. Jag har ett hem. Mina barn lever. Min man lever. Jag lever. Helt plötsligt känns allt så futtigt. Och jag sjunker ännu mer in i soffan och känner en enorm matthet. Och tacksamhet. Det är enormt jobbiga reportage från Alexandria. Men orka lyssna. Och var stolt över att vi i Sverige tar mot flyktingar. http://m.sverigesradio.se/artikel/5681322?programId=83 och

http://m.sverigesradio.se/artikel/5682578?programId=83

Konsten att inte stressa

För mig är det svårt. Jag hamnar lätt i gamla spår och kan stressa upp mig tills jag exploderar. Inte bra för mig eller barnen. Störst risk är på morgonen. När jag efter fått tjata upp dem fr sängarna och sedan till frukosten och sedan för att ta på sig kläder och ytterkläder börjar inse att vi är sena. Då är jag i den riktiga stressriskzonen. Speciellt om jag inte förberett dagens gympaväska eller glömt matsäck t Keiru. För ngr veckor sedan hade jag glömt bort det där braiga mantrat "äh, det löser sig!" Och "vad spelar det f roll om vi blir 5 min sena?!". Då slutade varje morgon m att jag plaskade runt i stress med näsan knappt ovanför stressytan. Eftersom jag har ställt in mobilen f olika punkter under morgonen(gå upp, frukost och gå till skolan) så ringer den flera ggr varje morgon som små hålltider vi behöver passa. Den sista är "GÅ TILL SKOLAN!" Eller den var. Efter att det blev för mycket en morgon och jag rannsakade mig själv vad som värst kunde hända egentligen om vi kom 1 minuter sent så insåg jag att vi faktiskt mirakulöst nog varje dag hinner. Och att det värsta som kan hända var/är att jag blir så sjukt stressad att jag inte landar på flera timmar. Vilket gör mig helt slut. Så. Istället för att det står Gå till skolan! Står det nu istället: 

Och det hjälper faktiskt. Att bli påmind om att inget blir bättre av att stressa. Sedan jag bytte text har mornarna blivit bättre för mig och så även för barnen. Men det är en konst för mig det där. Att inte stressa och försöka acceptera att det är okej att komma lite sent ibland. 

Joråsåatt(ett inlägg som kan få er att kräkas)

Nu har det verkligen slagit runt för mig. Jag har gett fritt spelrum åt mina Rejmyre-gener. Den här helgen har jag nämligen mustat äpplen med äpplen från vårat eget träd. 

Jag har gjort nästan 4 liter äppelmos:

Jag har gjort 1 liter äpplekräm:

Och när jag ändå var på g gjorde jag lingonsylt med egna lingon t middagen( rester syns):

Och bara för att riktigt riktigt köra ända in i kaklet gjorde jag blåbärs smoothie på egenplockade blåbär t barnen:

Och just det. Jag har ju även plockat trattkantareller som jag torkat för vintern:

Vad ska jag göra?

Ligger och funderar på vad jag ska göra. Dagen igår gick i ett. Idag gick jag upp, gjorde frukost, åkte och tränade, lagade lunch och nu slappar jag. 

Alternativen är följande:

Läsa i min nylånade bok.

Plocka upp resten av äpplena f att göra mos av dem.

Plantera ca 250 vårlökar.

Sortera om i gästrummet.

Städa mer generellt. 

Vad tycker ni?

Mums

Idag var det äntligen dags. Med mottot "Inget får förfaras" inpräntat i mig sedan barnsben har alla äpplen på trädet skavt i mig som ett dåligt samvete sedan i början av september. Först var det, "snart måste jag plocka av dem", sedan "nu måste jag plocka ner dem!". Sedan nästan en ren panikkänsla av att NU MÅSTE JAG PLOCKA AV DEM!!! För två veckor sedan gjorde mannen och barnen det. Tackochlov! Sedan var det bara att hålla tummarna att de skulle hålla sig t igår då vi lyckats passa in vår lediga tid med musteriets lediga tider... Och det gjorde de! 65.9 kg blev 35 liter härlig äppelmust att dricka under 2014! Vi var på fina Äppelfabriken på Ekerö och fick den pastöriserad så den håller i minst ett år i rumstemperatur. Dessutom i snygga väldigt södriga förpackningar!

Sherlock och jag

Verkar ha varit på samma affär och handlat lampor!

Ledig och lat

Idag är jag kompledig. Först tänkte jag göra en shoppingrunda och handla upp mina födelsedagspengar för att sedan städa huset. Sedan tänkte jag att jag istället skulle plantera vårlökar och gå en långpromenad. Nu tänker jag att jag kanske bara ska ligga under värmefilten och kolla på amerikanska tv-serier istället. Och faktiskt vara ledig på min lediga dag. Vad hade ni gjort? 

Ett råd

Värn inte ägg i micron. Inte ens 10 sekunder i taget. Det KAN explodera. Så att du får brännsår på ögat. Dock tursamt nog inte i ögat... 

