Skönt häng

Keiru har ju haft en bästa kompis ända sedan han började på dagis. Förra året flyttade kompisen till Piteå. Det var hemskt. Det tog ett drygt halvår för honom att landa i att vara utan E på dagis. De kom ner till E:s morföräldrar och firade jul så då sågs vi. Och allt är så enkelt mellan barnen. De hittar varandra direkt. Som om de aldrig varit från varandra. Det är därför det gör så ont att de bor så långt fr varandra. Vi föräldrar har aldrig umgåtts med varandra. Vi har lämnat och hämtar barnen hos varandra. That's it. Men i vintras bestämde vi att vi skulle komma och hälsa på dem i Piteå. Vi hade tänkt att bo på hotell/stuga/vandrarhem. Men eftersom jag släppt sargen och kopplar av så planerade vi inget boende. Bara datum vi skulle komma på. Så när vi skulle upp och började kolla boenden (samma dag som vi anlände Piteå) fanns det inget... Men vi hade ju deras erbjudande om att få bo hos dem i huvudet. Och så blev det. Vi bodde hos dem i 3 nätter och hängde i 4,5 dagar. Fast vi aldrig umgåtts förut. Det tyckte jag var bra gjort av båda familjerna. Och det gick jättebra! Sköna människor som är enkla att hänga med. Inget krångel alls. Nu är de här i krokarna i ngn vecka och idag hängde vi vid havet och hade det fint. Och som vanligt: killarna bara lekte. Som om inget avbrott skett. Så Mannen tyckte vi kunde kolla om de ville komma hem till oss och käka ikväll. Och det kunde de. Lite konstigt, men för första gången kom de hem till oss fast vi bott så nära varandra i 7 år för att umgås allihop. Och samma sak nu som tidigare i somras: avslappnat skönt umgänge. Grillning och sedan glassbuffé. Vad mer kan önskas? Svårt dock f Keiru när de ska skiljas. Han vill inte. Han vill verkligen inte. Lille plutten. Och nu kommer de inte ses förrän till jul. Kanske. Annars senare. Det är så sorgligt för de hör ihop de där två. Den ena blond och den andra mörkbrun. Så himla fina. Men coolt att vi kommer så bra överens. Konstigt bara att vi upptäckte det först när vi kom 90 mil från varandra...