Storm i ett vattenglas?

Okej, jag har inte velat kommentera denna debatt som rasar mot Liza Marklunds bok Gömda. Men nu gör jag det. Jag känner så här: Det finns alltid två sidor när två träter. Eller nåt. Alltså finns det naturligtvis en version av verkligheten som kvinnan uppfattar den och en som mannen uppfattar den. I boken Gömda finns kvinnans berättelse som dessutom kan styrkas med olika domar och andra dokument. Mannen har en annan story. Natrurligtvis. Vad Gömda handlar om är kvinnans historia, hon har fått tala ut oemotsagd eftersom det är en bok. Ingen artikel eller reportage. Det är en bok. Mannen har inte fått försvara sig. Vilket han inte heller har ngn laglig rätt till i en bok. Så det är så man får tänka på när man läser den. Tycker jag. Jag fattar inte heller det drev som verkar vilja ha Lizas huvud på ett fat. Det måste väl finnas viktigare saker i livet än att jaga en annan människa så för en boks skull? Men visst, jag förstår också om läsare känner sig besvikna om de inte tänkte på att detta var bara kvinnans historia, inte mannens. Men någon gräns finns det väl? Jag gillar Liza Marklunds böcker och tycker det är synd att en bok om en sådan viktig fråga(män som slår kvinnor) får så mycket skit. Det är ett viktigt ämne. Det är ju aldrig okej att misshandla en kvinna(eller en annan man) oavsett om hon är prostituerad eller adlig. Men det verkar tyvärr vara en av sakerna som kommer bort i denna storm. I det lilla vattenglaset Sverige.