Det stämmer inte

Dagen jag räddade okänd kollegas arsle

Alla var där. ALLA. Stämningen i den ganska lilla, men snart stekheta, studion var spänd och förväntansfull. Inom bara ngr få minuter skulle årets Sommarpratare presenteras inför ALL media i Sverige. TT, Aftonbladet, Expressen, Scanpix, DN, SVD, SVT, SR... Gånger minst 3 för alla kör typ tre olika team. Vi stod som frustande hästar redo att ge sig ut på Solvalla. Alla med fingret på avtryckarknappen. Alla redo. Det är då han kommer. En man med ångest i ögonen och svetten rinnande i tinningen. Rösten i ren desperation. 

- Är det ngn som har ett minneskort jag kan få låna??!?

Tystnad.

Han vänder sig direkt t kvinnan som står bredvid mig.

-Var kommer du ifrån? Expressen? Kan jag få låna ett minneskort av dig?

-Nääe. Säger hon och kollar på honom som om han är från en annan planet.

Jag ser på den stackars stackars kollegan. Har bara ett extra och det är verkligen på gränsen om jag klarar mig på ett. 

Men visst.

Jag slänger fram mitt extra och ger honom. Tänker på hur vidrigt det måste vara att vara där och inse att man inte har minneskort. Han svamlar ngt om hur tacksam han är, att han tog fel hus med sig. Sedan är han borta. För att efter ngn sekund komma tillbaka f att komma var han ska skicka kortet. Ger honom mitt visitkort och nu har svetten runnit ner i ansiktet på honom. Klockan visar på 12.59.30 och rösten kommer in. Bollen är i rullning. Jag plåtar och lyssnar. Skickar bild t redaktionen. Allt går bra. Efteråt jagar vi Carolina Gynning, Martin Schibbye och Özz Nûjen. Vi är inte ensamma. Att klämma och åla sig fram är det som gäller. Får bild på Martin och Özz. Carolina drar innan jag hinner få fatt i henne. Populär. Vi åker hem. Att komma ut i regnet utanför Radiohuset var en befrielse. Det var hysteriskt där inne ett tag. På vägen hem ringer okänt nummer. Det är han. Kollegan som jag fortfarande inte vet vem det är. Bara var han jobbar. Han hade haft lite problem och det var bara tack vare mitt kort de kunde sända live från Radiohuset. Han hade tagit fel hus först. Ett utan batteri. Och det andra hade blinkbatteri utan minneskort... Inte hans dag helt enkelt. Vidrigt. Ett ögonblick som aldrig kommer igen och det händer sånt. Man vill lägga sig ner i fosterställning och aldrig mer vakna den dagen. Nästa gång är det jag. Och jag som får hjälp av ngn snäll kollega. Jag vet det. Jag tror han tackade 3 ggr när han ringde. Sedan bröts det. Men idag har jag gjort min goda gärning. Har ni gjort eran?

På väg

Till Zumban i kvällssolen. Övriga i familjen är och golfar. Jag tar bussen t träningen. Hoppas den är i tid. Det blir på det berömda könshåret...

Inte missa

Idag får Mannen stå för skrivandet. Han gör det så sjukt bra. Nu är jag ju lite jävig, men ögonen tåras när jag läser det. Han skriver om samhället du, jag, han, vi bor i. Läs. Snälla. https://www.facebook.com/Niklas.Ek/posts/10151444660368613

Hugatjacka

Efter 8,5 timmar gav jag upp. Bytte till skor utan klackar och dansade vidare. Hoppas de är okej imorgon, fossingarna. Dansade i över 4 timmar i sträck. Som ett zumbamarathon fast ändå inte. Eftersom det var jobbets sommarfest. Båtåkning i ett vacker sommarstockholm. Det slår aldrig fel. Vi har alltid bra väder på sommarfesterna! Nu sitter jag och lyssnar på fåglarna som kvittrar hysteriskt och har typ tinitus i öronen. Som om man kunde ha tinitus i lilltån... Så går det när tant står för nära högtalarna...

Det här gjorde vi bra

Jävligt bra tillochmed!

Min son

Idag stod min son på scen i en aula framför drygt 200 personer och höll ett tal och var konferencier. Han gjorde det med ett sådant lugn och en sådan självklarhet. Jag hade aldrig kunnat fixa det på samma sätt varken idag eller när jag var liten. Jag är så stolt och imponerad av honom. Vad han sa själv när det var över? 

"Jag vill göra igen och igen och igen mamma!"

I det här fallet faller äpplet jävligt långt från äppelträdet. Och för det är jag glad och oerhört stolt!

Vi vann!

Yeeej!

Jag gråter

Är på Intis karate. Läser artikel i DN om papperslösa barn. Jag kan inte hindra det. Tårarna väller upp och trillar sakta på mina kinder. Och bilden t artikeln. Den säger allt. 

http://www.dagensnyheter.se/shared/c0dddf4e-50aa-453c-a3a6-d619b416becf

Mums. Eller jag blev mätt iaf.

Lunch. Fick lunchbränna.

Yes!

Idag: en vanlig morgon. Tack.

Det går bra nu

Måndag morgon: jag glömmer nycklar, plånbok och mobilen när jag åker och lämnar Inti. Mannen får åka direkt tillbaka från jobbet och rädda mig.

Tisdag morgon: dagispappa backar på mannens motorcykel så att den välter och går sönder så han inte kan köra den.

Onsdag morgon: försover mig 45 minuter. Blir sen med allt. Missar buss efter lämning av Inti med 50 meter. Sen till jobbet.

Joråsåatt. Det går bra nu.

Brrrr

Idag är det verkligen ingen sommarvärme. Är väldigt glad att jag tog på mina vantar i morse. 

Hur dagen varit?

Tackar som frågar! Cyklade med Inti till skolan imorse på mannens bmx. Mycket bra. På väg hem inser jag att jag inte har plånboken på mig. Inte heller mobilen. Eller nycklar hem. Inte bra. Får gå till dagis och hälsa på Keiru lite oplanerat. Ringer mannen från dagistelefonen ungefär 6 ggr innan han svarar. Han får snällt hoppa på hojen och öppna åt mig. Men jag vet inte. Det var sämst för Mannen. Jag missade visserligen träningen, men jagade myror, tusenfotingar och spindlar med sonen och hans kompisar istället. Det blir aldrig som man tänkt sig. Det är det enda säkra helt enkelt.

Trevlig måndag!

Jag hade roligt

En överraskningsfest f en av mannens vänner igår! Så lyckad och så rolig! Jag fick möjlighet att träffa A. Bara en sån sak. Vi dansade järnet och jag vevade armen så mycket att jag inte kan lyfta den högre än i axelhöjd innan det hugger till. Dansskada jag inte såg komma kan man väl säga. Men så fick jag den här bilden och då blir det ju glasklart. Viftade jag på armen så där hela kvällen är det inte konstigt.

Som en stock

För ett år sedan sov jag halvbra. Ett halvår innan det riktigt uselt. Kunde inte somna om det inte var helt mörkt i rummet. Tyst. Nu kan jag sova med bara persienner, mobiler som vibrerar under natten, barn som ligger i sängen... Tom när det är fullmåne sover jag. Sommar tom om då och då på morgnar. Vilken enorm skillnad. Så god natt på er och må John blund komma till er och ge er den sömn vi behöver för att odla med livet.

Att balansera

Min lille spelevink! Han fick ärva brorsans cykel i söndags. Den är mkt roligare. Den går fortare och är större. Han har redan flugit över styret och in i en stor sten. Och gjort värsta omkullåkningen... Han har bitit sig i tungan så hela överkäkens mönster syns i tungan. Hakan uppskrapad. Ändå. Ändå ska han balansera och testa gränser. Min älskade unge!

Otacksamt

Har städat i barnens garderob och lådor i nästan 3 timmar. Otacksamt. Syns inte öh att jag gjort ngt. Det enda som hände var att jag fick ont i magen. Nu shorts och kortärmat i solstolen. Magontet släppte i samma stund rumpan nådde solstolen. 

Jag vet vad jag hade gjort

Jag fastnade vid frukostbordet. Läste ändå en artikel om det lilla barnet som glömdes bort i bilen. Jag har inte kunnat innan. Tanken på att det var jag och ett av mina barn är så svindlande att jag inte kan andas. Jag försöker dra in luft men det går inte. Jag kommer aldrig förstår hur pappan mår. Men jag vet att om det var jag som glömt den jag älskar mest i hela världen i den där bilen hade jag inte orkat leva vidare. Jag tror ärligt att jag tagit mitt liv. Ögonen fylls av tårar. Jag hör hur barnen skrattar, ser hur knoppar brista i solen utanför, en fjäril flyger vinglande förbi. För familjen i Eslöv kommer livet aldrig mer bli som den var när de vaknade och åt frukost i tisdags. Alla mina tankar går till mamman och pappan. Hoppas de får det stöd de behöver, den medicin de behöver för att kunna leva ett andetag i taget. Herregud. 

Sitter här och väljer

Detta väljer jag mellan nu efter frukosten:

Städa

Sortera leksaker

Sortera kläder

Sortera tvätt

Storhandla 

Kasta kartonger/papper/grejer

Många roliga val. 

Vissa mornar

Det började med gråt. Så fort han slog upp ögonen. Efter 40 minuters ömsom tjat och lockande gav vi upp. Vi fick bära ner ungen till frukostbordet. Sedan satt han där och hängde utan att äta. Han som avskyr stress. Började äta 10 minuter innan vi skulle gå. Ni fattar. Fick styra honom fysiskt åt rätt håll: tandborstning, ta på skorna. Ut genom dörren. Han hann precis till skolan. Då lite gladare. Jag missade mitt tåg med 4 sekunder. Men hey! Solen skiner, himlen är blå och imorgon är vi lediga. Det kunde vara värre. Definitivt. 

Boostad

Vilken skillnad. Om jag hade haft en sådan dag som jag haft idag för ett år sedan hade jag legat som ett slakt på soffan. Sovit. Inte orkat laga mat. Varit lättretad. 

Idag ser det inte alls ut så. Jag har tränat ett hyfsat långt crossfit-pass i trädgården, haft kompisar till Keiru m hem fr dagis, grillat och fixat med maten. Inget avancerat, men ändå. Jag känner mig pigg fortfarande. Ska läsa för barnen innan de går och lägger sig och ska snart hämta hem Inti från kompis. Och jag har fortfarande krafter över. Jag är så oerhört tacksam att mitt liv har ändrats till ngt så mkt bättre. Att jag fått så mycket energi tillbaka. Nu känner jag mig nästan som jag gjorde innan allt började gå åt pipsvängen. Samtidigt är jag medveten om att jag måste ändå ta hand om mig. Inte göra för mycket. Sorterar bort saker som inte är så viktiga.För annars kan det gå åt pipsvängen igen. Men just nu så är jag så himla stark. Bilden är mitt tak när jag tränade. 

När benen och kroppen tillslut går av sig själv fast den egentligen har stannat

07.20 åker mot Rålis
08.28 framme Rålis
09.45 börjar plåta
09.02 åker mot Djurgården
09.30 framme Djurgården
10.27 börjar plåta till ett sommarreportage
10.40 åket mot Östermalm
10.55 framme Östermalm
11.05 börjar plåta t sommarreportage
11.18 åker mot jobbet
11.43 framme jobbet
11.43 tömmer kort och gör snabbt 1.5 bilder
12.02 lunch på bryggan i solen
13.00 gör klart 0.5 bilder jag inte hann förut. Börjar välja nya bilder
13.14 åker mot Skäris
13.30 framme
13.50 börjar plåta
14.10 åker mot jobbet
14.25 framme
14.25 tankar ur kort, gör lönerapport och fixar två bilder
14.57 lämnar jobbet
15.55 hämtat Keiru och kompis
16.05 hemma.

Hur har eran dag sett ut?

Bränna fläsket

Att få slita av sig sina kläder och slänga på sig shorts och ett linne för att sedan gå ut på altanen och sitta i solen efter en dag så full att jag knappt andats. Jag känner hur batteriet laddas igen.

Nu blommar det!

Alla som har möjlighet: åk in till Kungsan och kolla på körsbärsträdsblomningen. Jag var inte ensam direkt att fota dem. Men det är galet fin! Vet att det finns ett nästan lika fint ställe vid Luma i Hammarbysjöstad.

Eufori

Har precis bokat in en v på Gotland! Trodde inte jag skulle få komma dit i år, men helt plötsligt ska vi åka ändå! Jag och småkillarna har en v semester medan mannen kommer jobba! Åh! Mitt hjärta bubblar av lycka!

Lång startsträcka

ADHD innebär bl.a. att man får en lång startsträcka. Vissa dagar är de lite längre än andra dagar. Idag var en sådan dag. En timme att lyfta rumpan fr soffan och gå ut och leka ist för att bara sitta ner och göra gnällande ljud. Och sedan över en timme att komma igång med läxan. De sista 20 minutrarna av de över 90 minutrarna det tog gjordes ungefär 90% av all läxa. I 70 minuter hade vi mest annars suttit och gnäll-ljudat hur tråkigt och svårt allt var.... Sedan släppte det och bara flöt på. Snacka om "Helt plötsligt händer det". I 90 minuter höll även den andra ungen på med en egen "läxbok" och ville ha hjälp ungefär var tredje minut. Samtidigt som jag försökte förklara matte och gånger för den andra. Just nu skulle jag behöva en kvälls ledigt. Typ zumba eller en promenad med bara mig själv som sällskap. Men inte så troligt faktiskt.

Jag ger upp

Det är bara att inse. Jag kommer aldrig vinna mot mossan. Men idag viftar jag med tårna i gräsmattan/mossan så det gör inget...

Så här ser jag ut

när jag genomfört ett zumbamarathon! Glad och trött!
Så himla roligt! Över 3 timmars hoppande och studsande! Få se om jag har ngt ställe på kroppen som jag inte har ont i när jag vaknar imorgon....

Nästan perfekt

Solen värmer, tulpanerna håller på att slå ut, vitsipporna blommar. Och barnen bråkar. Så nära. Så nära att jag kunde måla upp en perfekt bild av livet. Hahahahaha! Vem vet. Om ngr sekunder kanske det är perfekt. För att sedan övergå till kaos igen.