Förskola=sjukdomar

Återigen. Efter en vecka på förskolan har lillkillen fått falsk krupp och storkillen fått nässelutslag.... Det är fasiken inte roligt!

Omodernt att plocka svamp(?!)

Har varit och plockat svamp med familjen idag. Det blev Karl-Johan, taggsvamp, björksopp och citrongul slemskivling. Nu har jag tillrett dem, men ingen annan än jag vill äta dem.
Jag: XXX, varför vill du inte äta svampen? De är jättegoda med parmesan riven på dem.
Mannen: Jag tycker det är en smula omodernt.
Jag:?????????????????????!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Så tydligen är jag otroligt omodern som plockar svamp och gör iordning dem.... Någon som tycker lika kanske? Bara så jag vet.

Ödets nyck

Igår var jag med på crosstävling. Vi var där i över 9(NIO)timmar. Det var länge. Det var runt 200 med och tävlade, varav min man var en. Bland över 200 bilar/husbilar/husvagnar/lastbilar så parkerade vi våran bil brevid folk som kom från min lilla håla där jag är uppväxt! I min lilla håla bor det runt 900 pers. Jag vet inte hur stor/liten sannolikhet det är att vi skulle hamna brevid dessa människor, men jag antar att den är minimal. Livet är nyckfullt ibland. För mannen gick det bra och han varken skadade sig eller vann. Men han är onödigt tjatig om hur han körde i den och den kurvan. jag var glad när han äntligen somnade igår. För att få höra om det det första jag gjorde imorse nu när han vaknade....

Svampågren

Var ute och gick nu på förmiddagen. Problemet var att det fanns så mycket svamp överallt allt jag fick miniångest över att inte kunna plocka dem. Så nu MÅSTE jag ut i helgen och rensa mina närområden på svamp. Sedan är det ju enormt tråkigt att rensa skiten, men det får man väl ta.

Jag= Large

Okej, idag var jag i en affär och skulle prova en klänning. Ska nämligen vara tärna om ngn månad till min syster på hennes bröllop.Jag är 158,5(den där halva cm är viktig...) och väger runt 53 kg. Dvs jag är ju inte pinnsmal, men jag är inte tjock. MEN jag fick bara plats i en LARGE-klänning. Inte för att det gör ngt, men tänk alla som råkar vara lite större än jag, de kan inte ens ha XL i de där klänningarna. Varför gör de så små storlekar? Fy fan vad diskriminerande och förnedrande för en tjej som är normalbyggd, men råkar vara lite längre och därmed lite större överlag, de har ju inte en chans att komma i de där klänningarna! Fy för tillverkare och butiker som gör såna konstiga storlekar!

Jag är gjord för att gå

Efter en veckas magkatarr och allmänt nedstämdhet så tog jag mig en 50-minuters promenad. Och inser att det är nog det ultimata för mig. Jag är nog skapt för att gå. Gå långa vägar i anderna, att färdas utan bil, att leva ett med naturen. Att gå. Jag älskar att gå. När jag springer får jag utlopp för den energi jag har samlat på mig. Bort med det arga eller trötta eller det rastlösa, men jag kan inte tänka ordentligt för jag koncentrerar mig mer på att inte ramla ner och dö på marken av utmattning. Men när jag går, då kan jag samla tankarna på ett helt annat sätt. Jag kan känna naturens lukter i min näsa. Känna mossans intensiva fuktiga doft som lockar från skogen. Jag känner att jag lever på ett helt annat sätt. Min syrra får ju ngn slags astma när hon springer och jag får nässelutslag när jag springer fort och tar ut mig. Så nu har jag kommit till den slutsatsen att jag är helt enkelt inte gjord för att springa. Jag är gjord för långa promenader i snabb takt(eller sakta). Men jag tänker inte sluta springa för det, men jag kommer att gå mer än vad jag gjort de senaste månaderna!

Vabbning, here I come

En vecka på dagis har gått(inskolningsvecka)och den lilla har snor-rinnig näsa och den stora har ngr konstiga nässelutslag på överkroppen och är helt trött pga medicin och kliande. Jag ser fram mot en höst full med vabbande!

ÄNTLIGEN!

Åhhh.... Har kommit över Arne Dahls senaste "Elva" på bibblan! Jag njuter, och jag menar njuter, av varje ord som slukas av mina ögon! Jag ler, jag skrattar till högt när jag läser det mina favoriter i A-gruppen säger eller gör. Jag lägger ifrån mig boken ngr sekunder bara för att jag vet att för varje ord som jag läser närmar jag mig slutet(Är bara på sid 71, men det är ändå plågsamt att vet). Vad jag har längtat efter den elfte boken. Och så har jag den i mina händer och vill att den aldrig aldrig ska ta slut!

MÄRKligt

Trodde jag hade märkt alla barnens kläder, men måste ha storförträngt alla storkillens kläder det senaste året. Så det var bara ställa sig att stryka på etiketter på hela högen! Jag har märkpenna men det ser snyggare ut med etiketter. Mer tidskrävande, men snyggare. Jag vet jag är knäpp.

Kantarellnivå

Igår gjorde jag ngt jätteroligt! Jag åkte till Södertälje och var med på en svamputflykt! Något jag varmt rekommenderar alla som gillar att vara ute i skogen och plocka svamp. Jag fick lära mig att känna igen ngr nya svampar men också träffade jag ju nya människor och det är ju alltid roligt.
En del var precis sådana som jag (min fördomsfulla människa) trodde och en del var helt annorlunda. Men lite Svampkungens son var det dock.... Men jag kände mig helt rudis där jag stod på parkeringsplatsen och presenterade mig för de andra för jag insåg ju snabbt att de flesta var ganska duktiga.
Ledaren: Jaha, då ska vi se, vilken nivå är du på då? Kantarellnivå eller? Bara så jag vet var det ligger...
Jag, lite obekväm: Japp kantarellnivå är det!
Men det gick bra ändå. Hade bara plastpåse med mig (vågade aldrig ta fram den officiellt)och inte ens en kniv. Fick låna en korg med kniv av en annan deltagare så jag slapp bli offentligt utskrattad. Men när det var dags att lämna tillbaka korgen och tömma över all svamp jag ahde hittat så sa hon:
"Gör det så att inte XXXX ser dig då får han slag!"
Så jag fick gå till bagaget och smyga över svampen i min plastpåse...
Och ALLA svamparna var ätliga, det fick jag kontrollerat av en expert! Ska nog hänga med snart igen på en sådan utflykt! Kul och lärorikt och samtidigt roligt att ställa sig själv i en helt ny miljö med nya okända människor.

Lilla geniet

Imorse när jag var på toan på övervåningen upptäckte jag att allt papper var slut. För sent dock. Ropade på Inti och frågade om han kunde hämta där nerifrån. Han kilade iväg och gjorde det medesamma.
Jag: Tack snälla! Det var jättebra gjort av dig!
Inti: Jag vet. Du kan kalla mig geni.

Brittiska ungdomar

I fåtöljen.
Inti: Jag tycker om brittiska ungdomar!
Jag(faktiskt fnissande och ngt frågande): Vad bra då!
Tystnad
Inti: Mamma, vad är brittiska ungdomar?

Det är ju kul att han gillar brittiska ungdomar. Nu vet han ju dessutom vad det är...

Dopningsmedel för mammor?

Sitter här för att hämta kraft. Hur orkar alla småbarnsföräldrar med livet? Jag är så trött att jag går på knäna. Hur gör alla ni där ute för fixa dagarna med två små aktiva barn?(Eller fler kanske)Ibland önskar jag att jag var fler. Att det fanns två av mig som kunde göra två saker samtidigt. En kunde vara ute och leka medans den andra lagade mat eller plockade. En kunde vara på övervåningen och leka med den ena och den andra Zoila kunde vara där nere och leka med den andra. Jag känner mig otillräckligt helt enkelt. Det ligger grejer över huset hela tiden.(Se bilder) Tänk om man hade tiden/orken att plocka upp sakerna. Vad skönt det skulle va! Det finns även tider(ofta)då jag ösnkade att dygnet hade fler timmar. Så jag fick flera timmar att vila upp mig på eller bara sitta och glo på TV helt apatiskt. Och ibland undrar jag vad det finns för dopningspreparat som kan gör mig till en supermamma. En sådan som orkar ALLT. Motgångar, bråk, laga mat, städa, diska, tvätta, springa, se på TV, socialisera med vänner osv osv... Men så länge det inte finns receptfria mammadopningsmedel på apoteket får jag nog vänta. Och FÖRSÖKA vänja mig vid att jag inte är en supermamma. Det är nog det som är hemligheten.

Läromästaren

Inti: Jag ska lära Keiru allt jag kan när han blir större. Jag ska lära honom att gå i skogen, att hoppa på studsgrenar, att äta godis och att plocka svamp.

Vilken visdom den lilla killen kommer att få! Vilken tur han har!

I svampskogen

På väg till svampskogen gick vi och småpratade
Inti: Jag gillar att du berättar saker för mig om när jag var liten bebis, för jag kommer inte ihåg det. En dag vaknade jag och var tre år och då kommer jag ihåg. Men inte när jag var bebis.
Jag: vad bra att du gillar när jag berättar då.
Inti: Och tänk vilken tur för er att den lilla bebisen blev världens sötaste pojke!

Ja Inti, vilken enorm tur vi har som har dig, världens sötaste pojke!

Gillar inte nya vänner

På Svävar-Vm träffade vi ett par med barn som vi halvkänner, men som vi håller på att lära känna bättre. Vi stod och pratatde medan Inti drog och drog i mig och ville fika.
Inti(helt oskyldigt med snäll ton): Mamma, du gillar att träffa nya människor va?
Jag(lite konfunderad): Ja det gör jag.
Inti(i ett helt annat tonläge): Men det gör inte jag! Så kom nu så går vi!
Var har han fått det ifrån undrar jag?????!!! Lilla lilla unge! Han vet vad han vill iallafall...

Vid middagsbordet

Helt plötsligt mellan pannkakstuggorna
Inti: När jag är med kusin XX så är det hela tiden ett sådant äventyr! Han spelar StarWards och så där!
Jag: Vad gulligt sagt! Vad roligt att du tycker så!
Mannen: Jag tycker mer det var konstigt sagt.

Alla är vi olika....

En massa lull lull

Så har då tre dagar gått på Keirus inskolning. Det har gått väldigt bra. Han verkar nöjd. Men det är en massa saker man MÅSTE fixa iochmed dagisstarten. Märka kläder(gjort). Men sedan har vi även fått små uppgifter från fröknarna. Man ska ha med sig två foton på ungen, bra ansiktsbilder, så de kan ha det vid hans matplats och vid kläderna. Och man ska klistra dit foton på familjen på en rund färgglad pappersbit. Sådana grejer skapar patetiskt nog ågren hos mig. Har säkert med mitt yrke att göra, men även ngn pysselfacist som bor långt därinne. Ska man göra sånt måste det bli bra. Och det blir det inte om man inte själv får välja färg på pappret samt storlek. Alla andra mammor och pappor ska ju glo på dem också. Och så frågan, familjen, vilka är det? Vi, naturligtvis, och storebror, men mormor, morfar, farmor1, farfar1 och farfar2 och farmor2, moster, kusiner??? Sånt där gör att jag lätt får magkatarr utan att ens ha börjat. Så nu ska jag genomlida helgen och hoppas på att det löser sig av sig självt. Vad tror ni?

Livet

Ibland är livet så grymt. Att förlora sitt eget barn måste vara det värsta en mamma eller pappa kan vara med om.
Ibland vill jag sälja huset, nej föresten behålla huset, men sälja barnen och kunna leva MITT liv. Få göra saker ifred, få göra saker klart. Ifred. Få gå på toan ensam och ifred. Få gå och dutta lite i trädgården utan att ngn drar upp det jag duttat med. Få laga mat i lugn och ro utan att ngn trillar ner från stolen och slår sig. Få måla trappen när det fortfarande är ljust ute så man ser vad man gör utan att små händer kommer och kladdar ner sig. Ja ni förstår. Men ibland får man en sådan där verklighetsuppväckande som man inte vill ha. En vän till en vän förlorade sitt vuxna barn bara så där. Utan anledning så slutade han att leva. När jag fick höra det skämdes jag över att ens tänka ovanstående tankar för om ngt skulle hända mina barn så skulle jag brista. Jag skulle sakna anledning att leva. Det gäller att ha en balans i livet. Inte vara rädd för att mista sina barn eller man och därför älska livet. Och inte önska att livet var annorlunda. Någonstans däremellan ska man leva och hitta vardagen. Oftast går det ju utmärkt, men ibland är det svårt.

OS

Okej, det är bara att inse, Sveriges idrottare är inte bättre än så här. Men vad gör det? De gör ju sitt bästa just i den stunden de tävlar. Och kan de inte hoppa längre, springa fortare eller hoppa högre just då i den stunden är det ju bara så. Och gör de som Carro följer sitt hjärta och mår bra så kan ju inte vi soffpotäter kräva ngt annat av dem bara för att vi ska bli glada mellan chipsätandet för de tar guld. Allt är ju bara individuella prestationer som vi inte har rätt att kräva ngt av egentligen. De enda som har rätt att kräva ngt är ju de själva. Och jag tror att den press de har på sig själva är den värsta. Sedan ska våran press komma till. Jag tycker inte det är rättvist. "vi" gjorde inte vårat bästa OS, men jag är säker på att varje tävlande gjorde allt de kunde och det borde "vi" vara stolta över!

Köp aldrig Husqvarna

När vi flyttade in i vårat hus så var vitvarorna i köket bara ngr år. Kylen och frysen är fr 2004. Märket är Husqvarna. Kylen pajjade förra året(i mellandagarna naturligtvis) vilket som tur var hände mitt i vintern då det i allafall var runt nollan ute. Nu har frysj-ln pajjat också. Samma fel som på kylen, termostaten. Samma tecken denna gång, den tappar i temp. Därför var vi så förutseende och ringde servicen bara ngn dag efter problemet startat. Som vanligt har de 2(TVÅ) veckors väntetid. Så igår skulle de komma. Äntligen, för frysen blir sämre för varje dag som går och att använda ugnen är inte ens att tänka på(värmen den utstrålar är dödlig för frysen). Igår 20 minuter innan servicekillen skulle komma(07.37)ringde de och sa att reservdelarna inte kommit!!!! SUCK! Så nu kanske(KANSKE)de kan komma den 3/9!! För då KANSKE reservdelen kommit. Och förhoppningsvis fungerar KANSKE våran frys fram tills dess!!!! Köp aldrig Husqvarna. Jag har sagt det förr och säger det igen. När våran Husqvarna-kyl gick sönder så pajjade även våran Husqvarna-micro och vredet på våran Husqvarna-ugn. KÖP ALDRIG HUSQVARNA!!!!

Till salu

Fick denna roliga annons på jobbmailen, någon av er som annonserat?
Ha ha ha ha!!

Min såpa

Tittade på min favvosåpa. Den mycket högkvalitativa såpan Days Of our lives. Har inte kollat sedan Maj och det brukar inte vara ngt problem att komma in efter så lång tid. Men nu... Men nu har de bytt ut minst 2 skådisar, folk har dött som flugor, folk är gravida och folk är inte döda fast de är döda..... Det har HÄNT saker!! Helt otroligt!!! Jag är helt förvirrad och vet inte ngt längre!

Förändringens tid

Idag är det första dagen på dagis sedan innan midsommar för storkillen. I soffan filosoferade han.

Inti: Gud vad allt förändras! Keiru ska börja på dagis och jag ska börja på Stjärnan. (tystnad) Gud vad allt är förändring på!

Det är väl det som kallas lillgammal va?

Liten börjar bli stor

Så har då den dagen kommit. Min lilla lilla bebis ska börja på dagis(jag vet förskolan)imorgon. Tänk att inte få vara med honom hela tiden, att någon annan ska se honon nästan mer än vi?! Det känns nästan ohanterbart just nu. samtidigt vet jag att han kommer att gilla det SÅ mycket. Han är en sådan nyfiken liten kille som älskar att leka och titta på andra barn. Men tanken på att tiden går så fort gör att jag får ångest. Det ska tillochmed bli skönt att snart börja jobba igen, men tyvärr så känner jag att det negativa med för liten tid med barnen, stress för hämtning och lämning tar över och idag har jag fått magkatarr. Jag måste verkligen få min mage undersökt för jag orakr inte med att få detta med jämna mellanrum(typ varannan månad) för jag, hela jag både psyke och fysiskt blir helt slut varje gång. Ja ja, nu ska jag gå och sova för att orka med morgondagen med magkatarr och inskolning.

