I trean har klassföräldrar bestämt att barnen ska på skolresa. Inget stort eller långt bort, men ändå behövs det ju pengar. Nu kommer förslag på att vi ska sälja tvättmedel. Eller kakor eller strumpor och underkläder av mycket god kvalité. Ni hör ju. Seriöst? Ska jag behöva stå ut med sånt här skit? Som om inte mitt liv ändå är fullt av en massa saker som jobb och barn? Jag betalar hellre 1000 spänn för ungen än engagerar mig i att sälja saker. För jag vet hur det blir. Ett dåligt samvete som gör att jag tillslut kommer
A) antingen sälja själv till kollegor/grannar/släkt som eg inte vill köpa
B)kommer få köpa upp tvättmedel/underkldäderochstrumpor till mycket god kvalité själv.
JAG VILL INTE! Hur gör ni andra? Jag vet att det är många som inte kan betala för sitt barns skolresa och att detta är ett demokratiskt rättvist sätt att få ihop pengarna på. Men ändå. Det är så mycket ändå just nu med familjemedlem på intensiven, diagnoser i familjen och jag som fortfarande inte är tillbaka på 100% än. När jag dessutom får det skrivet såhär i mailet fr en annan hurtig förälder vill jag bara skrika lite och slå mitt huvud mot en vägg:
"Då vi behöver några föräldrar som hjälper till att sätta igång detta så barnen får pengar till klasskassan så de kan hitta på något kul i trean, hoppas jag att ni som inte varit med och arrangerat något (klassfest/aktivitet/insamlingar) ställer upp nu. Bara att vi tar klasslistan och prickar av de personer som hjälpt till tidigare och resten får ta tag i ”Projekt klasskassa”"
En kontrollista alltså där jag nu ska tvingas att göra ngt bara för jag varit för utmattad/sjukskriven förut för att orka. Kan inte ngn bara komma och ge mig en lugnande spruta?
7 kommentarer:
Hm. Vet vad du menar samtidigt som jag förstår klasskassagrejen. Vi är k-föräldrar i L's klass och vi o de övriga k-föräldrarna skulle arrangera hur pengar skulle fixas till klasskassan
Fasen, det blir alltid (!) fel när jag ska kommentera hos dig. Texten försvinner. Hur som... Jag fick ångest över detta. Vi k-för hade möte o enades tillslut om försäljning av kakor. Vi hade ägnat åtskilliga timmar åt att undersöka o ta fram förslag o en förälder skrev sen ett giftigt, syrligt och väldigt otrevligt mail till alla där vi hängdes offentligt. Jag blev jätteledsen.
Vi tyckte att vi hade tagit ett beslut som gagnade alla. Det som krävdes var lite tid från varje familj. Hade vi krävt att alla skulle betala hade vi gått för långt. Alla har inte möjlighet. Kakorna vi sålde var supergoda, lättsålda och tog slut på två dagar. Effektiv försäljningstid ca 1-2 h. M o jag sköter även bankkontot o det är inte kul! Vara indrivande o jag folk på pengar är hemskt. Alla var dock positiva till att försäljningen gått så bra. Alla sålde 18 burkar
Utom 2 fam. Den arga o dennes kompis. Jag förstår känslan du har o det låter galet att det ska fördelas grundat på du har gjort, du har inte. Allt löste sig bra för oss o vi ska snart börja på ny kula 😖😖. NewBody säljer sig självt. Vi får sälja det varje år för fotbollen och alla säljer så mycket de kan. Hoppas ni kan hitta en lagom nivå och att flera hjälps åt. Tvättmedel går dock fetbort!!! Kram A
Jag säljer hellre kakor. Det äter ju folk iaf. Jag kan även baka bröd till julmarknader. Men just underkläder av fin kvalité eller stora tunnor(som jag inte har sådan redan)tvättmedel tror jag är svårt att kränga. Det var ett mål på tvättmedel på 23000 också. Och nu finns det inget råd heller utan det är fritt fram m förslag... Vilket gör det lite anarkistiskt kaotiskt....
Jag kräks. Fy fan. Har inte alla familjer nog ändå? Jag är så oändligt tacksam för att den tiden är passé för all framtid.
Det blir inte demokratiskt rättvist. Tänk de som är ensamstående? Eller av andra anledningar inte kan sälja grejerna (som era anledningar)
Det ska inte kosta att ha barn i skolan. Och vad fanken kräver ungar i trean?
Jag sov i skolan en natt med Minstingens klass i trean.
Dom tyckte det var roligt. Det tyckte inte jag.
Ta upp detta med rektorn. Och vägra gå med på det.
Verkar dötrist det där med insamlingar. Har aldrig varit med om det tack och lov. Vi betalade 300 kr så de kunde göra ngt i typ trean eller när det nu var och den insamlingen pågick från ettan så att även de som hade en tight budget skulle ha möjlighet att hinna samla ihop till 300 kr. Vid ngt tillfälle fick de inträdet till ngt disco, då var vi föräldrar med, vid annat tillfälle hade de loppis, då var vi föräldrar med. Pengarna därifrån gick till att täcka upp för de föräldrar som inte hade haft möjlighet att samla ihop 300 kr så att alla kidsen kunde åka med.
Skicka en kommentar