2009-01-20
Hej då morfar
Så har jag då åkt tur och retur ner till sjukhuset morfar ligger på. Jag har pratat med honom, strykt hans kind, pussat hans panna och kramat hans smala kropp. Jag sa hej då, jag älskar dig morfar och tackade för alla fina stunder och alla goda äggmackor han gjort åt mig. Han såg så lugn ut, sov så fridfullt hela tiden. Han har levt ett långt och bra liv. Jag vet det. Ändå ramla stora tjocka tårar ner för mina kinder. Jag kommer aldrig mera se honom igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Det rullar ntårar ner på min kind också. Det var jätte gulligt skrivit.
Vilket vackert möte! Han hörde dig, det är jag säker på.
kram
Jo du kommer se honom igen, fast inte i verkligeheten. Jag kan en sång om "morfar" och när min mormor dog sjöng jag den ofta, fast jag var 23 år gammal:
Jag står vid ett fönster, men ser inte ut
Tänker på livet, när det tar slut.
Morfar begravdes i kyrkan igår,
blev han en blomma som blommar i vår?
Eller finns det en himmel där alla får plats?
Ja, då måste morfar från graven ta sats.
Mormor är säker, hon vet han finns där - och hon är rätt gammal och vet hur det är.
Jag tror att morfar ändå finns kvar
och hör när jag sjunger med allt vad jag har
Synd att han inte syns lite grann,
han gjorde så schyssta grimaser ibland
Jag står vid ett fönster, men ser inte ut
Tänker på livet, när det tar slut.
Morfar begravdes i kyrkan igår,
blev han en blomma som blommar i vår?
Eller finns det en himmel där alla får plats?
Ja, då måste morfar från graven ta sats.
Mormor är säker, hon vet han finns där - och hon är rätt gammal och vet hur det är.
Jag tycker så mycket om den! Om du vill kan jag sjunga den för dig ngn gång allra käraste syster. Tänker på dig och hoppas att sorgen inte känns alltför tung.
Tack Sabina. Du får hemskt gärna sjunga den för mig.
Kram
Sorgligt. Mina mor- och farföräldrar är borta sedan mycket länge och tyvärr lärde jag aldrig känna någon av dem ordentligt.
För bara några veckor sedan dog en nära vän till familjen. Hon har alltid funnits där och även om jag är glad att hon fick 78 fina år på jorden så känns det väldigt tomt nu.
Avsked är så fruktansvärt jobbigt, kroppen slits mellan vånda och förtvivlan. STOR KRAM
Skicka en kommentar