Vissa mornar

Det började med gråt. Så fort han slog upp ögonen. Efter 40 minuters ömsom tjat och lockande gav vi upp. Vi fick bära ner ungen till frukostbordet. Sedan satt han där och hängde utan att äta. Han som avskyr stress. Började äta 10 minuter innan vi skulle gå. Ni fattar. Fick styra honom fysiskt åt rätt håll: tandborstning, ta på skorna. Ut genom dörren. Han hann precis till skolan. Då lite gladare. Jag missade mitt tåg med 4 sekunder. Men hey! Solen skiner, himlen är blå och imorgon är vi lediga. Det kunde vara värre. Definitivt.