Ngt vackert

Vi sitter där tillsammans. Helt främmande för varandra. Men ändå så mycket gemensamt. Det gula hårda ljuset träffar våra ansikten. Mörka skuggor och påsar under ögonen skymtar förbi. Ögon möts i tyst samförstånd. Vi är alla trötta föräldrar till barn med adhd. Vi börjar trevande prata. Erfarenheter känns igen, huvuden nickar instämmande när vi berättar lite om oss själva och våra liv. Energikrävande vardagar, härliga barn, svårigheter, strategier, trötthet. Allt studsar runt i rummet. Det är vackert. Och rörande. Vackert att vi sitter där tillsammans, totala främlingar och hjälper varandra, försöker hjälpa våra barn i livet. Klipper och klistrar scheman för att ordna  upp dagarna. För att göra livet lite enklare. En värme rusar genom kroppen.