Det verkar ha fastnat hos min son. Han verkar fundera på det då och då.
Han fick tag i mannens telefon och gick och fotograferade oss, sin lillebror, favoritleksaken, skor. Och så sig själv.
Inti: Mamma och pappa, jag fotograferade mig själv. Visst är jag söt?
Jag fotoade mig själv så kan ni komma ihåg mig när jag dör och tänka på mig när ni kollar på fotot av mig.
Jag(med tårar i ögonen): Men lilla gubben, du ska ju leva länge länge länge länge än!
Inti: Först dör pappa, sedan dör du mamma, sedan dör Noah och sedan dör jag. Eller hur mamma?
Jag: Men älskling vi ska leva länge, flera flera år ska vi leva tillsammans och vara tillsammns med varandra och göra roliga saker.
Inti(fundersam): Mmmmm...
Men det är fint att han plåtar sig själv för att på så sätt göra sig odödlig på ett sätt. Jag plåtar mina barn oändligt mycket, för mycket ibland, för att undermedvetet fånga dem kvar för alltid hos mig. Livet är svårt ibland, speciellt när man börjar tänka på döden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar