Mina födelsedagspengar och glassäventyret

Jag städar inne på toan då hör jag följande 

Mannen: Barnen!! Baaaaarnen nu kommer glassbilen! 

Barnen: jaaaaaaaa!

Mummel mummel mummel

Mannen: Har du en hundring?

Jag: Näe, men de tar kort!

Mannen: Men jag orkar inte följa med ut!

Mummel mummel mummel

Mannen: ....växel.... Kan du räkna? 

Barnen springer ut.

Jag: Hittade du pengar?

Mannen: Jag skickade med dem en femhundring!

Jag inser att den enda femhundring vi hade var en del av mina födelsedagspengar som jag fått av mamma och pappa. 

Barnen kommer tillbaka. Nu har Mannen kommit på själv att det inte var det smartaste han gjort att skicka ut dem med femhundra till glassbilen. Vars melodi går "vi lurar små barn, vi lurar små barn på deras veckopeng". Det vet ju alla. 

Mannen: Hur mycket fick ni tillbaka? 

Barnen: Massor! En sån här och en till.

Mannen(nu med lite jobbiga känslor i rösten): Va? Har ni inget mer? Har ni handlat glass för 300 kronor?!?

Joråsåatt. Så nu har vi jättefina chokladglassar i frysen. Inte så många. Men dyra. Och de är fyllda m choklad. Och laktos. Japp. Choklad är min värsta glass-smak och laktos tål jag inte. Väl investerade födelsedagspengar alltså. För alla utom mig. Joråsåatt.