Nej

Att ha ett barn vars inställning till allt är "Nääääej!", är jävligt påfrestande. Att hela tiden, varje dag ha energi eller orka uppbåda energi till att ändra en sådan inställning utan att bli arg kostar mycket. Det spelar ingen roll om det är att gå på Grönan, Legoland eller åka och köpa ost på affären. Det är ändå alltid samma gråtgnällande "Nääääej!". Och krävs alltid lika mkt tålamod, energi, glad röst f att peppa. Sedan spelar det ändå ingen roll att det efter en hel bilturs nej-gnällande vänder och ungen förvandlas till en hoppande liten glad skit inom mindre än en sekund, det har liksom ändå gått åt energi som inte kommer tillbaka lätt. Ibland undrar jag hur länge det ska vara så. Ända tills han flyttar hemifrån? Till tonåren? Alltid, fast i framtiden är det inte mitt ansvar? Kan vi hjälpa honom att slippa känna sig så ledsen och tycka det är botten på ngt annat sätt? Det är inte lätt alltid. Eller kul heller för den delen.

Hjälp jag förvandlas till min mamma!

Min mamma har aldrig haft en diskmaskin. Hon handdiskar. Och gillar det. Jag har aldrig fattat grejen med det. Förens den här veckan. Varje kväll när barnen somnat har jag släkt mig och diskat lunch och middagsdisken. Och tyckt det var ganska trevligt. Jag har tittat på TV samtidigt, eller lyssnat på radio. Och tänkt på vad vi gjort idag, vad vi ska göra dagen efter eller bara låtit tankarna fara. Ikväll saknade jag att diska. Insåg det när jag plockade in kvällens middagsdisk. Att plocka in i en diskmaskin är inte alls samma grej som att diska för hand. Men jag vet ju.  Att om jag skulle behöva handdiska varje dag skulle jag få spunk.... Men ibland så. På semestern i en liten fin stuga på vackra Gotland så...

Äntligen är dagen snart slut

När alla tre är överens om att vi är glada att den här dagen snart är slut vet vi att detta var ingen speciellt kul dag... Både barnen och jag trötta. De retar varandra och sedan gör de illa varandra både medvetet och omedvetet. Sedan gråter de. Sedan blir jag arg. Och så har det gått runt idag... Men som sagt var. Imorgon är en ny dag med nya möjligheter till ett härligt familjeliv. Och noll egentid. Bitter? Jag? Näää. Bara liten svacka...

Jag vill inte

Om 9 timmar åker vi hem. Jag vill inte! Jag vill stanna kvar. Ligga vid havet och höra vågorna ryta sig in mot stranden. Jag vill se barnen hoppa vid samma hav för att snart halka och plurra m kläderna på. Jag älskar Gotland och längtar redan till nästa sommar. Då ska jag stanna längre än bara en vecka. Det har jag redan bestämt.

Filmtajm!

Det bästa med att Mannen är ute på stan och glammar runt varje kväll är att jag kan kolla på Morden i Midsommer och Skärgårdsdoktorn. Eller läsa en bok. Nackdelen är när det inte finns ngt att kolla på. Eller när jag inte orkar läsa i den nya boken. Då är det lite ensamt och tråkigt. Och då, mitt i tristessen: jag har ju filmer att se på!!! Så nu lägger jag mig tillrätta och kollar på kvällens film! :-)

Bästa gänget!

Sjukt fin dag!!!! En heldag på Kneippbyn. Både vattenland och sommarland.

 Mulet väder, tryckande värme och Almedalsveckan gjorde att det var noll kö överallt! Vaknade att det spöregnade imorse. Kollade SMHI och tänkte att vi chansar, vi drar. Det spricker nog upp. 

Det regnade lätt de första 30 minuterna. Sedan uppehåll! Vilket lyckokast! Tror att de kommer sova minst sagt gott ikväll! 

Vad tror ni?

Semester

Semester däremot (läs sött och salt) är att åka in till Visby på kvällen, sitta i kvällssolen vid hamnen och äta glass med hela familjen. Att sedan glida runt och kolla på Reinfeldts tal, se livesändningar i radio och sedan åka hem och käka middag vid 21. Det är också semester att vakna vid 05.45 läsa bok i ca 1 timme f att sedan somna om igen och vakna 2 timmar senare av att huset fortfarande är tyst. Mannen är på jobbet och barnen sover än. DET kära läsare är semester. Det gör att jag orkar (med nöd och näppe) mig genom dagarna själv med de i bland små salta ungarna!

Carpar diat eller ngt

Jag vet inte, men det känns som om vi haft det sämre.

En blandning av sött och salt

Semester är väldigt väldigt skönt. Och väldigt väldigt jobbigt när man är ensam med barnen. Ena stunden flyter allt bara på, nästa är de i varandras knä, viftande med sina små händer mot varandra... Eller råkar vänta på att kissa liiiiiiiiiiiiiiiiiiite för länge. Eller när de gnäller för att det är  lite för långt hem. Å andra sidan är det enormt härligt att se dem hoppa vid havets kant från en sten till en annan med vinden i håret, eller när de som vanligt trillar i havet som de alltid brukar, eller står tillsammans sida vid sida och väntar på att vågorna ska slå in mot dem.  Så det är som alltid. Sött blandat med salt. Imorgon är en ny dag med gott och blandat! 

Almedalen

Idag är det SD:s dag i Almedalen. Det kommer även vara den dagen Svenskarnas Parti är i Visby. Jag funderar, borde jag dyka upp i ren protest mot deras skitåsikter? Höra på vad Åkesson säger kl 19 ikväll? Men så har jag ju barnen med mig. Om det av någon anledning blir hotfullt är det inte så trevligt att de är med.

Det räckte att jag åkte på samma båt som delar av SD-toppen igår för att jag skull känna ett stort obehag när de i grupper drog omkring på båten. De bytte tom sida att gå på när de såg mig. 

Jag vill gå, men ska jag? Bör jag?