Släkten är värst?

Den där SD-"kompisen" jag träffade på träffade jag genom en släktings facebooksida. Idag insåg jag att min släkting avfacebookat mig. Likaså gjorde hens syskon tidigare i år. Ser på deras föräldrars FB att de också lägger ut muslimkritiska länkar (om jag ska vara snäll, och det vill jag ju vara så skriver jag muslimkritiska). Den som avfacebookade mig nyss har en partner från Thailand. Jag förstår inte för mitt liv hur hen kan tycka SD är ett vettigt parti som delar in människor i vi och de. Vad är det som säger att SD inte kommer att börja jaga andra folkgrupper också? Jag fattar inte. Hur som. Tråkigt att en känner folk som inte tänker längre än näsan räcker. Som inte kan se ett bredare perspektiv. Synd att en är släkt med de som skulle behöva titta upp och se sig omkring.

Fördomar

Jag har fördomar. Som alla andra tyvärr. Trist när de slår in. I dag råkade jag snubbla över att en gammal "kompis" fr hembyn är ordförande f SD i en hyfsat stor mellansvensk stad. När vi var små var han alltid osäker. Vågade inte ta ögonkontakt och behövde alltid hävda sig. Smal och spjonglig med lite för stort huvud. Ögonfransarna var långa och svepte ögonen som inte riktigt vågade titta uppåt. Så fort han sa ngt rosade kinderna sig. Precis just så är mina fördomar om SD-anhängare. Män som var osäkra när de var små och som aldrig riktigt lyckades få grepp om den egna självkänslan när de växte upp. Flackande blickar och som gömmer sin osäkerhet bakom tatueringar. Kaxighet som de egentligen inte kan stå för. Och för att gömma sin egen osäkerhet och för att säkra sin egna sociala ställning måste trycka till andra så de inte själva blir avslöjade med vem de egentligen är.
Jag blev inte förvånad när jag fattade hur läget låg.  Jag fnissade för mig själv för det var ju så självklart att han blivit med i SD. Samtidigt som jag blev ledsen för hans skull. Att han inte lyckades hitta sin självkänsla då när vi var små hemma i byn.

Det här är mitt land

När jag vaknade i morse och kollade twitter började jag faktiskt gråta. För där hade Lenas Sundström påbörjat en slags rörelse som motsvarighet till Erik Almqvists ord till Soran Ismail, där han säger att "det här är mitt land, inte ditt. Det här är mitt land". Ett sätt att ta tillbaka Sverige från sådana som Erik Almqvist. Under hashtagen #dethärärmittland hade en massa kända och okända svenskar skrivit sitt namn, ev yrke, ålder och hur länge de bott i Sverige. Och det var många. Det var så många som skrivit. Som vill visa att det här är inte Sverigedemokraternas Sverige. Det här är allas svenska medborgares Sverige.Någon gång i början av 2000-talet så var det en konsert på Globen, Artister mot Nazizter. Där sjöng Mikael Wiehe den. Det här är ditt land. Jag grät då och jag gråter fortfarande när jag hör den. Den är så otroligt vacker. Så när jag såg hashtagen blev jag så glad och rörd. Sverige är fan i mig allas land. Här kan ni läsa om #dethärärmittland. Och det kanske är dags igen. En ny konsert i Globen med artister mot Nazister. Kanske under valåret?

Det kommer mera

Det kändes så igår. Att Expressen hade mer att bjuda på. Idag visar de hur SD:s tilltänkta justitieminister Kent Ekeroth, beväpnar sig med järnrör för att sedan ge sig efter den berusade mannen man såg att de gav sig på redan igårdagens avslöjande. Så fint. Har ni ngr vänner som kan tänkas göra så på fyllan? Känns det som ett normalt beteende? Linus Bylund skrev nyss på Twitter att sömn är underordnat, att cigg och leverpastejmackor är det som gäller. Jag kan förstå det. Om jag vore pressekreterare i SD skulle jag också ha jävligt svårt att sova just nu.

När Jimmie Åkesson träffade kungen

However, här är en bild som får mig att skratta iaf. Ni har väl inte missat när Jimmie Åkesson, SD, var på besök hos kungen? Klicka på bilden så kommer ni till Ajours hemsida och kan läsa och se bilden bättre!