Högpresterande

Just nu hållet jag på med ett projekt som jag blivit handplockad till. Jag blev handplockad för att jag är flexibel, snabb och fortfarande har en hyfsat hög nivå på bildkvalitén trots snabbheten. Jag har alltid jobbat på ett sådant sätt att jag setts som snabb. Mycket har jag att tacka mina första 6 år på dagstidning där jag hela tiden (varje dag)jobbade mot deadline och tyckte det var roligt. Det var som en lite tävling mot mig själv varje dag. "Hinner jag? Om jag åker om 5 minuter, hinner jag få in bilderna om 60 minuter då?" Det var hela tiden en beräkning av vad jag klarade. Att kunna se hur mkt tid det tog att köra, framkalla filmen(!!!) och sedan scana in och photoshopa dem. Jag blev väldigt bra på det under de sex åren jag jobbade där. När jag sedan bytte jobb till en veckotidning var det ju helt annorlunda. Jag tyckte kollegorna jobbade som sniglar. Allt gick i slowmotion. Många gick och höll på jobben i en vecka för att sedan vara onåbara pga stress inför deadline. Jag såg och bestämde mig för att aldrig bli likadan. Jag gjorde upp mitt eget sätt i huvudet och lät aldrig ngt jobb ligga och "skvalpa" (vänta). När jag gick hem var alla jobb inne. Så har jag fortsatt jobba. I början var det för att jag, om jag inte trivdes, skulle kunna snabbt börja på dagstidning igen utan att slammat igen fullständigt. Nu finns det inget annat. Jag har alltid lyckats göra många jobb för jag har det där sättet att tänka. Att kunna avgöra hur mkt tid saker tar och får ta. Jag tror det är en minigåva, iaf på mitt jobb. Det finns ju även nackdelar med att jobba så. Det tar på energin. Men det ger också möjligheter till tex högre lön och att få vara med i helt nya historiska projekt. Och det är lätt att bränna ut sig. Speciellt när det är mycket som kräver energi privat också. Då fungerar det inte. Senast 2011. Så jag vet att jag måste tänka mig för. Inte jobba för mycket. Vilket är sjukt svårt när allt dessutom är så himla kul och jag får så mycket konstruktiva åsikter av chefer som annars inte säger ngt om det jag gör. Så mycket jobb som jag gjort den senaste månaden har jag aldrig gjort. Det som är mest energikrävande förutom att vara ensam ansvarig för alla bilder och bildidéer är att vara med och komma på alla jobb. Att varje vecka börja från inget och sedan fylls den med snygga bilder och bra innehåll. Jag skriver och fotar. Åker helt själv ut på jobb. Har ett helt annat ansvar. Det är så fantastiskt roligt. Och samtidigt såenergikrävande. Men det ger också energi. En jävla kick är det. Därför blir jag glad när min gudmor påminner mig om att jag är faktiskt extra känslig. Att jag lätt bränner ut mig. Att jag måste komma ihåg att vila. Att jag ger mig återhämtning varje dag. Det är så lätt att bli fartblind. Så fr.o.m. i måndags sover jag ca 40 min på soffan när jag kommer hem. Och jag märker att den där insomnian som jag hade de tre första veckorna börjar släppa. Jag vaknar inte 04 och kan inte sova den här veckan. Jag sover iaf till 05.30. Vilket är normal tid f mig. Men jag får verkligen passa mig. Oavsett hur högpresterande jag kan vara så ligger gränsen till utbrändhet där och lurar på mig. Men Gud vad roligt jag har på jobbet just nu. Så mycket ansvar och så mycket roliga fotograferingar. Jag är så glad att de valde just mig. 

Väntan

Jag väntar sjukt mycket i mitt jobb. I bilköer, på att få ta bilder, på rätta ögonblicket. Mycket är väntan. Idag stod jag och väntade i 1.5 timmar på att få jobba. I biomörkret när SF presenterade sin filmvår. Många spännande filmer presenterades. Närmare bestämt 21 stycken. Och efter varje film följde en kort intervju m skådisar, regissörer, musiker, producenter. När detta var klart skulle vi jaga fatt på de hetaste skådisarna. Vilket var Cecilia Frode, Ola Rapace och Moa Gammel(huvudroll i 3 filmer!!!!). Men vi fick inte ta kontakt med dem utan vi fick först jaga deras pressisar. Som små despoter pekade med hela handen vilka vi fick prata med. Vilket inte alls var de vi ville prata med. Vi fick Martin Stenmark och Sarah Dawn Finer som båda spelar i Kärlek delux. Så var det med det. De andra fick vi ta vid ett senare tillfälle. Snabbmedia prioriterades. Och visst. De andras filmer gick inte upp förens om ngr månader, men vi hade inga förhandlingsmåner. Alls. Dagens bild är tagen från min ståväntplats på gänget från filmen Tommy. En film som jag tror kommer bli en av vårens stora. Ser ni vilka det är?

