Jag 1- Mossan 0

En brun gegga ligger numera på gräsmattan. Mossan är död! Det är bara klegg kvar. Nu är frågan om jag vågar ta i mossan och var ska jag dumpa den? Hoppas den är död för tid och evigt nu bara! Misstänker dock att jag måste upprepa mossdödningen minst en gång till under sommaren. Dyrt är det, men effektivt må jag säga!

Kriget mot mossan

Så har den då börjat! Min årliga kamp mot mossan i gräsmattan! Tidigare år har det blivit oavgjort med lite fördel till mossan. Igår var jag ute och sprutade(säkert inte ngt speciellt bra för jorden i det långa loppet)mossdödningmedel på gräsmattan. jag hoppas nu att all mossa DÖR och fram kommer fint grönt gräs! Jag hatar mossa och har försökt kratta bort skiten, men i år tog jag till lite starkare saker! Så nu hoppas jag på en grön frodig gräsmatta utan mossa. Men först ska jag ut och göda gräsmattan med min nyinköpta stroller! Mohahahahaha mossan!

Jag, cool

Sonen har en studsboll. Han fattar inte riktigt att det inte går så bra att studsa den på gräsmattan. Idag visade jag honom en riktig studs på asfalten, bollen studsade ett par meter upp i luften.
Sonen: Vad cool du är mamma!!
Han menade det, det kom ur hjärtat.
Tänk att jag kunde vara cool så här på ålderns höst.

Döskallerock

Vi har en utedag idag. Vi krattade löv både jag och mina småkillar. Helt plötsligt säger
Sonen: Tanter och farbröder håll för öronen för nu ska jag spela döskallerock!
Jag börjar smyga mot kameran.
Sonen tar tag i krattan och låtsas att den är en gitarr. Han spelar på den samtidigt som han helt omelodiöst skriker: jag är bäst jag är bäst jag är jättejättebäst!
Självförtroendet är det inget fel på. Tvärtom. Tror han ska få lyssna lite mer på Ebba Grön så kanske han kan klämma ur sig lite politiska texter också...
Jag hann ta flera bilder av min inte så skönsjungande son. Kanske lägger ut dem här vi får se.

Nya Paul Potts

Helt fantastiskt! Tänk att det finns rättvisa ibland!

I en tonårings huvud

Igår när vi gick till jobbet gick vi på en grusväg full med stenar(som grusvägar så ofta är) sade min promenadkompis helt plötsligt:
Var kom den stenen ifrån?
Jag: ????????????
Han: Ja, den där stora.
Jag: ????????????
Han: Såg du den inte?
Jag: Vi går på en väg där det finns över 1000 stenar. Jag har lite svårt att förstå vilken av stenarna du villa ha bakgrundsfakta om.
Han: (generad tystnad)Mmmm...

Idag när vi åkte till jobbet kommer det en man som haltar lite lätt med en rollator.
Han: Har han träben eller?
Jag: ?????
Han: Han går ju så konstigt.
Jag: Tror bara han har lite ont i ett ben faktiskt.
Han: Jaha...

Ja sådana tankar rör det sig uppenbarligen i en tonårings huvud. Kan vara bra att ha i beaktande när/om man ska göra en utvärdering av hela tonåringen....

Rikard Palm, min favorit! Titta och skratta!

Rikard Palm, ett nyhetsankare att räkna med! Min favorit i SVT! Han är ju helt fantastisk!

Prao del II

Nu har snart hela Prao-perioden gått. Praon har ryckt upp sig och är mer vaken och tar dessutom egna bilder. Ngr bra andra mindre bra. Men så är det ju för mig också. Jag är imponerad att efter den mycket sega starten har detta utvecklat sig till riktigt bra! Men det är lite jobbigt att ha en person som skuggar en precis hela tiden.

Ut med jobbet

Vi ska ut och äta med jobbet. Det är struligt att få ihop det för de som arrangerar det hela. Dessutom verkar det som om det finns lite kommunikationsproblem också. Men ut ska vi imorgon. Vi har fått vårat bord klockan 21. En småbarnsmamma som ska ut i Mulleskogen dagen efter tycker det är sent. Men vi är 16 pers(först var vi 19 men nu har ngr hoppat av vilket visar sig vara tur för vi hade bara bord till 16....???)och det är ju meckigt att flytta en bokning på 16 pers dagen innan. (fast tillfälle att flytta tiden har funnits i ngr veckor...)Men det ska bli roligt. Ärligt alltså. Sedan ska vi äta en massa smårätter. Men vi vet inte hur mycket det kommer att kosta eller om det finns ngt slags paketpris när man är så många som oss. Men det ska tas reda på ikväll. Det kanske är dags att göra det så här kvällen innan vi ska ut och äta. Men det ska bli roligt. Ärligt alltså. Innan vi ska äta ska alla träffas på en av söders sunkigaste hak bara för att det är billig öl där. Och för att det är lönehelg och det inte brukar finnas ngr på sunkhaket. Fast det är lönehelg.... Stället vi sen ska till ligger på Östermalm. Så då måste man packa ihop sig på tuben och bege sig dit tillsammans som en liten turistgrupp. Men det ska bli roligt. Ärligt alltså. Det är bara det att jag hade ju planerat in det så bra att jag skulle träna inne i stan innan för att sedan glida vidare till stället vi ska käka på. Och haft en liten förhoppning på att vi skulle träffas någonstans i närheten av stället innan. Men men...
Jag måste ärligt säga att det känns lite meckigt. På gränsen till för meckigt för en småbarnsmamma som haft en prao hela veckan.

Prao

Denna vecka har jag en prao. Han är 15 år. Jag kan för mitt liv inte komma ihåg att jag var så..... hmm... så fjortisaktig när jag hade min prao. Han sover varje gång så fort vi sätter oss i bilen på väg ut till ett jobb. Han frågar inget, han bara surfar på sina moppesidor... Antagligen var jag precis likadan själv när jag hade prao bara att mitt minne nu börjar bli så gammalt att jag redan glömt det. Brrr... Jag kan inte säga att jag längtar jättemycket till att mina små gosiga pussiga killar blir långa, gängliga, trötta, sega i kolan och dessutom kommer i målbrottet. Det är väl som folk säger: Små barn små problem, stora barn stora problem.
Vad betyder PRAO föresten?