Så olika

Häpnade lite idag när jag hämtade Keiru på dagis idag. Det var en mamma där samtidigt och hämtade sitt barn. Barnet sprang tre varv runt hallen och skrattade. Då fick hon panik och frågade om hen fått speed i maten. Sedan ropade hon genast på personalen och frågade vad barnet hade fått för mat på em. Hade hen fått socker? Godis? Vilken frukt hade hen ätit? Hade hen ätit frukt? Vissa av mina hämtningar med barnet, framför allt vårat barn med ADHD, har varit så sjukt mycket mer kaosartat. Jag har fått burit ut skrikande barn under ena armen och kläder under det andra. Jag har suttit helt matt apatiskt stirrande framför mig och sett 100 ggr värre tjoande. Jag förringar inte hennes panik. Bara konstaterar att olika barn har olika nivåer på stoj liksom att föräldrar har hemskt olika nivåer på när deras barn gått över en gräns för vad som är okej beteende. När mina barn gör som hennes barn tycker jag de är behagliga. Så himla olika barn och föräldrar vi är. Tur är väl det. En del har det dock lite mer lyxigt och lätt. Tycker jag.