Vi ska alla dö

Det verkar ha fastnat hos min son. Han verkar fundera på det då och då.
Han fick tag i mannens telefon och gick och fotograferade oss, sin lillebror, favoritleksaken, skor. Och så sig själv.
Inti: Mamma och pappa, jag fotograferade mig själv. Visst är jag söt?
Jag fotoade mig själv så kan ni komma ihåg mig när jag dör och tänka på mig när ni kollar på fotot av mig.
Jag(med tårar i ögonen): Men lilla gubben, du ska ju leva länge länge länge länge än!
Inti: Först dör pappa, sedan dör du mamma, sedan dör Noah och sedan dör jag. Eller hur mamma?
Jag: Men älskling vi ska leva länge, flera flera år ska vi leva tillsammans och vara tillsammns med varandra och göra roliga saker.
Inti(fundersam): Mmmmm...

Men det är fint att han plåtar sig själv för att på så sätt göra sig odödlig på ett sätt. Jag plåtar mina barn oändligt mycket, för mycket ibland, för att undermedvetet fånga dem kvar för alltid hos mig. Livet är svårt ibland, speciellt när man börjar tänka på döden.

Turku

Så har jag då kryssat framochtillbaka Stockholm-Åbo för andra gången inom en vecka. Denna gång med barnen. Och det var en positiv upplevelse. Trodde det skulle vara mycket jobbigare än vad det var! Det funkade ju att åka med båda barnen utan att vara HELT slut! De bråkade inte för mycket med varandra eller oss. Satt tillochmed och käkade lugnt och fint till både frukost och lunch. Och dessutom somnade de i hyfsad tid igår! Ja det var helt enkelt superbra! Det får vi göra om!

Lurifax

Igår var vi hemma hos ngr kompisar och åt kräftor. Sonen blev trött och tillslut slog han sin jämnåriga kompis...
Jag tog honom åt sidan och pratade med honom.

Jag: Inti du vet ju att man inte får slå sina vänner. Om man är dum eller elak och gör så många gånga gånger så kommer ingen av dina komisar tycka det är roligt att leka med dig.
Inti(slår ner blicken): Jag vet mamma. Då vill inte de vara kompis med mig.
Jag: Nej. Varför gör du så då?
Inti: Mamma, jag är så trött, vi kan prata om det imorgon istället.
Jag: Hörredu du. Jag ser att du inte är trött. Försök inte lura mig Inti.
Inti(tittar upp och ögonen ler busigt): Försöka går ju!

Straff eller inte

Förra året fick jag och mina kollegor på jobbet åka på en konferans med en Finlandsfärja. Det kan ses som en stor grej på vårat jobb då vi vanligtvis brukar sitta på nedervåningen av vårat jobbhus och sätta gula lappar på det som vi tror att våra läsare gillar mest av det vi gjort. I efterhand har jag förstått att för den andra avdelningen på jobbet är det ett straff att få åka på konferans på finlandsfärjan. De brukar åka till Spanien eller åka skidor i fjällen eller ngt annat sådan lyx. Men så ser de ju också till att vi får in pengar till jobbet....
Hur som.
Ikväll ska jag och mannen åka på en finlandsfärja och det ska bli SÅ skönt! Bara vi två, middag och sömn! Ser fram mot det. Trots att det från en del håll räknas som ett straff!

Ny reporter på Botkyrka

Jag läste mina jobbmail.
Lite snopen/positivt överraskad upprepade det jag läste högt.
XXXX ska börja på Botkyrka!
Sonen springer genast ut till mormor i köket ochh upprepar:
XXXX ska börjar på Botkyrka!!!
Mormor: Jahaaa...(positivt jahaaa, men mycket förvirrat)
Sonen:Jaa
Mormor: Vad roligt! Vem är XXXX?
Sonen: Vem är XXXX?
Jag: Det är min kollega.
Sonen(springer ut till mormor igen): Det är mammas kollega.
Mormor: Jasså, är det det? Och hon ska jobba på Botkyrka alltså? Vad roligt.

Ja det var ju en rolig morgonnyhet för mormor som bor i de Östgötska skogarna.

Imse vimse spindel wow....

Den låten känner alla småbarnsföräldrar till. Imorse när jag skulle fälla upp Intis persienner så upp täckte jag detta "lilla" charmtroll. Har aldrig sett en så stor spindel förut. Den var cirka 2 cm i kroppen och hade lååååånga håriga ben. Den satt där precis innanför fönstret och var helt still. Den såg nästan ut som en leksak. Vi fotade den och nu har det visat sig vara en Stor husspindel eller Tegenaria atrica som den heter på fackspråk. Någon som vill ha en sådan inne hos sig?

