Ormbo

Det här med att vi lever i ett sladdlöst samhälle. Bara bullshit. Jag kan knappt röra mig eller mina grejer vid skrivbordet på jobbet pga sladdar. Och jag har fortfarande bara lyckats svara i den nya telefonen 1 ggn på 6 veckor. En av anledningarna är att huvudgrejen trasslar in sig hela tiden i alla andra sladdar. Så. Trådlöst samhälle är en utopi.

Patriot

Jag gick förbi flera ställen idag där flaggorna vajade på halv stång för prinsessan Lilian. Jag kan inte hjälpa det, men jag tycker det är både fint och mäktigt. Tankarna går till prinsessans anhöriga som sörjer och saknar henne. Ikväll går även tankarna t anhöriga till den polisman som förolyckades under eftermiddagen på Norr Mälarstrand. Så fruktansvärt onödigt. En olycka och livet slutar och upphör.

Test

Provar blogger f android. Verkar fungera bättre än den för iphone. Alltså jag gillar android supermycket. Mer frihet än en appleprodukt ger. Få se om det går att publicera nu också.

En ny leksak

Joråsåatt. Unnade mig en Nexus 7. En fin begagnad. Jag gillar den. Speciellt att läsa på. Underbart stor skärm m mobilen. Snabb och så gillar jag att det är android. Så befriande obegränsande. Jag hade precis 1800kr på mitt sparkonto, det som drar 5 spänn varje gång jag använder mitt visa. Så det blev ingen finare vårkappa. Det blev en Nexus istället. Så kan det gå när mamman unnar sig.

Titta på mig

Det här är ngn som måste lära sig sluta ta ansvar för andras samvete. Samt även lära sig att ta ut mer egentid. Att det ska vara så jävla svårt.

Vardagsglädje

Ibland kan det behövas så lite för att lätta upp vardagen. Som att jag hann m ett zumbapass mellan jobb. Jippie!

Ska jag behöva sälja(och köpa) och arrangera tvättmedelsförsäljning nu också?

I trean har klassföräldrar bestämt att barnen ska på skolresa. Inget stort eller långt bort, men ändå behövs det ju pengar. Nu kommer förslag på att vi ska sälja tvättmedel. Eller kakor eller strumpor och underkläder av mycket god kvalité. Ni hör ju. Seriöst? Ska jag behöva stå ut med sånt här skit? Som om inte mitt liv ändå är fullt av en massa saker som jobb och barn? Jag betalar hellre 1000 spänn för ungen än engagerar mig i att sälja saker. För jag vet hur det blir. Ett dåligt samvete som gör att jag tillslut kommer
A) antingen sälja själv till kollegor/grannar/släkt som eg inte vill köpa
B)kommer få köpa upp tvättmedel/underkldäderochstrumpor till mycket god kvalité själv.
JAG VILL INTE! Hur gör ni andra? Jag vet att det är många som inte kan betala för sitt barns skolresa och att detta är ett demokratiskt rättvist sätt att få ihop pengarna på. Men ändå. Det är så mycket ändå just nu med familjemedlem på intensiven, diagnoser i familjen och jag som fortfarande inte är tillbaka på 100% än. När jag dessutom får det skrivet såhär i mailet fr en annan hurtig förälder vill jag bara skrika lite och slå mitt huvud mot en vägg:

"Då vi behöver några föräldrar som hjälper till att sätta igång detta så barnen får pengar till klasskassan så de kan hitta på något kul i trean, hoppas jag att ni som inte varit med och arrangerat något (klassfest/aktivitet/insamlingar) ställer upp nu.  Bara att vi tar klasslistan och prickar av de personer som hjälpt till tidigare och resten får ta tag i ”Projekt klasskassa”"

En kontrollista alltså där jag nu ska tvingas att göra ngt bara för jag varit för utmattad/sjukskriven förut för att orka. Kan inte ngn bara komma och ge mig en lugnande spruta?

Snacka om epic fail

Jomen det gick väl ungefär så dåligt som det kunde gå det här m presenter t Intis födelsedag idag. Efter att ha besökt 7 butiker m cyklar och multimediagrejer igår på 2 timmar så var jag mör. Och obehagligt tomhänt. En liten 3d-film och en nunchuck t Wii. Nödreserven var ett egetgjort presentkort på en bmx-hoj. Jo. Det sket sig ju så imorse stod vi m tårta, en nunchuck och ett hemmagjort presentkort. Av 5 grejer han önskat fick han en. Och en sak han inte alls önskat: bmx-hoj. Som ett presentkort. Japp. Katastrof. Inget annat än en katastrof. Stora tårar och en besviken nybliven 9-åring. Orkar knappt tänka på det. Fy. Om jag någon gång kommer tänka på mig själv som en misslyckad förälder var det just då för 12 timmar sedan. Han ville inte ens gå till skolan för han ville inte berätta vad han fått.... Alltså det var illa. Men när jag hämtade honom hade dagen tackochlov varit bra och han hade börjat gilla tanken på att få välja en bmx-hoj. Sedan gick det som en dans. Och ngn timme senare när han stod nycyklad med sin nya fina hoj i handen i en cykelhall sa han att detta var den bästa födelsedagen någonsin. Så slutet gott , allting gott. Men jag tror jag behöver en v semester efter dessa två dagar. Det var jobbigare det här än när jag klämde ur mim fina unge för 9 år sedan. Om jag vetat detta då hade jag knipigt ihop. Puh. Kommer sova sjukt bra i natt iaf. Hoppas jag. Puh!

Nu är det fan panik

Imorgon fyller ungen 9 år. Och vi har ingen present! Så. Här sitter jag med 1000 fönster uppe på webläsaren, mannen i luren och hjärtat bultande. Tanken vi hade först sket sig. Fanns bara via näthandel och då går det inte pga leveranstid. Nu tänker vi om och det är inget han önskade. Alls. Det är dock inte kläder. Som vi råkade sikta in oss på till jul lite mkt.... Men ändå. Ska aldrig mera slappna av och släppa sargen. Nä. Det var sista ggn. Hellre tjata och få ta lite skit fr Mannen än detta. Pust.

Går ni omkring i blöta kläder?

Ända sedan jag och Mannen träffades har han då och då gått m blöta kläder. Alltså kläder som inte torkat efter tvätt. I början tyckte jag det var väldigt konstigt. Tycker fortfarande det är konstigt. Det är ju i själva framförhållningen det brister då han måste gå m blöta kläder. "Oups! Ska jag gå på fest om fyra timmar? Jamen då måste jag ju tvätta mina favoritkläder!" Självklart har han vetat om mötet/festen/resan länge, men inte riktigt nått ända fram i planeringen. Idag gjorde han en sådan goding. Fick åka m både blöta jeans och tröja. 10 min innan vi skulle åka kom han gående i kalsonger och jag frågade varför eftersom vi typ behövde åka t tåget. Då hoppades han att tio minuter m torkskåpsvärme skulle torka dem. Fast han tagit ur dem ur tvättmaskinen tre timmar tidigare. Den ekvationen blir ju lite svår. Så därför fick han hoppa i blöta kläder. För det är ju det naturliga valet. Enligt honom går alla omkring i blöta kläder och det är verkligen inget konstigt. Så hörrni. Hur gör ni? Går ni ofta omkring i blöta kläder? Jag har nog aldrig gjort det. Men så är jag å andra sidan lite konstig.