Förrvirrad i skogen

Igår var jag hos en kompis som alldeles nyss flyttat till stan i de östgötska skogarna. Jag hade en adress kollade kartan en gång innan jag åkte iväg och hittade fram direkt. Jag fick beröm av de nyinflyttade att jag hittat eftersom deras hus ligger mitt kryllret i det fina villaområdet i stan. Då kom jag och tänka på en gång för länge sedan när jag var ute och åkte på ett litet sverigeäventyr med min allra bästa polare Barba Dos. Vi skulle från de östgötska skogarna ner till Karlskrona. Hon hittade. Sa hon. Och jag var trygg för det fanns ju en karta hur man skulle köra dit. Barba Dos har nämligen ett uselt lokalsinne. Och detta var dessutom när vi fortfarande var tonåringar vilket gjorde henne ännu mer förvirrad.... En gång kom hon till gymnasiet med olika skor på fötterna. Bara ett exempel. Så sitter vi där i den lilla golfen och lyssna på eurotechno eller Drängarna... Troligen Drängarna(Jag vet, det är ngt av det pinsammaste i mitt liv.). Och då kommer hon på att hennes mamma brukar köra en genväg. Genväg=en väg som är snabbare och kortare än den vanliga. Där borde jag sagt NEJ. Men det gjorde jag inte. Jag borde även sagt nej när hon hela tiden trodde att det var här vi skulle svänga av men sedan visade det sig att det var fel. Eller nog fel. Där borde jag definitivt sagt stopp och belägg. Men det gjorde jag inte. Till slut körde vi av en och in på en ganska liten väg som Barba Dos trodde hon kände igen.... Vägen blev mindre och mindre och mindre. Tillslut fanns det bara rum för en bil på den vägen och vi var djupt inne i skogen.... Efter att vi tillslut kommit ur skogen och hittat någon att fråga var vi var och ringt Barba Dos moster för hjälp så insåg vi att vi hade åkt 8 mil fel. ÅTTA MIL fel. Det ni. Det var sista gången jag lät Barba Dos bestämma att vi skulle ta en genväg i allafall. Hon har fortfarande ett lokalsinne som är häpnadsväckande dåligt. Så det är tur att hon har en sådan bra kompis som jag med ett häpnadsväckande BRA lokalsinne!