2013-10-15

Små små skitar

Det är vad barn är. Mina är små små skitar. Men det finns även små elaka skitar. Keiru började ju 6-års nu i höst. Och det var rörigt från första dagen. All personal hade sagt upp sig under sommaren och alla nya hade inte hunnit komma på plats. Och de som kommit på plats var just nya och kände inte varandra. Rörigt helt enkelt. Vilket gjorde att de små skitar som är elaka små skitar fick ganska stora ytor att spela på. Och ett litet gäng beslöt sig att Keiru var en lämplig liten skit att sikta in sig på. Knuffar, muntliga retningar, kastning av mössan, målning i ansiktet, slag med spadar... Händelserna har varit ganska många och hemskt ledsamma på de månader sedan skolstarten. Pga av att det var så himla rörigt när jag lämnade på mornarna och jag märkte att de(personalen)inte tog mot barnen utan bara prickade av dem, stannade jag en morgon och tjuvkikade på vad som hände när jag lämnat Keiru. Jag stod kanske 10 minuter och kollade. Han gled runt lite, vilsen, försökte närma sig barnen, gick runt lite till... Sedan efter kanske 5 minuter försökte han sig på att gå fram till två killar. Jag ser hur han säger ngt, varpå en av killarna knuffar honom fler gånger (ganska hårt) bort från sig. Keiru gör inget motstånd utan börjar glida omkring igen utan att ngn av de vuxna ser honom eller vad som hänt. Så här såg det ut varje morgon. Jag påtalade det. Fick till svars att de är bara 3 personal på gården så de kan inte ha koll. Blev lite chockad av svaret så jag hmm-ade och gick. Vid varje grej som hände sa jag till och bad personalen hjälpa Keiru på morgonen så han kom in i gruppen och leken. Det blev bättre i två dagar... Förra veckan fick de bända bort honom från mig när jag skulle gå på mornarna och det hela kulminerade i att tre "kompisar" målade honom i hela ansiktet med färg utan att han ville det. På det fick han skäll för han hade gått in (för att tvätta av sig färgen)av fröken. Då fick vi nog. Krävde samtal med pedagogerna. Efter mötet som var helt okej, där de skulle kontakta barnens föräldrar och prata mer med barnen om hur man ska vara en bra kompis, kom vi ner och vi ser direkt på Keiru att det hänt ngt men han säger inget. En av de små elaka skitarna hade förbjudit en av Keirus andra klasskamrater att leka med Keiru visade det sig på kvällen. Allt hände bakom skolan där ingen vuxen var. Skrev ett argt mail till pedagogerna igen och faktiskt, from igår är de inte längre bara 3 personal på gården utan fyra. Och peppar peppar, hitintills denna vecka har det funkat bra. Ingen har varit elak. Iaf inte mot Keiru. Så nu hoppas jag för Keirus skull att det blir bättre.
Men fy vad hemskt det är att se att ens barn inte mår bra. Och att inte kunna göra ngt direkt åt det. Men barn är verkligen inte snälla.

4 kommentarer:

Hökis sa...

Åh vad jag hoppas på att det blir bättre. Kram

Anonym sa...

Aarrgh, vad arg och upprörd jag blur när jag läser det här. Så jäkla dåligt skött av skolan. Så lamt beteende. Dom måste sätta ner foten tidigt innan såna där beteenden sätter sig. Det gör ont i hela mitt hjärta när jag ser framför mig din lilla skrutt råka ut för allt detta. Måtte måtte det styra upp sig snart och det är som sagt helt galet att det fått pågå så långt in på terminen... Stora kramar / K

Z sa...

Tack Z och K! Jag med. Annars vet jag inte vad jag gör. :-(

Bina sa...

Barn är inte mindre snälla än vuxna, men de behöver mer vägledning i att modifiera sitt beteende och att hantera sina känslor än (de flesta) vuxna. Det som är bra med barn i den lägre skolåldern är att de (oftast) inte hunnit bli tillräckligt sofistikerade, vilket leder till att deras sätt att vara är rätt uppenbart.