Dimman låg tät

Dagens program är följande:
Frukost
Tennis
Styrketräning
Lunch
Hemfärd

Igårkväll var vi ute och rodde. Det var sagolikit vackert. Sådär magiskt. Dimman låg tät över sjön, kräftburarna låg i och det var helt lugnt på sjön. Skymningn höll på att gå över i mörker. En magisk kväll helt enkelt. Mer augustikväll än så blir det inte.

TP-mästare

Spelade TP igår. Jag vann stort. Så nu är jag regerande TP-mästare här på SPA:et. Min kompis sa när jag fick min andra plupp:
Men Zoila, inte TRODDE jag att du kunde så mycket?!?!!
Sedan sopade jag mattan med henne...
Hon skyllde på att det var länge sedan hon bodde i Sverige. Fast jag måste påpeka att alla frågor inte handlar om Sverige...

Lugn

Är på spa med en kompis. Det skulle kunnat vara relaxat. Men vi har värsta schemat. Paddling styrketräning, bastu, mat, bastu, löpning och så rullar det på. Utvilad? Vet inte det men laddad till 1000!

skvallerbytta bing bong

Jag har saftat. Jag vet. Jag har verkligen saftat med en sådandär riktig saftduk. Det är en av de där sakerna som jag egentligen INTE vill göra för min mamma gjorde det under hela min uppväxt och genom att göra det känns det som om jag är en liten koipa av mamma Clerry.... Och det känns som ett nederlag(jag fattar inte varför men så är det i allafall.) Jag ville inte skänka henne den glädjen att veta detta smygsteg mot att bli som henne så jag berättade inte. Men i förrgår när Inti pratade med mormor i telefonen berättade den lilla Judasen att jag hade gjort rabarbersaft. Och gissa vad glad hon blev!!!!!!
"jamen vaaaaaaaaaaaaaaaaad rooooooooooooooooooooooooooooligt! Har mamma gjort saft????!!! Nääääääääääääääääääääääääääääääääää, vad säääääääääääääääääger duuuuuuuuuuuuuuuuu????!!!"
Så var det hemlisen ute. Nu är den dessutom offentlig. Jag går i mammas fotspår. Det är ett öde jag tydligen inte kan göra så mycklet åt. Tyvärr. Eller ngt.

Utmanade ödet

Ikväll utmanade jag ödet igen. Jag var ute och sprang och hoppades på en okej tid, men inte för mycket svett eftersom jag är allergisk mot min egen kroppsvärme. Resultaten blev en okej tid, mycket svett, men inga utslag! Tjohoo! Ibland har man tur!

12 liter blåbär

Svärmor kom ner idag till oss. Hon ska vara här över helgen då jag ska åka på ett spa med en kompis. Mannen måste åka cross så då ställer hon upp och finns här för barnen. Hur som. Hon har plockat 12 liter blåbär(!)som nu ligger i våran frys!!! Jag har plockat sammanlagt kanske 4 liter och tycker det varit bra, men nu har jag alltså 12 hela fina liter med stora fina goda blåbär! Så om ni har vägarna förbi så kan ni ge er på att det finns blåbärsnågonting(paj,kaka, pannkaka...) ni kan få att smaska på!

Rosor och vinylputs

Okej, vårat hem är inte det mest skinande rena man kan hitta. Men ibland ser våran bil rent bedrövlig ut. Idag fick vi nog och efter att ha varit på tippen med ett lass skit så städade vi ur bilen. Samtidigt som jag putsade svarta instrumentpanelen gick Guns ´n Roses på högsta nivå.(grannen stannade till och kollade skakande på huvudet åt vårat håll...)Det var ganska trevligt att sitta där på huk och vinylputsa bilen skinande fin. Sämre kan man faktiskt ha det. Som en timme senare med skrikande ungar runt middagsbordet. Men det är en annan berättelse....

Härligt!

Vi har varit i stan idag. Hos min svärfar och hans familj. De bor mitt inne på söder(snart i allafall)och mitt inne bland alla bilar. Även mitt inne nära allt. Men med barn känns det inte bra. Iallafall inte för mig. Därför var det så skönt att komma hem söder om söder och låta storkillen gå ur bilen för att direkt springa och leka med sina kompisar på gatan utan bilar. Gå in och lägga lillkillen och sedan höra hur de leker där ute i sommarkvällen utan farliga bilar och sånt innerstadsgrejer. Dessutom i frisk luft.
Livet är härligt här på landet!

