Varför? Zzzzzzzzzzzzz

Alltid samma visa.
Måndag-fredag kl 06.45.
Jag: God morgon! Dags att gå upp killar!
Barnen: Neeeeeiiiiiiiijjjjjjjj!!!

Lördag kl 05.40.
Barnen: Får vi gå upp?
Jag: Neeeeeeiiiiiiiijjjjjj!!!!!

Why?

Komihåg-lapp till mig själv

Note to my self: Bit hellre av mig tungan än att gå efter mitt snart 40-åriga barn när denne håller på att gå till jobbet och fråga om den verkligen är klädd ordentligt, det är ju ändå minusgrader ute.


Gaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah!

Joråsåatt

Jaha ja. Nu har diskställskriget börjat igen. Jag ställde in det nu på kvällen när hon kollade på. Få se imorgon em var det står. Och när jag kom upp på övervåningen hade hon bäddat våran säng. Alltså. Snällt. Visst. Men efter att jag fick frågan "Kan jag göra ngt i huset idag?" Och svarat ett tydligt "Nej" så kanske jag inte ville ha bäddad säng.
Herregud. I-landsproblem. Jag vet. Men ändå. Efter 12 timmars arbete känner jag mig lite suckig över det. Låt mig inte bliva likadan. Låt mig höra om mina söner och deras partner säger nej. Låt det då bli ett nej. Suck. Och god natt. Mannen? Han har dragit till fjälls. Lucky charm ni vet.

Zumba mot hamburgare

Idag såg det ut att kunna vara dagen då jag kunde köra ett Zumba-pass till kvällsmaten. Men icke. Två jobb på raden blev det istället. Jävligt irriterande, men sånt är livet. Så ungefär när Zumba-passet började så sladdade jag in på McDonalds i Östberga och köpte två cheesburgare. Därför körde jag ett snabbpass styrke nu vid skrivbordet ist. 3 övningar i 21,15 och 9 rep. Bättre än inget. Jag har bestämt mig för att nu börja träna igen så smått. Gått har jag gjort hela tiden sedan jag gav kroppen en chans till återhämtning då jag fick vetskap om min järnbrist. Zumba började jag med för 3 v sedan, ett pass i veckan. Nu ska jag kolla om jag även orkar med 1 pass styrke i veckan. Jag känner mig mer pigg och stärkt med styrke som träning. Zumban släpper loss endorfiner och jag blir glad. Styrke gör mig stark mentalt också. So maybe baby var detta pass starten på ökad träning. Kanske. Men inte helt säkert.

Jag är inte bitter

Mannen var på fotboll igår. Argentina-Sverige på Friends Arena. Han hade turen att bli inbjuden ngn timme innan matchen. Jag å andra sidan var hemma m barn och föräldrar. Olika falla ödets lott. Imorse undrade barnen (och jag) hur matchen gick. Varpå mannen säger att han inte vet???!!???!!! Så han googlar fram resultatet. och vilka som gjorde målen har han ingen aning om. Han var ju där! En historisk match och han vet inte ens hur den slutade??? Vad gjorde han? Minglade. Drack lite vin.... Jorå. Vissa har det gott. Lucky charm....

Att bli dissad av syrran

Mitt hår är statiskt. Varje morgon ligger det fint, men efter en halv dag är det som om jag gnuggat en ballong mot det. Eftersom jag har noll koll på smink, girly stuff, hårgrejer, nagelgrejer osv så frågade jag syrran. (Som typ aldrig går ut utan smink. Gör hon det vet man att ngt är tokigt.) Hon sa att man kan spraya spraybalsam på det så ska det sköta sig. Varpå jag blir jätteglad och konstaterar att jag har sånt hemma. Till Inti som har långt hår och hatar att bli borstad. Då får jag en sådan där överlägsen tjejblick.

-Jo det kan du ju ha, men jag brukar ju gå på SALONG och köpa min spraybalsam.

Jag är ingen snobb what so ever. Intis barnbalsamspray fungerar, så varför då gå på SALONG och köpa???? Men den blicken. Och den dissen. Aouch syrran. Fast å andra sidan tyckte jag den mest var rolig. Och fetdissade SALONGbalsamspray.

Pussallergi

Min yngsta har drabbats av allergi. Dvs förutom trots. Eller kanske som en del av trotsen mer. Han tål nämligen inte pussar. Då slutar hans tal att fungera. Det hela är mycket tragiskt. Speciellt för mig som mamma. Som vill pussa den lilla goa ungen hela tiden. Men tyvärr. Det går inte. Fast det finns ju stunder då han glömmer bort sig. Som ikväll. Då jag fick världens största puss när han sa god natt. Sedan kom han på sig. Och vände sig om och sa att den inte gilldes. Men det gjorde inget. En puss är en puss är en puss är en puss! Så det så! Mamma-Trotsig unge 1-0!

Skridskotant

När jag var 12 år åkte jag skridskor för sista gången. Jag har verkligen ingen bra relation m skridskoåkning. Det enda jag kommer ihåg är att det var kallt och tråkigt och att jag alltid fick ont i fötterna efter fem minuter. Sedan dess har jag inte haft ngn speciell längtan efter att åka skridskor. Men nu har alla i familjen skridskor utom jag. Vilket blir lite trist i längden. För alla. Så idag hyrde jag ett par när vi var på Lida. Ett par långfärdsskridskor. Herregud vad obehagligt det var. Men efter en timmes vinglande tyckte jag att det varit ganska roligt! Så idag stod jag (nåja vinglade) på ett par skridskor för första ggn på 26 år. Undrens tid är inte förbi.

Ibland

Vissa dagar. Kan gå väldigt bra på dagen och sedan sluta m kaos ändå. Livet. Det är som det är. Imorgon är en ny dag. God natt.

TGIF!

Denna vecka har känts tung. Jag har varit trött och sliten. Men idag är det fredag. Jag dansar vid skrivbordet och längtar hem till barnen och värmefilten. Helg. Morgonens himmel var fantastisk. Luften kall och väckande. Nu kör jag bara på i ngr timmar till med högsta volymen i lurarna och i bilen. Sedan så. Pust. Gladiatorerna tog musten ur mig. Eller var det Utmanaren kanske....?