- Är det ngn som har ett minneskort jag kan få låna??!?
Tystnad.
Han vänder sig direkt t kvinnan som står bredvid mig.
-Var kommer du ifrån? Expressen? Kan jag få låna ett minneskort av dig?
-Nääe. Säger hon och kollar på honom som om han är från en annan planet.
Jag ser på den stackars stackars kollegan. Har bara ett extra och det är verkligen på gränsen om jag klarar mig på ett.
Men visst.
Jag slänger fram mitt extra och ger honom. Tänker på hur vidrigt det måste vara att vara där och inse att man inte har minneskort. Han svamlar ngt om hur tacksam han är, att han tog fel hus med sig. Sedan är han borta. För att efter ngn sekund komma tillbaka f att komma var han ska skicka kortet. Ger honom mitt visitkort och nu har svetten runnit ner i ansiktet på honom. Klockan visar på 12.59.30 och rösten kommer in. Bollen är i rullning. Jag plåtar och lyssnar. Skickar bild t redaktionen. Allt går bra. Efteråt jagar vi Carolina Gynning, Martin Schibbye och Özz Nûjen. Vi är inte ensamma. Att klämma och åla sig fram är det som gäller. Får bild på Martin och Özz. Carolina drar innan jag hinner få fatt i henne. Populär. Vi åker hem. Att komma ut i regnet utanför Radiohuset var en befrielse. Det var hysteriskt där inne ett tag. På vägen hem ringer okänt nummer. Det är han. Kollegan som jag fortfarande inte vet vem det är. Bara var han jobbar. Han hade haft lite problem och det var bara tack vare mitt kort de kunde sända live från Radiohuset. Han hade tagit fel hus först. Ett utan batteri. Och det andra hade blinkbatteri utan minneskort... Inte hans dag helt enkelt. Vidrigt. Ett ögonblick som aldrig kommer igen och det händer sånt. Man vill lägga sig ner i fosterställning och aldrig mer vakna den dagen. Nästa gång är det jag. Och jag som får hjälp av ngn snäll kollega. Jag vet det. Jag tror han tackade 3 ggr när han ringde. Sedan bröts det. Men idag har jag gjort min goda gärning. Har ni gjort eran?
5 kommentarer:
Karma!
Ja, jag har gjort en god gärning. Jag såg till att en elev blev så pass bekväm i en provsituation att hen klarade provet.
Fast det är ju mitt jobb..
Japps, trixar lite med grannar på hotellet i Grekland :)
Hurra för dig! Så ska det vara i världen, bra gjort!
Jag jobbar med våldsutsatta och barn som lever med våld i familjen. Jag gör goda gärningar varje dag. Jag går till jobbet varje dag och VET att jag gör skillnad för de mest utsatta i samhället. Jag går till jobbet varje dag och vet att jag är rätt kvinna på rätt plats.
Inte idag kanske. Jo något litet. Men i vintras när jag var o handlade på Konsum stod en kvinna med rullator framför mig. Hon hade glömt att ringa färdtjänst o butikspersonalen ringde. Hörde hur matt, trött och svag kvinnan blev då hon fick höra att väntetiden var 45 min. Jag tog beslutet att skjutsa hem henne om hon vågade åka med. Hon blev så otroligt glad och personalen på Konsum bara gapade och tyckte det var helt oroligt att jag erbjöd mig. Konstigt. Det kändes väldigt enkelt och naturligt o den gamla kvinnan nästan grät av tacksamhet. Då mår man bra ända in i hjärtat. /A
Skicka en kommentar