Gift- i onödan

Jag tar undan mina grejer och barnens grejer efter maten och sätter in dem i diskmaskinen, sedan tycker jag att jag inte orkar mer.
Mannen: Va??!! Har du lämnat min tallrik? Ska jag behöva ta bort min egen tallrik? Då har jag gift mig utan anledning!
Jag: Åh! Var är datorn, detta kommer att hamna på bloggen SÅ mycket!

Efter en stund inser jag att mannen har ställt in sin tallrik och bestick, men lämnat sitt glas kvar på bordet av ngn outgrundlig anledning. Jag blir lite lätt irriterad och tar glaset bestäm, lite för bestämt då jag tappar det och glaset landar på en tallrik går i tusen bitar och dessutom klyver tallriken i två delar. Och jag skär mig på tummen. Så publicering på bloggen kan skada om ödet får bestämma.....

Kaos

Ibland är det full fart på det hemma hos oss. Speciellt dagar som denna. När det regnar, regnar och regnar hela dagen lång. Då ser det ut som en galen man eller kvinna från sjukhuset här brevid har råkat komma hem till oss för att leta efter sina demoner. Och inte hittat dem bland husets alla leksaker.... Ja ja, barn är barn och jag vet jag vet jag vet. Men ändå. Ibland önskar jag att vi hade små väluppfostrade saker som plockade tillbaka allt de släpar fram som om de vore Leif i Robinson för att bygga kojjor och grejer med. Men den dagen det händer då är ngt riktigt fel i denna familjen i allafall! Sådana föräldrar sådana barn kanske det är eller?

Himmel och helvete

Tänk att det kan vara rena himlen att springa. Som idag behövde jag det verkligen. Hela huvudet var fullt av mammatjat. Det bara ekade av mamma mamma mamma! Jag trodde huvudet skulle explodera vilken sekund som helst innan jag snörde på mig löparskorna. Sedan tramp tramp tramp i snabb takt. Hjärtat pumpar ursinnigt tankarna rinner av mig med svetten. Sådan befrielse! Sedan efter bara dryga kilometern känns det som om jag springer in i en vägg. Det känns som om jag kan dö om jag springer ett enda steg till. Jag inser att det är en sådan dag. En sådan där som gör att jag får ett lugn inom mig men som inte alls tillfredsställer mitt sportsliga mål. Och det är irriterande. Men bara att acceptera. För jag vet ju att nästa runda kommer gå mycket bättre. Om jag är i bättre balans med mig själv den dagen vill säga...

Molekyler och prinsar

Idag städade vi Intis rum och vände på hans våningsäng så han kan sova där nere i stället för däruppe. (jag kan ta en bild så ni fattar). När vi var klara undrade vi om han var nöjd med resultatet.
Sonen(studsande i sängen av iver): Jaaaaaaaaaaaaa, det är så bra som när en molekyl träffar en prins!!!!!
Jag antar att det är bra av sonens anisktsuttryck att dömma....

Nässelutslag

Ja, jag har tydligen nässelutslag. Jag är tydligen känslig för värme. Och kyla. Vilket jag egentligen vetat i flera flera år då jag håller på att klia ihjäl mig på benen efter att ha varit ute i kyla på vintern. Men inte fattat förens nu. Så här står det i Wikipedia;
Som tur är verkar jag inte vara känslig för att sola iallafall. Det hade ju kanske varit lite tokigt eftersom jag är menad att bo i landet mitt på jorden mitt under solen.... Men tydligen tål jag inte min egen värme, eller iallafall snabba temperaturskiftningar. Så jag får väl ge f-n i att springa fort eller käka tabletter innan jag vill springa jättefort... Tur att det finns medicin mot det mesta!

Vad är det för fel?!

Idag har jag joggat igen. Idag tog jag ut mig och jag tänkte verkligen på att jag blev svettig. Jag brukar nästan aldrig bli så där riktigt rinnsvettig, men idag blev jag det. Sist jag blev det var på vårruset. Och vad händer idag?! Jag får återigen utslag! Som kliar och ser helt konstiga ut! Kan det vara så jävligt att jag är allergisk mot min egen svett?!! Kan man vara det? Efter luft och en kall dusch börjar de gå ner nu men konstigt är det!