God morgon

Igår tog jag en träningsfri dag. Idag var det bara att bita ihop när klockan ringde. Men nu är det gjort! Fortfarande svart utanför. God morgon på er!

Små små skitar

Det är vad barn är. Mina är små små skitar. Men det finns även små elaka skitar. Keiru började ju 6-års nu i höst. Och det var rörigt från första dagen. All personal hade sagt upp sig under sommaren och alla nya hade inte hunnit komma på plats. Och de som kommit på plats var just nya och kände inte varandra. Rörigt helt enkelt. Vilket gjorde att de små skitar som är elaka små skitar fick ganska stora ytor att spela på. Och ett litet gäng beslöt sig att Keiru var en lämplig liten skit att sikta in sig på. Knuffar, muntliga retningar, kastning av mössan, målning i ansiktet, slag med spadar... Händelserna har varit ganska många och hemskt ledsamma på de månader sedan skolstarten. Pga av att det var så himla rörigt när jag lämnade på mornarna och jag märkte att de(personalen)inte tog mot barnen utan bara prickade av dem, stannade jag en morgon och tjuvkikade på vad som hände när jag lämnat Keiru. Jag stod kanske 10 minuter och kollade. Han gled runt lite, vilsen, försökte närma sig barnen, gick runt lite till... Sedan efter kanske 5 minuter försökte han sig på att gå fram till två killar. Jag ser hur han säger ngt, varpå en av killarna knuffar honom fler gånger (ganska hårt) bort från sig. Keiru gör inget motstånd utan börjar glida omkring igen utan att ngn av de vuxna ser honom eller vad som hänt. Så här såg det ut varje morgon. Jag påtalade det. Fick till svars att de är bara 3 personal på gården så de kan inte ha koll. Blev lite chockad av svaret så jag hmm-ade och gick. Vid varje grej som hände sa jag till och bad personalen hjälpa Keiru på morgonen så han kom in i gruppen och leken. Det blev bättre i två dagar... Förra veckan fick de bända bort honom från mig när jag skulle gå på mornarna och det hela kulminerade i att tre "kompisar" målade honom i hela ansiktet med färg utan att han ville det. På det fick han skäll för han hade gått in (för att tvätta av sig färgen)av fröken. Då fick vi nog. Krävde samtal med pedagogerna. Efter mötet som var helt okej, där de skulle kontakta barnens föräldrar och prata mer med barnen om hur man ska vara en bra kompis, kom vi ner och vi ser direkt på Keiru att det hänt ngt men han säger inget. En av de små elaka skitarna hade förbjudit en av Keirus andra klasskamrater att leka med Keiru visade det sig på kvällen. Allt hände bakom skolan där ingen vuxen var. Skrev ett argt mail till pedagogerna igen och faktiskt, from igår är de inte längre bara 3 personal på gården utan fyra. Och peppar peppar, hitintills denna vecka har det funkat bra. Ingen har varit elak. Iaf inte mot Keiru. Så nu hoppas jag för Keirus skull att det blir bättre.
Men fy vad hemskt det är att se att ens barn inte mår bra. Och att inte kunna göra ngt direkt åt det. Men barn är verkligen inte snälla.

Samlare

3 tidningar fulla m trattisar som ska få torka. Samlaren i mig vaknar. I vinter när det är som mörkast och kallast ska jag ta fram dem och koka en härlig svampsoppa på dem. Och minnas tillbaka till den här stunden:

När jag och Inti gick hand i hand på en av årets vackraste dag i skogen och plockade svamp. Bara han och jag.

Zumba

Jag ÄLSKAR att Zumba. Under passet känner jag hur glädjen verkligen fyller hela mig. Om jag är arg, ledsen, bekymrad. Allt försvinner under passet. Och oftast stannar glädjen kvar i mig efter passet också. Fast jag jobbar idag lyckades jag pressa in ett zumbapass på lunchen. Fantastiskt härligt! Dagens bästa låt var: Visst blir man bara glad??? Och förvirrad i dansen när det är totalt olika på de två olika ställen jag tränar... Men vad gör det???!

Det händer inte ofta

Men ibland har jag nagellack och inte syrran. Jag borde köpt en triss faktiskt. Så på de flesta bilder i den utländska (!) tidningen som träffade oss förra lördagen har JAG nagellack. Men inte syrran! Mohahahaha!

Present

Fick en halsduk av syrran i present. Jag bor i den! Vem som gjort armbandet? Syrran såklart! 

Ibland

önskar jag att jag kunde åka framåt i tiden och tjuvkika lite. Hur det har gått med saker som är svåra och jobbiga. Gjorde jag rätt? Tog jag rätt beslut? Såg jag allt? Blev det bra? Hur lång tid tog det? Att få veta när vandringen ska ta slut. Just nu är ser jag inte slutet på vägen. Och det är frustrerande. 

Vissa dagar så

Då fungerar det. Pigg från morgon till kväll. Ikväll har jag badat en unge, läst den dagliga läsläxan med Inti, lagat middag till imorgon, tvättat och diskat. Efter jobbet. Nu blir det Homeland!

