Jag har saftat. Jag vet. Jag har verkligen saftat med en sådandär riktig saftduk. Det är en av de där sakerna som jag egentligen INTE vill göra för min mamma gjorde det under hela min uppväxt och genom att göra det känns det som om jag är en liten koipa av mamma Clerry.... Och det känns som ett nederlag(jag fattar inte varför men så är det i allafall.) Jag ville inte skänka henne den glädjen att veta detta smygsteg mot att bli som henne så jag berättade inte. Men i förrgår när Inti pratade med mormor i telefonen berättade den lilla Judasen att jag hade gjort rabarbersaft. Och gissa vad glad hon blev!!!!!!
"jamen vaaaaaaaaaaaaaaaaad rooooooooooooooooooooooooooooligt! Har mamma gjort saft????!!! Nääääääääääääääääääääääääääääääääää, vad säääääääääääääääääger duuuuuuuuuuuuuuuuu????!!!"
Så var det hemlisen ute. Nu är den dessutom offentlig. Jag går i mammas fotspår. Det är ett öde jag tydligen inte kan göra så mycklet åt. Tyvärr. Eller ngt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar