En gång fick jag ett vykort

För snart 18 år sedan pluggade jag Foto på Hola fhsk. Min allra största idol var Thåström. Men jag hade också blivit en stor stor beundrare av Jonas Gardell. På höstlovet visade det sig att han skulle komma till Sollefteå (tror jag det var). Och jag såg då min chans. Att få plåta honom. Att göra ett porträtt på honom. Jag tror jag ringde och fick ja från ngn kontaktperson i stockholm. Jag kommer ihåg att jag åkte upp på lovet bara för att göra plåtningen. Jag var så nervös att jag knappt kunde andas. Svetten rann, hjärtat slog enorma slag så det dånade i öronen och händerna darrade. Jag skulle få hälsa på honom innan så han visste vem jag var. Hela jag bara skakade när jag väntade på att han skulle komma ut från sitt rum och hälsa. Han kom ut, hälsade och jag kommer knappt ihåg vad jag sa. Det gick väldigt fort och han var väldigt fokuserad på sitt framträdande. (inte så på mig alltså...) Allt är som i en dimma. Sedan gick jag och satte mig på min plats och kontrollerade så att kameran fungerade, att det fanns film i den och att rätt iso var inställt ungefär 20 ggr i minuten tills han gick på scenen. Sedan fotade jag och fotade och visste knappt vad jag gjorde. Ingen blixt och lååååånga slutartider. Svart/vitt. Jag var helt slut när jag klev ut i den kalla höstkvällen och körde tillbaka till skolan. Det var mycket rörelseoskärpa i bilderna. Men ngr blev riktigt okej. Som tack skickade jag tre-fyra bilder till kontaktpersonen. Jag hoppades ju, men trodde inte jag skulle få ngt svar. Tiden gick och en miljon andra grejer hände i mitt liv. Så en dag när jag gick till husmor f att kolla om jag fått ngn post låg det där. Ett vykort med Jonas Gardell på. Ett vykort FRÅN Jonas Gardell. Det var en av de största dagarna i mitt fotoliv. (Som visserligen var ungefär 6 månader då) Han hade faktiskt sett mina bilder! Han hade tom gillat en av dem så mkt att han skickat ner dem till sin tecknare Charlie Christensen som skissade på hans nya affisch! Min bild! Det var helt fantastiskt!
Om det inte vore för detta vykort skulle jag nästan trott att det aldrig hänt. Och om jag någon gång mer kommer plåta Jonas Gardell kommer jag att vara exakt nästan lika nervös som jag var den där iskalla stjärnklara kvällen i Sollefteå. Fast jag har 17,5 års mer erfarenhet. Vissa människor betyder mer än andra och kommer alltid att göra. Så är det bara. Jonas Gardell är en av dem.

Stoltaste pappan

Jag har inte sett Mannen så stolt och glad över sina barn sedan de kom till denna värld som han var idag. Det var provapå-dag på crossbanan. Alla barn fick prova att köra hoj. Barnen var glada och tyckte det var sjukt kul, men Mannen... Han kunde inte sluta le när de klädde på sig crosskläderna. Keiru körde en 6-7 varv och åkte in i skogen en ggn och körde över en vall en ggn, men gav aldrig upp fast han blev lite rädd. Bara upp på hojen igen! Inti körde en större hoj, men mer kontrollerat. Han ramlade 2 ggr. En i en lerpöl. Men inte heller han gav upp utan kämpade runt en 8 varv! På bilden är det Inti i röda kläder och Keiru kommer efter i kurvan. Så nu så. Nu är det fler än Mannen som kommer ha en fritidssysselsättning som kostar mer än ett papper.... Båda, jag repeterar BÅDA barnen önskar nu en motocross. Och eftersom de är så olika stora måste de så klart ha en var... Men men. Vi får se imorgon och i övermorgon om den önskan ligger kvar. Söta som få var de iaf när de kuskade runt banan idag!

Titta på sjutton

Det var väl inte jättebra dag att byta till vårkappa. Regn och blåsigt. Men men... Jag var glad på lunchen med bästa bästa Kicki iaf!

Kanske imorgon

Är en lämplig dag att hänga undan min vinterjacka och dra på mig en vårkappa.... Hatar ju att frysa så vi får väl se...

