Dö din lilla skit

Inte helt otippat så blev jag då också drabbad av den lilla magbacilusk som drabbat mina två små killar. Konstigt vore egentligen annars. Keiru spydde ju ner hela mig förra onsdagen och jag var den som tog hand om Inti när han kräktes i tisdags. Och dessutom har jag ansvarat för vaknätterna och nerbajsade och nerspydda saker. Så det vore väl mer märkligt om jag inte blivit dålig. Våran strategi har väl egentligen varit att eftersom jag blev mest exponerad genom att bli nerkräkt så har mannen isolerat sig, egen toa, sova själv... Så att i allafall en är frisk av oss. det verkar ha lyckats hittills i allafall. Nästa gång(om typ aldrig hoppas jag)får mannen bli den som tar vaknätter och blir nerkräkts för så slut som jag är nu har jag inte varit sedan i höstas. Och det är inget jag önskar ngn. Jag har tackochlov (ännu)inte kräkts, men jag mår yttepytte illa och är inte hungrig och så bubblar magen högt och konstigt. Så denna födelsedagsvecka blev inte som vi hoppades. Moster Bina och Intis kusiner ställer in sin resa till oss, farfar med familjen vill inte träffa oss och Inti har heller inte ätit ngn tårta. Men han sa att han tyckte hans födelsedag trots detta var bra. Och det är ju huvudsaken. Men när han blir frisk måste han nog trycka i sig en hel tårta själv för han var inte så mullig innan bacillen och nu kan man väl säga att han har tunnat ur ännu mer. Så dö bacilusk dö, försvinn från mina barn och mig själv!