Tid att sörja

Idag köpte jag ett hjärta. Ett hjärta jag ska lägga på Annas gravplats imorgon. Sedan jag fick reda på att hon dött har jag stängt in den så gott jag kunnat. Sorgen. Den har överbemannat mig en gång. Men jag har varit tvungen för att orka. Orka jobba med det där nya roliga som jag gjorde nu hela våren. Sedan kom sommaren och jag orkade inte sörja. Men imorgon ska jag göra det. Helt själv ska jag gå dit. Jag ska låta alla tankar, minnen och känslor komma fram. Jag ska våga och orka tänka på det med mig själv. Jag längtar efter det men är lite rädd för vad som ska komma. Men det måste ut. Jag vet det. Jag har gläntat på det då och då men allt har svindlat när jag börjar känna efter. 

Men först ska jag träffa hennes familj. Hennes barn. Och det kommer ta på krafterna att inte vara ledsen då. Att försöka glädjas av att se dem igen. Att försöka trycka undan att sist vi sågs var det också sista gången jag träffade Anna. Fuck cancer. Fuck U so fucking very much.