God morgon

Vaknar pigg idag. Träningen kändes lätt. Hela förra veckan var en plåga.... Skönt umgänge i helgen m syrran m familj. Två pressträffar lyckades vi pressa in. Så snart är vi där igen. I era ansikten! Hahahahaha! Ha en fin måndag hörrni!

Inte bra

Med 20 min t jobbet är detta inte bra. 

Att andas när jag jobbar

Ibland är mitt jobb svårt.
"Vi behöver en bild på bussar. Det ska liksom vara nära. Men ändå långt ifrån. Du fattar va? Det ska vara lite kaos om det går. Men ändå inte så mycket."
Det är då efter en timmes förvirrat fotograferande som jag tar sånahär bilder.... Andningshål.

Utmaning

Jag har inte många "idoler". Har aldrig haft. Men det finns två personer som jag verkligen beundrar och har följt under många år genom skivor, böcker och föreställningar. Den största av dem alla är Thåström. Och den andra Jonas Gardell. Nu har jag ett sådant jobb där jag faktiskt har möjligheten att få träffa dem någon gång genom mitt jobb. "Lyxigt!" tänker ni. "Shit!" tänker jag. Fram till idag har det varit andra som fått träffa Gardell (Thåström har vi inte lyckats få ngn intervju med) och plåta honom. Men för tre veckor sedan föll det på mig att få hänga på reportern till en intervju med Jonas om hans nya show. Jag var helt speedad. För hur ska jag kunna ta bilder på någon jag verkligen tycker är så bra utan att det ska låsa sig? Jag har varit fotograf i 17 år, men ÄNDÅ. Det är ju faktiskt Jonas Gardell. Hjärtat slog under intervjuen. Jag försökte tänka bilder. Bilder bilder bilder. Inte låsa mig nu. Intervjuen gick bra och det blev min tur. Som vanligt hade det pratats så mycket att tiden jag hade var mycket begränsad. (Prat 1,5 timme, foto 10 minuter. Det är ju sjukt lång tid...). Munnen var torr och händerna lite darrig. Kollade så jag hade kort i kameran. Sedan började vi. Han är sjukt proffsig, vilket är både en lättnad men även lite trist för då har ngn annan tagit "samma" bild förut med största sannolikhet... Men om man är lite nervös och rädd för att det ska låsa sig är det väldigt väldigt skönt. Så här blev det. Jag är ändå nöjd fast jag efteråt kände att jag hade kunnat bättre. Men jag fixade det. Och ibland är det det som är grejen! (och nej, självklart sa jag inget kladdigt om att han är en av få jag verkligen beundrar. Jag har faktiskt lite självbevarelsedrift och stolthet.)

38

"Du ser gammal ut frugan." Första meningen imorse fr Mannen. Jag tackar. 38 år och 1 dag idag. Ingen jättekris än. Efter en fin födelsedag som igår kväll toppades av Jonas Gardells nya show på Maxim. Vad mer kan jag begära? Mer än att inte se så gammal ut då....

Gråtmild

Jag är mitt i DET. Sitter och grinar vid datorn. Så fint.Gillar den bättre med Hanna Hedlund, men hittade inte ngt med henne.

Tänk vilken jävla tur jag har

Som har sånt bra schema som gör att jag slipper hämta mest och får börja sent (kl10) på måndagar. 

Tänk vilken lycka att alla mornar utom 1 få se till så att barnen kommer till skolan. Vilken jävla tur. Att varje morgon få tjata upp dem ur sängen. Vilken tur att varje morgon få tjata dem till frukosten! och att sedan få stå och fysiskt ta på dem kläderna samtidigt som jag står och styr dem handgripligen så att de ska gå åt rätt håll(mot dörren) för annars glömmer de det. Vilken jävla tur jag har som hela tiden varje morgon måste tjata dem ut genom dörren mot bilen. Jag känner verkligen hur jag är en vinnare i detta vardagens spel. Och tänk vilken tur jag har som börjar kl 10 på måndagar. Som efter jag äntligen fått dem till skolan har hela 30 minuter på mig för egen tid. 30 minuter att duscha och fixa i ordning mig. Fy fan vilken tur! Och sedan är det extra jävla bra att börja 10 för att det är ju så sjukt enkelt att få plats på pendlarparkeringen. Den som kl 08.10 är full. Vilken jävla tur jag har. Ett riktigt jävla lyxschema. Det är verkligen så jag känner när jag efter tvingats åka och parkera på den andra parkeringen ser hur mitt tåg glider in på perrongen. Och inser att jag kommer missa det. Med 1 minut. Då tycker jag verkligen jag har ett glidarschema. Jag känner mig verkligen som en vinnare just nu. När jag står med tårar i ögonen på perrongen och väntar på nästa tåg och inser att jag kommer bli sen till jobbet och till mitt första jobb. Det är skön känsla i hela kroppen att ha ett sådant turigt lyxigt schema. Bra start på veckan liksom. Men jag har tur jag.