Släpp barnen loss det är vår

Barnen leker ute tills de ska gå och sova. Stjärtlappar, pulkor och bobarna är inhängda i boden. Sparkcyklarna framme. Och vinterkläderna är nytvättade och redo att läggas upp på vinden. Jag tror minsann vintern är slut.

Snöat in lite

Jorå. Har snöat in på Game of thrones. Igår såg jag en grön pappersbit i en vattenpöl och tänkte genast: åh, en liten bebisdraksvinge!
Joråsåatt.

Vilket håll går det åt?

Ont i halsen, lite huvudvärk och ont i nacken. Det kan bryta ut en förkylning. Eller så är det borta imorgon. Oavsett. Lite pyssel och radiodokumentärer är aldrig fel. Kvällens kort blev rosa och vit. Vad tycker vi?

Ensam

Är ensam vaken. Njuter av en timmes Game of thrones innan dagen kickar igång. Idag är den fylld t bredden! Yiha!

Premiär

Idag skedde det! Jag hoppade i mina Foppa-tofflor och fixade årets första grillning!

När män blir som barn

Det händer ju då och då. När de blir sjuka tex. När de blir sura kan det inträffa. Eller så kan det hända som idag. När de får träffa en stor idrottsstjärna. Ett riktigt hockeyproffs. Mats Sundin hade fixat ett hockeycamp för barn i Sollentuna, Mats hembygdskommun. När vi kom dit åkte även en polisbil upp till ishallen. Ur klev två stadiga poliser i 30-års åldern. De såg lite lost ut, men de gick in i ishallen samtidigt som oss. Väl inne högg reportern jag jobbade med tag i Sudden och intervjuade honom. Jag höll mig undan lite. Och kunde se hur de båda poliserna blygt och lite förläget gick fram mot Sudden och reportern, tog fram sina mobiler och fotade Mats. Sedan såg de SÅ lyckliga ut och gick med lite lätt blossande kinder därifrån. Jag tycker det är fint att sport kan ge så många människor glädje. Tom vuxna män blir som barn av det. De riktiga barnen som var på hockeylägret verkade tycka det var jätteroligt. Många hade aldrig stått på ett par skridskor förut och några hade bara varit i Sverige ett par veckor. Mats hjälpte de som ramlade och visade hur man skulle åka. Lägrets mål var att introducera hockeyn för barn så att de senare kanske kan bli Sveriges nya Mats Sundin. De fick med sig hem alla grejerna de hade på sig; hjälm, tröjor, byxor, skridskor, handskar och klubbor. I två dagar håller Mats Sundin sitt camp i Sollentuna. Det var en ren glädje att se alla småttingar hasa runt som bambi på hal is hjälpta av Sudden. Mer sånt! Mer stjärnor som gör nytta för barn som behöver det! HÄR kan ni läsa hela artikeln!

Som att bevittna en bilolycka

Ni vet Jonas Inde. Han ligger i vårdnadstvist med sitt ex om sin 1-åring. Och på twitter spyr han ut sin frustration mot sitt ex i synnerhet och kvinnor i allmänhet. Det är definitivt inte vackert. Han har spårat ur totalt skulle man kunna säga. Han har ju en bipolär diagnos med sig och jag vet inte om det är den som gör att han är gränslös. Jag avföljde honom f ngr veckor sedan då jag tyckte det bara var för sorgligt och ovärdigt. Då hade han typ 8500 följare. Nu har han runt 9200 följare. Är inte det lite konstigt? Att folk vill se honom köra åt helvete med sitt liv. Att liksom gosa i hans desperation och psykiska illamående. Jag hoppas istället att fler avföljer för det är ju som med alla som skriker. Har de ingen publik har de svårt att få ut sitt budskap. Tyvärr får jag känslan av att detta kan inte sluta bra. Detta har inget lyckligt slut. Det är bara sorgligt för alla inblandade.

Vi kör efter kön

Jag och barnen har sått frön idag. Vi sådda tomat, basilika, smultron och sallad. Sedan pysslade vi ihop namnskyltar så vi kan se vems sådd det är. Mannen och barnen de har kört med den stora radiostyrda bilen och cyklat med sina hojar. Bilen gick sönder så mannen har pillat och lagat den igen. Då var jag ute och tog en promenad. Så japp. Vi är goda föredömen för de som förespråkar blå kläder t pojkar och rosa till tjejer idag. Så kan det vara.

