Hoppet är det sista som överger en

Idag tänkte jag det skulle vända. Det kändes så när jag vaknade imorse. Upp tidigt med Keiru, Inti kom ner efter ngn timme. Lagade frukost åt dem. Och blev helt däckad. Sedan har jag legat hela dagen lätt illamående i sängen och antingen sovit eller bara stirrat framför mig med en konstig rastlöshet i kroppen. Och så fort jag orkat mig upp för at dricka eller bara gå en runda så har jag blivit så slut att jag bara varit tvungen att gå och sova lite igen. Vi får se hur morgondagen blir. Är tacksam att mannen fortfarande är frisk och har tagit hand om barnen hela dagen. Vilken mardröm det hade varit annars. Det räcker som det är nu. Så nu hoppas jag på morgondagen.