Mycket mörker och lite ljus.

Idag begravdes då min fina älskade morfar. Det var en mycket fin begravning men bra stämning, fina psalmer, fina tal och fina blommor. Men mycket jobbigt. Nu ligger jag här i skogen hos min mamma och pappa med magkataren stigande. Antar att det är allt med begravningen som nu kommer tillbaka. När jag skjutsade mannen till tåget efter begravningen så lyckades jag faktiskt fynda några snygga plagg på rea. Och på vägen hem genom skogen hamnade jag bakom en bil som bitvis körde 20 km/h... Visst var det dåligt väglag men 20 km/h var ju ända att ta i....

Helt plötsligt

I går kväll kom det till mig. Hårt och brutalt. Jag kommer aldrig mer få träffa morfar. Aldrig. Tårar föll på min kind. Imorgon ska jag säga hej då för alltid. Det känns inget bra alls.

Tjohooo!

Konstaterar att min nya strategi funkar! Jag är mycket gladare och kan slappna av. Och det gör ju en hel del faktiskt!

Släkten är värst

Mina föräldrar är VÄRLDENS bästa föräldrar. Men de hör till en generation där man inte gillar konflikter. De undviker istället konflikter. Resultatet blir att saker bli gamla sura degar. Jag blir oerhört provocerad av detta. Nu har ju min morfar dött. Och på fredag är det begravning. Nu är 60% av alla inblandade sura för att de inte tillfrågats om olika detaljer ang begravning, mat och dödsannonsen. SUCK säger jag. Varför kan inte berörda personer bara lyfta telefonluren slå nummret och FRÅGA eller SÄGA TILL att man vill vara med eller har någon annan åsikt i frågan. NÄÄÄÄÄ!!!! Det GÅR inte! HELT omöjligt! Jag blir bara så aaaaaaaaahhhhhhhhhhhhhggggggggggggggggg! TOKIG! SÅ nu går istället mina släktingar omkring och är sura, gnäller bakom andras ryggar och gör sig själva till offer. Fast de själva kunnat fixa det med ETT ENDA SAMTAL! Nu kommer inte ens vissa på begravningskaffet efteråt bara för att de vill markera. Fjantar. På riktigt. Men vill de göra sig själva så illa genom att ägna så mycket negativ energi åt detta så visst. Men det är irriterande. Bara genom kommunikation kan detta fixas så enkelt! De är ändå vuxna människor. Jag hoppas att jag ALDRIG blir lika konflikträdd som dem. Aldrig.

Jag kommer från Piñata

Mannen har ju en Iphone. Han har jättemånga apps (applikationer). En del är bra, en del är mindre nödvändig. En del känns ju lite... Onödiga... Typ den där man skakar telefonen så blir det imma på bakgrundsbilden och sedan kan man liksom skrapa fram bilden igen. Precis som man gör på en spegel som immat igen. Inte så nödvändig. En ny apps idag var att man kunde ta fram google och sedan LÄSA in vad man ville leta efter. Det gick väl sådär. Den appsen är amerikansk så den fattade väl svenska mindre bra helt enkelt.

Mannen: STOCKHOLM
Iphonen googlade då upp PHIL COLLINS...

Mannen: O-BO
Iphonen googlade då upp DRUGS...

Jag: REJMYRE
Iphonen googlade då upp PIÑATA...

Det den direkt fattade var Buzz Lightyear och Ricky Carmichael...
Så slutsatsen. Vill man bli missförstådd kan man ju lika gärna ringa till SJ. Vill man hitta rätt grejer på Google så ska man SKRIVA in det man vill söka.

Familjen annorlunda

Sitter och kollar på Familjen Annorlunda. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. 10 barn. Bara tanken gör att jag får svårt att andas.....

För övrigt

fanns det gott om kokosmjölksköttfärs imorse när jag åkte hemifrån. Så nu sitter jag och funderar på vad för middag det är idag.... Vad tror ni?

Nystart

Mitt nya liv har börjat. Eller mitt nya schema har börjat gälla from idag. Det känns redan 1000 gånger bättre. Vi vaknade för det första 07.10. I vanliga fall hade jag redan lämnat ungarna på dagis vid den tiden. Vi käkade frulle och gick till dagis.
Efter det åkte jag in till stan för att gymma.
När jag kom in till kl 10 var det någon magisk klockslag för alla män mellan 30-45år som skulle träna med sin PT(personlig tränare). För det var minst 7 stycken som stod och väntade på sina PT:ar och sedan ramlade in där jag tränade. En av dem var en känd radiopratare. Noterade 4 saker om honom:

Han klagade mycket på sin PT, med glimten i ögat men ändå.
Han var rastlös som en kissnödig hund och gick och knackade på rutan och vinkade till folk på gatan nedanför.
Han pratade jättehögt om en massa konstiga saker.
Han var inte så stark.

Inte en enda tjej förutom jag tränade där inne. Kände mig lite lost, men var mycket nöjd med att få lite egentid att träna på och sedan käka lunch själv!!!! Vilken bra dag! Dessutom så skiner solen VÄRMANDE på en när man går ut!

Mats

Vi(mannen och jag) har en kompis som heter Mats. Förutom att Mats är en snäll kille är han även hemskt rolig. Vi har tillochmed en snapsvisa som är Mats-inspirerad. Men det är en helt annan historia.
Igår var mannen och jag ute och gick med barnen. Vi gick då för bi en idrottshall och utanför kom en kille gående.

Mannen: Kolla, han ser ut som Mats!
Jag(förvirrad för jag kollade åt ett helt annat håll): MATS???!(LITE för högt)

Varpå killen som ser ut som våran Mats vrider huvudet för att kolla vem som ropade hans namn.....

Gissa om jag fick ett skrattanfall eller inte!!!! Otroligt att killen hette samma som våran Mats och dessutom var han faktiskt lite lik Mats. Den nya Mats såg lite förvirrad ut eftersom jag började skratta högt och undrade nog vad vi var för tokiga människor som gick omkring och ropade på honom utan att känna honom.....

Svaret på meningen med livet

Inti: Mamma vad menar man med att man filosoferar?
Jag: Filosoferar... Jo, men det är när man tänker mycket på olika saker för att komma på olika grejer. Typ meningen med livet och sånt. Eller kanske varför fåglar kan flyga.
Inti: Aha, okej.

En stund senare är Inti rastlös. Jag frustrerad.

Jag: Men Inti, gör något! Gå och lek någonstans! Gör vad som helst! Jag vet sätt dig och filosofera om meningen med livet!(tycker jag är mycket fyndig..)
Inti(förvånat): Men det vet jag ju redan!
Jag(mkt förvånad): Jaha, vet du det redan?? Vad ÄR meningen med livet då?
Inti: Men det är ju att man blir älskad av så många som möjligt i livet!

Och jag antar att han har lite rätt. Det kanske är det som är meningen med livet? Det och att älska tillbaka.