Livet är så snabbt, så förgängligt. Jag tänker på lilla Engla och fäller en tår. Jag tänker på alla männsikor som mitt i livet slutar andas, slutar se och slutar att leva. Jag ser på mina barn och mina ögon tåras av lycka men även av vemod. Döden är det mest självklara i livet ändå är det det mest skrämmande som finns. Ofta inte ens egen död, men alla andras som man älskar så innerligt. Jag önskar att när det är min tur att jag kan se tillbaka på mitt liv och se att jag verkligen har levt det. Jag ska försöka leva mitt liv. Inte bara finnas.
sov gott ac
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar