Ytterliggare ett öde

Detta var Mannens projekt förra året. Gladiatorerna. Han kom med till sista uttagningen. Var bland de 20 sista. Han kan inte titta på Gladiatorerna utan att fortfarande vara bitter och fnysig. Men när jag ser det här i dagens Aftonblad så är iaf jag glad att han inte kom med. Och han också tror jag. För om han hade skadats på riktigt hade han inte kunnat köra cross och fortsatt träna så mkt som han gör och måste göra för att må bra.

Vilket Öde

Min man hade tänk köra Ö till Ö i höst. Det var det han hade siktet inställt på. Han har redan börjat träna. anmälan öppnades i onsdags typ. Idag skulle han anmäla sig. Och det är fullt. Fatta. Fullt. När jag kom in efter att åkt med bob med barnen så var han helt vit i ansiktet och lät typ som om han var svimfärdig på rösten. Resten av dagen har varit full av suckar och beklagande mummel. Jag tycker verkligen synd om honom, men det är inte så mycket att göra liksom. Det hade blivit fullt efter 32 minuter. Och det kostar 10.000 att vara med så de som anmält sig kommer nog inte hoppa av... Förhoppningsvis har han återhämtat sig från detta stora trävlingsnederlag om en vecka eller två. Men jag är inte säker. Så. Om ni har en start eller två till Ö till Ö att skänka bort eller vill sälja är vi spekulanter. eller inte jag, men mannen... Mottages gärna. GÄRNA!

Det här med att vara sjuk

Den här utmattningssjukdomen jag har är stundtals jävligt irriterande. Jag orkar inte lika mycket som jag brukar, blir tröttare och måste lyssna på vad kroppen säger just idag. En sådan sak som att fylla på fågelmataren kan kännas som att bestiga berg. En helt sjuk känsla. Men det går framåt. Idag orkade jag fylla på mataren som stått tom i tre veckor. Men det gäller att fördela den lilla energin jag har jämt.

Big misstakes

Misstag 1) åka från vackra fjäll, skidbackar och att Ernsta runt i underställ.
Misstag 2) att jobba dagen efter semesterhemkomst.

Dagarna man minns

Tisdag. Kolla av jobben, göra bilder, vänta på fotomötet. Äta tacobuffe, åka på jobb, hämta på dagis. Men vissa tisdagar åker jag slalom nerför nypistade röda och svarta backar och ser solen stiga upp över bergen. Det är de tisdagarna som kommer finnas i mitt hjärta tills jag dör.

En mänsklig rättighet

Alla borde få åka på skidsemester. Fy fan vad det är grymt! Jag älskar att åka slalom. Älskar. Vilken frihet. Vilken frihet!

07.20

Bara jag vaken och undrar när jag får åka skidor.

Rapport

Det är snö i Ljusdal. Och så har Sibylla goda burgare.

05.23

Inti: mamma, när får vi gå upp? Jag vaknar så här dags för jag vill så gärna åka skidor idag.

05.40
Keiru: mamma, när får jag gå upp? Jag vill gå ut och leka i snön!


Jag inser nu hur mkt de saknat vintern.Dock inser jag det med lätt huvudvärk och grus i ögonen.

Vi drar till fjälls

Vi har åkt 10 min. Keiru sover redan. Och vi fyller på spolarvätskan. Och sedan tanka. SEDAN kan vi åka.