Konsten att inte stressa

För mig är det svårt. Jag hamnar lätt i gamla spår och kan stressa upp mig tills jag exploderar. Inte bra för mig eller barnen. Störst risk är på morgonen. När jag efter fått tjata upp dem fr sängarna och sedan till frukosten och sedan för att ta på sig kläder och ytterkläder börjar inse att vi är sena. Då är jag i den riktiga stressriskzonen. Speciellt om jag inte förberett dagens gympaväska eller glömt matsäck t Keiru. För ngr veckor sedan hade jag glömt bort det där braiga mantrat "äh, det löser sig!" Och "vad spelar det f roll om vi blir 5 min sena?!". Då slutade varje morgon m att jag plaskade runt i stress med näsan knappt ovanför stressytan. Eftersom jag har ställt in mobilen f olika punkter under morgonen(gå upp, frukost och gå till skolan) så ringer den flera ggr varje morgon som små hålltider vi behöver passa. Den sista är "GÅ TILL SKOLAN!" Eller den var. Efter att det blev för mycket en morgon och jag rannsakade mig själv vad som värst kunde hända egentligen om vi kom 1 minuter sent så insåg jag att vi faktiskt mirakulöst nog varje dag hinner. Och att det värsta som kan hända var/är att jag blir så sjukt stressad att jag inte landar på flera timmar. Vilket gör mig helt slut. Så. Istället för att det står Gå till skolan! Står det nu istället: 

Och det hjälper faktiskt. Att bli påmind om att inget blir bättre av att stressa. Sedan jag bytte text har mornarna blivit bättre för mig och så även för barnen. Men det är en konst för mig det där. Att inte stressa och försöka acceptera att det är okej att komma lite sent ibland.