Kände mig som en inbrottstjuv där jag gick mellan grannarnas hus för att "posta" kalasinbjudan hos barnen. Tassade runt nu i bolibompamörkret och letade efter barnens hus samt postlådor. Det var faktiskt ganska spännande att få tjuvkika på barnens hus. Jag träffar ju föräldrarna då och då när jag hämtar eller lämnar, men att få kika in i deras hus var.... roligt.
"Jaha, har de sådana garndiner, ja det trodde jag inte."
"Ja det var ju det jag trodde, ett sådant hus. Precis som jag misstänkte."
"Jaha, bodde de så. Jag trodde det bodde i ett helt annat boende."
Så nu är jag inofficelt en fönstertittare dold bakom kalasinbjudan. dessutom fick jag än en gång bara erkänna att mitt liv är fyllt med fördomar...
Så kan det gå om inte haspen i familjelivet är på!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar