Nej

Att ha ett barn vars inställning till allt är "Nääääej!", är jävligt påfrestande. Att hela tiden, varje dag ha energi eller orka uppbåda energi till att ändra en sådan inställning utan att bli arg kostar mycket. Det spelar ingen roll om det är att gå på Grönan, Legoland eller åka och köpa ost på affären. Det är ändå alltid samma gråtgnällande "Nääääej!". Och krävs alltid lika mkt tålamod, energi, glad röst f att peppa. Sedan spelar det ändå ingen roll att det efter en hel bilturs nej-gnällande vänder och ungen förvandlas till en hoppande liten glad skit inom mindre än en sekund, det har liksom ändå gått åt energi som inte kommer tillbaka lätt. Ibland undrar jag hur länge det ska vara så. Ända tills han flyttar hemifrån? Till tonåren? Alltid, fast i framtiden är det inte mitt ansvar? Kan vi hjälpa honom att slippa känna sig så ledsen och tycka det är botten på ngt annat sätt? Det är inte lätt alltid. Eller kul heller för den delen.