Fridfullt

Paddlingen regnade bort. Nu njuter jag av livet mitt i skogen i hälsingland skogarna istället.

Att inte bjuda alla

Läste ni om föräldern som JO-anmäler skolan för de samlade in ibjudningskort till kalas för att alla utom två i klassen var bjudna? Vad tycker ni om det? Jag tycker skolan gjorde helt rätt. Ska man inte bjuda alla, vilket är helt förståligt att man kanske inte vill(fast att bara utelämna två stackars små kompisar är väl ändå lite dålig stil?)får man faktiskt skicka ut inbjudningarna privat. Inti bjöd "bara" fem av sina 16 dagiskompisar och det var ju inte ens en tanke att jag skulle lägga ut inbjudningarna i deras fack. Varför ska man visa så tydligt att man utesluter barn???? Det är väl inget schysst? Jag menar de är ju så små att de kommer ju ändå att upptäcka tt livet suger rejält ibland, men varför måste de göra det genom att vuxna är så taskiga att de inte tänker längre än näsan räcker???

Kryddgubben igen

Nu har jag varit framme för att handla på ICA. Eftersom jag hade samlat mig sedan kryddgubbsincidenten, men fortfarande kände mig helt förorättad och kränkt fanns det bara en utväg för mig: Att visa mig vuxen och mogen och fråga honom nu i lugn och sansad ton varför. Så när jag handlat klart knallade jag över till han sgula stånd. Men ingen kryddgubbe där. Med bankande hjärta gick jag mot bilen då han helt plötlsigt uppenbarar sig där i regnet på marknadsgatan. Jag samlar mig och går fram till honom och säger:
Hej. Jag undrar varför du var så otrevlig mot mig tidigare idag.
Kryddgubben: Jag har inte varit otrevlig idag.(ser helt oförstående ut)
Jag: Jo det har du. Du var jätteotrevlig mot mig idag när jag hade gått fel väg. Vilket jag vet att jag gjorde och bad om ursäkt för och du hade anledning att bli arg. Men sättet du gjorde det på var ju helt otroligt otrevligt.
Kryddgubben:(tar nu upp handen lägger den på min axel)Lilla gumman(!!!!!!!!!)gå hem nu, det var inte så farligt.
Jag: Jo det var det, jag mådde jättedåligt av det hela eftermiddagen. Jag vet att jag gjorde fel, men att hänga ut mig på det sättet du gjorde var helt fel.
Kryddgubben: (tar nu mig i handen) Jaha.
Jag: Vad var det där? Var det en ursäkt eller hur ska jag tolka det?
Kryddgubben: Nej jag tänker inte be om ursäkt, du gjorde fel.
Jag: Jo jag vet men som sagt var var du hemskt otrevlig mot mig. Var det en ursäkt eller?
Kryddgubben: (tar nu upp handen klappar mig på kinden!!!!)Gå nu hem lilla vännen och lägg dig så ska du se att allt blir bättre imorgon.
Jag inser vid det här laget vad ör en man den här kryddgubben är och säger hej då och går mot bilen. Innombords hyllar jag mig själv för att jag vågade konfrontera honom och samtidgt skakande på huvudet för den typen av man/människa.
Jag var större, bättre och mognare än en 60-årig man! HA HA HA HA!

Jag blev så ledsen

Vi brukar varje år gå på Marknaden, årets största händelse här i byn norr ut. Idag var inget unadantag, men idag blev jag utskälld och förödmjukad. Jag råkade gå fel väg med barnvagnen när jag skulle gå från apoteket till systemet. Jag gick en väg bakom alla knallars stånd för jag såg ingen annan väg som gick att gå från apoteket till systemet med barnvagn. Då blev en kryddgubbe jättearg! Han sa åt mig att jag för fan inte fick gå där. Eftersom det hade känts konstigt bad jag genast om ursäkt och sa att jag inte såg gången där man skulle gå eftersom jag inte gjorde det. Varpå han säger (hemskt högt så ALLA omkring hör) på sin otrevliga skånska dialekt(den lät otrevlig jag lovar)att det var som att jag gick genom hans vardagsrum. Jag sa återigen att jag inte såg den rätta vägen och att det inte var meningen. Denna gång ngt i försvarston eftersom jag känner att han tar i lite väl i överkant. Då vänder sig kryddgubben till 6-7 kunder som står där och säger åt dem att jag är helt konstigt. Vad sa du sa jag och vände mig tillbaka till honom. Inget sa han. Sa du att jag är konstig? Nej det gjorde jag verkligen inte säger han och kollar menande på de 6-7 personerna som står där. "Sa jag något sådant?" frågande han sina kunder och kollade helt oskyldigt på dem. Ingen vågar svara. Jag vänder mig återigen om för att gå in och vänta på min man på systemet. Då säger han: "Ja gå in där du du går säkert på sprit hela dagarna. Det där gör att du blir lite lugnare säkert." GUBBJÄVEL! Detta säger han nickande åt sina kunder. Där står jag med min barnvagn med lillkillen i och blir totalt offentligt förnedrad framför alla dessa människor och dessutom menar han att jag på något sätt är en alkolist. Jag gick in på systemet och väntade, men när min man kom in började tårarna rinna. Fan att jag aldrig blir ARG och ryter ifrån när jag blir arg. Alltid ska dessa tårar komma. När mannen fick höra detta gick han ut och frågade vänligt om det var kryddgubben som var så otrevlig. Han hade nämligen hört det. Kryddgubben blev då tyst, men lite senare hävdade han fortfarande att jag hade gjort fel. Vilket jag ju hade, men någon måtta måste det väl ändå vara på det? Detta satt i hela marknadsdagen. Både jag och min man gick där med en klump i magen av olust. Jag blev verkligen ledsen och sårad över att bli så uthängd och offentligt förnedrad. Så nu har jag skrivit ett långt inlägg om det i allafall. Gå inte och handla av kryddgubben på marknaden ngr mil norr om Dalälven är allt jag kan säga.

Dum fråga får dumt svar....

Mannen: Keiru hade bajsat på sig rejält.
Jag: Jaha, kom det på pyjamasbyxorna också?
Mannen: Ja
Jag: Har du lagt dem i vatten nu då?
Mannen: Nej jag la dem i din neccecär.
Jag: Vad bra då....

Fortsatta etikett-problem

Ja, man kan ju lätt konstatera att det inte trollats fram några etiketter under natten iallafall....
Jag ger upp. Tror jag.

Etikettproblem

Jag försöker etiketta mina inlägg. Med tanke på att de inte syns så går det väl så där kan man ju säga.... Ngn som har ngr tips???? Börjar bli desperat och kryssar i de flesta rutorna för att eventuellt få en liten etikett att ploppa upp.... Mannen tror det är en fördröjning på etiketterna så de kommer synas imorgon. Ja, vi får väl se. Hoppas han har rätt!

Ute i spåret igen

Okej idag har jag återigen varit ute och joggat. Jag joggade tillochmed förbi ett gäng gångare som sa: Akta dig, här kommer en tjej och springer! Så kanske kanske börjar det lossna efter det förgrömmade Vårruset. Sprang lite intervallträning och lyckades springa typ 4 km på 22,5 minuter. Det var lätt och visst blev jag trött, men det kändes BRA! ÄNTLIGEN! Midnattsloppet here I come! Eller kanske iallafall.... Funderar på att ta mig ut till Vårrusetsstället och springa den jäkla sträckan igen när jag är frisk och pigg, bara för att återreparera mitt självförtroende...

Inte en badkruka

Så efter så mycket klet måste man ju bada! Lillkillen gillar inteatt duscha så det blev till att leta efter en badbalja. Ingen fanns innanför husets väggar så farfar sprang över till grannarna. Han kom tillbaka med en slags plastbadpool/sandlåda i mega size... Han frågade mig om jag trodde den gick in i duschen... Han fick gå tillbaka med den och vi fick bada Keiru i diskhon istället. Så kan det gå. Men ren blev han och roligt tyckte han det var!

Äta själv

Så här fint ser det ut efter liten fått äta själv. Mat överallt i en rund cirkel om stolen. Hälften i magen och hälften på golvet. Kletigt.