2009-01-30
Första gången på länge
För första gången på väldigt länge ser jag fram mot helgen. Helgerna har varit/är lätt ångestfyllda. Jag har inte haft energi att klara av att handskas med dem. För på helgerna SKA det var SÅ mysigt! Det SKA vara så ROLIGT! Man SKA njuta av att vara tillsammans dygnet runt. Och när energin är nere på noll är detta inte möjligt. Man kämpar för att klara sig genom dagarna bara. Att orka leka lite, att orka laga mat någon gång i allafall... Dessutom är helgerna fyllda med konflikter med och mellan barnen, gråt och skrik om vartannat. Men nu så kanske kanske kanske har jag kommit till en vändning. Denna helg ser jag lätt fram mot både lördagen och söndagen. Vad det beror på vet jag inte. Eller det kanske jag gör egentligen. Hur som så känns det skönt. I morgon har jag bara ett mål och det är att komma utanför dörren med barnen. Högre än så är inte min ambitionsnivå just nu. Kanske har jag kommit till ro med en sänkt ambitionsnivå. Kanske är det bara det....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
En rimlig ambitionsnivå är väldigt bra att ha. Alltför höga krav på sig själv leder bara till prestationsångest och elände. Ta det lugnt och vila upp dig i helgen. Kram!
Tack snälla du. ta det lugnt är vad jag ska göra, men inte FÖR lugnt hoppas jag. För det innebär att jag inte fixar det.... :-)
Då får vi ju hoppas att helgen blir trevlig.
Vad sorgligt för dina barn, din man och dig själv att du känt så inför tiden med familjen! Och vad bra att det börjar bli bättre!
Hej Vännen!
Känner igen mig så! Även att den här helgen kändes lättare att hänga med familjen.Vilken synk ;-)
Vi har precis varit ute i lekparken. Barnen har lekt och jag o D stod och insöp solens strålar. Underbart :-)))))
Ha en fortsatt skön helg!!!!
Syrran: Jag tycker inte det är sorgligt. Faktiskt. Det är bara en del av livet, ett stadie jag råkat hamna i. Jag tror det är många föräldrar som liksom jag har två eller flera små barn som känner lika. Inte sorgligt, bara en period av livet. däremot är det najs att slippa känna så jämt.
:-)
sorgligt ??
Det var en konstig kommentar !
Jag känner igen allt Anna! Vet precis vad du menar och det är oändligt många som känner så men väldigt få säger det eller som skriver det. Man blir glad och känner sig nöjd när man får längta och känna att det blev bra!! Sköt om er!
Skicka en kommentar