Den är så lynnig

Kroppen. Ibland när jag är grymt i balans flåsar jag efter halva första låten. Andra gånger när jag är helt slut och har ont i magen skulle jag kunna köra två pass efter varandra utan att ens flåsa. Oavsett så längtar jag alltid innan. Och efteråt känner jag mig alltid lycklig. Förra veckan fick jag tom starta en av låtarna när ledaren inte hann ner på golvet innan låten och koreografin körde igång. Jobbigt när alla kollar på mig, men ändå lite roligt. Idag var det tungt. Men jag längtar redan till nästa pass. Gud vad jag verkligen gillar att Zumba!

Minisemester

En kryssning till Helsingfors fick vara våran påsk. Vi hälsade på barnens kusin som blev helt galen när barnen busade med honom! En dag i Esbo hann vi med innan båten vände och gick hem igen. Killarna älskade att åka båt och gick bananas av glädje! De hoppade omkring och pratade oavbrutet under nästan hela resan! Nu är det vila och soffhäng. Kanske blir det äggmålning senare. Men nu vila!

Att åka med reportrar

Det är inte ofta reportrarna kör bilen på väg ut på jobb. Det finns olika anledningar till det. Vi(fotografer) hittar i stort sett överallt. Det gör inte vimsiga nya reportrar. Vi kör bil minst 8-10 timmar varje vecka i jobbet. Det gör inte reportrarna. Vi har förtur att boka jobb-bilarna. Vi är helt enkelt mer vana bilförare. Men ibland händer det att reportrar vill köra. Och då är det svårt att säga nej. Fast man vet att det här kan sluta hur som helst.
Men för ngr veckor sedan var de en som hävdade att han ville köra. För annars blev han så lätt åksjuk. Visst tänkte jag. Vi provar. Och sedan gick det i maklig takt tillbaka till jobbet. Inga farliga filbyten, inga galenskaper, inga fuckoff-fingrar till medtrafikanter för de kör som idioter fast det är reportern som kör som en blind(jorå, det har hänt serrni.). Det gick bra.
Så när vi åkte in på parkeringen sa jag: Men, det gick ju bra! Snyggt och tryggt kört!
Jag hann knappt säga det förens reportern körde in i muren på parkeringsplatsen.
Så nej. Tyvärr kära reporter. Jag kommer köra nästa gång.
Och nu i veckan åkte jag med en ny reporter. Vi parkerade bilen 30 meter från bilen som stod på gården hos den vi skulle intervjua. Intervjuen gick bra, men när vi gick därifrån hoppade reportern in i fel bil och satte sig. I intervjupersonens bil. Och sedan satt han där och fattade inte varför inte jag gick in i bilen.... Inte heller han kommer få köra bilen ut på jobb.
Samtidigt undrar jag vad reportrarna tycker om oss fotografer när vi kör ut dem till jobb....
Jag tror det tycker vi kör som gudar. Vad tror ni?

Hicka

Åt en pannkaka snabbt och fick hicka. Irriterande. Kan inte somna hickande ju.

Samtal

Det gäller att orka. Orka ta alla strider i skolan. När Inti fick ny resurs för över en månad sedan lovade rektorn att det skulle bli en överlämning mellan den nya och den gamla. Skulle ske den första veckan. Hände ingenting. Sedan hände inget. Och sedan hände inget. Sedan hände det att jag blev förbannad. Och skickade mail till rektorn. Som genast då gällde på den nya och gamla resursen för att de inte fixat det. Som om de hade vetat vad rektorn lovat mig....  Dålig stil av rektorn. Idag var mötet iallafall. Det var ett bra möte. Jag hade med mig lite åsikter om vad som inte funkade längre och vad vi tycker funkar fortfarande. Men ändå. Att det ska behövas krångla varenda gång va?

Ett jävla vårtecken

Jag har kört utan vantar idag. Det ni!

Söndagsmys

Efter zumba och storstädning av huset och läxläsning är vi nu alla slutkörda. Jag kollar på romcom på netflix, killarna spelar på paddan och Mannen kollar Gladiatorerna(?)! Söndagsmys bigtajm!

Jomenvisst. Så är det.

Jag: Det ser ut som skit här! Det är grejer överallt!! Ser ut som en knarkarkvart!
Mannen: Det är våren! När det blir ljust syns allt.
Jag: Så du menar att det är vårens fel att det ligger grejer överallt i hela huset så det inte går att gå normalt?
Mannen: Ja...?

#självbedrägeri