En utedag

Idag är alla mina fem jobb utomhus. Lastbils-jobb, slalombackejobb och sist simmaivak-jobb! Tur att jag har bra ändamålsenliga kläder m mig. Till skillnad fr reportrarna som allt som oftast står och fryser häcken av sig...

Mitt möte med Mo

Japp. Idag fick jag den stora äran att plåta nobelpristagaren i litteratur, Mo Yan. Det är alltid speciellt att fota stunder som aldrig kommer igen, som inte kan återskapas. Detta var ett sådant. Han var på Hersby gymnasium på Lidingö. Där skrev han kalligrafi med elever och spelade ett roligt spel. Bilderna blev bra och Mo tillochmed hälsade på mig när jag fotade honom. För att kunna vara riktigt på tårna under jobbet käkade jag en mandarin innan jag åkte.

Betinget snart uppfyllt

Vi är underbemannade på jobbet. 2 sjuka, en ledig och inga vikarier. Jag jobbar 85%. På den tiden har jag ett beting på 8-9 jobb/v. Imorgon när jag går hem har jag gjort 7 jobb på 17.5 timmar. Sedan har jag två dagar med med 16.5 timmars arbetstid kvar. Så. Jag ser fram mot en jävligt lugn och fin torsdag och en helglik fredag. Eller vad tror ni?

Det sämsta med att börja jobba igen

är förutom att jag inte får vara med familjen är att jag inte kan glida runt i korta shorts och bikini under ett linne. Nu är det helg. Shortsen är på!

God morgon!

Det är jag och Stockholms enda dansgolv på högsta volym nu. Och snart ska jag ut och kolla om kameran fungerar bättre idag! Göd mörrrrning!

I 16 år har jag jobbat som fotograf

Visst syns det?

Sommardag

Återigen en vacker dag. Varm och stilla. Jag har verkligen jättelust att jobba till 21. Verkligen.

Vad skönt m innejobb tänkte jag

Tja. Tur jag har varm jacka.

Ett farväl

Nu ser jag dem inte förens om ett dygn. Kanske. Om de är vakna. Annars blir det i morgon em.

Dags igen

Tysklands president och kungaparet. Jag är hungrig. Hoppas jag inte svimmar av hunger.

Jamen titta! Det är ju jag!

Ni med gott minne kommer ihåg att jag plåtade Malin Crepin samtidigt som SVT spelade in "Dom kallar oss skådisar". Japp. Jag är med. Just nu kör de trailer för programmet på SVT. Och visst. Självklart. Trött Z syns. I en lite för tajt Thåströmtröja. Men glad är jag. Tillochmed när jag fotar. Tydligen.

Innan jobbet

Snygg Ford. Nytvättad. Någon som vill köpa denna pärla??? Snart mot jobbet!

Då kör vi igen

På väg. I köer. Idag är en vidrig bilkörardag.

Arne Dahl

Kommer ni ihåg min idolträff? Nu har den publicerats. Här kan du läsa den och ovanför ser du hur bilden blev på min favoritförfattare Arne Dahl/Jan Arnald.

Små fula bilar

Idag har jag jagat små mkt fula modellbilar. Tre st skulle vi ha till en slags faktalista om vilka bilar som är mest poppis i Stockholm. Tre låter inte mkt. Deadline var idag. Det tog mig i stort sett hela dagen att fota dem. Eller att få tag på dem. Saker jag lärde mig:
1) bilhandlarna har inte koll på vad de har i affärn.
2) det är ett jävla sjå att få fatt i personer.
3) det skulle ha varit fint att ha en eller två dagar till på mig att skaka fram bilarna.
4) jag känner mig som ett jävla UFO när jag ligger raklång i en bilaffär mellan bilar och kunder och fotar en ful liten bil. Speciellt när en i personalen står bredvid och kollar vad jag gör.
5) det är långt mellan bilmetropolerna Smista och Akalla i rusningstrafik.
6) gråhåriga äldre män som ska handla i reservdelsaffären tar oooooootroligt låååååååång tid på sig.

Hatar modellbilar.