Lördagsterapi

Min mamma har alltid varit urusel på att säga hej. Separationsångesten har gått att ta på. Det har varit väldigt många gånger som har varit väldigt jobbiga farväl. Jag har gjort allt för att det inte ska smitta av sig på mig. Det har lyckats. Ytligt. Utåt sett kan jag verka totalt oberörd, men inne i mig rusar obehag blandat med vemod och sorgsenhet. Jag gråter nästan alltid lite efter ett hejdå med ngn som jag bryr mig om. I min ensamhet när de inte ser. Det spelar ingen roll om andra omkring mig ser, bara inte de jag nyss sagt farväl till ser. Jag vill inte skicka med dem min ärvda separationsångest. Vill bryta cirkeln. 

Nyss skjutsade jag mamma och pappa till min kusin för att de skulle få skjuts hem efter 1 veckas hjälp med barnen. Jag sa leende hej och kramade dem. 4 minuter senare rann tårarna nerför kinderna i bilen. Och då och där var det kristallklart. En kall vinterdag när mamma var 13 år gick hennes pappa för att fiska som han brukar. Men just den dagen gick han genom isen och försvann ner under den hårda kalla isen med sin sparkstötting. Han kom aldrig hem igen. Det måste vara därför alla dessa hejdå är så jobbiga för henne. Kanske är hon själv medveten om det. Kanske inte. För mig blev det lika klart som ett syntest hos optikern idag iallafall. Och kanske kan jag genom den insikten bryta det på riktigt. Och sluta bäva mig för att säga hej då till just mamma. Och istället försöka gå henne till mötes i farvälet, men utan att känna ångest för att få hennes separationsångest vällande över mig. 

Den nya morgonen

Tassar upp på kalla knäppande golv. Klockan tickar med trygga steg framåt. Fåglarna kvittrar på baksidan så det ekar mellan husen. Solens strålar har nått den långa björkens kala kropp. Jag sitter uppkrupen i mitt favorithörn och njuter. Små kissnödiga stamp hörs. En liten hostning. Vi sätter oss tysta tillsammans i soffan. Äntligen hemma igen. 

Nu vet jag!

Efter 5 dagar på skrivkurs för fotografer vet jag vad jag ska göra med min blogg. Jag ska använda den för att hålla igång det skrivande jag nu kommit igång med! Så se fram på helt galna texter som kan handla om allt mellan himmel och jord!

#62

Sportlovsbarn hämtas hem från mamma och pappa. Jag är så otroligt tacksam att de fortfarande orkar ta hand om dem. Mina ungar är inte av den stillsamma sorten och att de fixar att ha dem är fantastiskt. Tack!

#61

Utan barn gick vi ut och käkade. Vill ni ha sjukt god och fräsch asiatisk mat? Gå till Farang. Så himmelska smaker. Vi bara satt och mmmmm-ade. Vi tog avsmakningsmenyn och mmmm-ade oss genom 9 rätter! Så vill ni ha riktigt god mat, gå till Farang! 

#60

En avfotograferad fotobokning är också en bild. Att fota av morgondagens jobb på torsdagskvällen är en klassiker.

#59

Den nya jobbdatorn krånglar. Då tar it-avdelningen över den....

#58

Träd VS stål. Trädet vinner. 

#57

Matjobb. De allra roligaste och allra jobbigaste. Allt ska med. Inte missa ngt. 

#56

Efter skridskoåkning var det härligt att sitta intryckt mot väggen på altanen och lapa sol. Och värme.

#55

Vi tog chansen medan snön fortfarande finns i hoodsen. Slalom regerar!

#54

Det blev en bild idag också...

#53

Flera har problem med sina grejer på jobbet....

#52

Joråsåatt. Icke roligt.

#51

Det är inte alltid kul att jobba sent. En liten tröst är dock utsikten längs kajen. 

#50

Trångt på pendeln. 

#49

Så kom solen fram. Så efterlängtad! Hårt ljus som ger hårda långa skuggor. 

#48

Löss. Så sjukt meningslösa kryp.

#47

Lördagar rivstartar med barnens träningar.

#46

Ibland när hjärnan fått jobba för högtryck är kylan och dimman en befrielse att komma ut i. 

#45

När det inte finns någon täckning på mobilen och inte ngr gatuljus är det bara att hoppas att minnet från när jag kollade adressen innan jag lämnade jobbet inte sviktar.

#44

På väg till jobbet med Ebba Grön i lurarna.

#43

Vab. Vi utnyttjade tiden t att laga trasigt favorithalsband. 

#42

Rotar bland gamla grejer och hittade belöningsboken. Tänker att tiden går, olika svårigheter övervinns med olika strategier. 

#41

Ibland ser man former. Ibland inte.

#40

Vinterfailen är ett faktum.

#39

Att tvätta bilen var faktiskt ROLIGT tyckte killarna!

Men hörrni

Vad ska jag göra av bloggen? Jag både vill ha den kvar och inte. Livet snurrar på så tiden finns inte. Eller jag prioriterar inte riktigt bloggen. Jag är ny medlem i en bokklubb, barnen fyller år, har gått upp i arbetstid... Nej. Bloggen hamnar inte överst på listan. Det blir ett dåligt samvete som bara gnager. Ska försöka komma ikapp med fotoutmaningen. Bilderna finns i mobilen. Har inte missat en dag. Kanske det blir idag. Kanske.