Igår var jag med på crosstävling. Vi var där i över 9(NIO)timmar. Det var länge. Det var runt 200 med och tävlade, varav min man var en. Bland över 200 bilar/husbilar/husvagnar/lastbilar så parkerade vi våran bil brevid folk som kom från min lilla håla där jag är uppväxt! I min lilla håla bor det runt 900 pers. Jag vet inte hur stor/liten sannolikhet det är att vi skulle hamna brevid dessa människor, men jag antar att den är minimal. Livet är nyckfullt ibland. För mannen gick det bra och han varken skadade sig eller vann. Men han är onödigt tjatig om hur han körde i den och den kurvan. jag var glad när han äntligen somnade igår. För att få höra om det det första jag gjorde imorse nu när han vaknade....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar