KÖRV MED BRÖD

Ibland är allt bara så bra. Allt bara flyter på. Ingen gråter slår den andra eller ramlar. En enkel lunch i två likadan stolar. Tänk att livet kan vara så bra. I allafall i några minuter. Det är skönt med semester. Faktiskt.

JAG ÄR EN ORDPOLIS

Inti: Mamma, det flög en fjäril skitnära mig!
Jag: Jaha, flög den jättenära?
Inti: Mamma, måste du alltid vara en ordpolis åt mig?
Jag: ????? QUE? Ordpolis???? Var har du lärt dig det????(ungen har varit för mycket med sin moster, det hör jag det....)
Inti: Ingenstans... Måste du alltid säga JÄTTEnära precis när jag har sagt SKITnära?
Jag: Jag tycker inte om att säga likadant som dig, därför väljer jag ett annat ord...

Så var man en ordpolis också.... Antagligen en liten ecuadoriansk gen som frödas gott i värmen...

RADIOSPORTEN 1-0

Åkte hem från byn norr om Dalälven igår. Lyssnade på Radiosporten. De intervjuade Magnus Hedman angående att han blir åtald för dopningsbrott. Efter de snackat klart med honom spelade de Linda Bengtzing med låten "Jag ljuger så bra". Man undrar ju vem på Radiosporten som tagit ställning.... Två av två möljiga liksom...(Hedman har ju varit tillsammans med LB..) Vill ni höra själva? Lyssna här, intervjuen börjar runt 13.05 och Linda Bengtzing börjar spela runt 16.46 in i sändningen.... 1-0 Radiosporten!

KODAKMOMENT

När jag gick hem från markna´n i lördags kväll/natt var det så ljuvligt fint ute. Jag stod länge på bro´n och kollade ut över sjön som ligger nästan mitt i byn och kände att detta var verkligen ett Kodak-moment. Så igår kväll gick jag ut med min lilla lumix och plåtade solnedgången. Ibland behövs det även tas sådana bilder. De är bra för själen...

JUST JA

Mannen vann inte årets golftävling. Han kom fyra. Inga pengar i år och ingen soffa. Men jag är glad ändå efter en underbar eftermiddag med bad och sol med kompisar och deras barn på en liten strand vid en insjö!

ASKGRÅ

Askgrå, är dagens färg. På mannen... För andra året i rad på marknaden här i den lilla byn norr om Dalälven går jag hem efter mannen på festkvällen. Idag mår jag helt okej fast jag gick och la mig 01.30 och barnen vaknade 05.30. Mannen mår väl.... Så där... Är det minsta man kan säga. Han har en askgrå nyans över kroppen och ögonen har en klädsam röd färg.
"Jag drack inte mycket igår" samt "jag dööööööööööör!Det är säkert!" har idag yttrats. Och så har drucikt upp sin lillebrors cola samt tagit alvedon. Allt med förhoppning om att slippa dö... Orutinerat och långdraget är min diagnos. Och dessutom har jag gått upp med barnen två mornar i rad så i morgon är det hans tur. Hoppas han går och lägger sig tidigt ikväll. Om han går upp överhuvudtaget vill säga.

SIIIT BLA MAMMA!

Keiru spillde ut sitt vattenglas imorse vid frukosten.
Av ren trötthet på sådana saker råkade jag säga: Bra gjort Keiru!
När jag sedan trött tog en disktrasa och torkade upp på golvet fick jag tillbaka...
Keiru: Bla gjort Mamma! Bla gjort! Siiiiiiiiit bla Mamma!
Och då kan man ju inte vara arg längre.

JAG UNDRAR JAG...

04.45 gick jag upp och skjutsade mannen till golfbussen. Den som tar honom till den årliga golftävlingen. Förra året vann han 16 tusen. Ingen har vunnit två år i rad. Ändå hoppas jag på honom. Han har inte hunnit träna lika mycket i år som förra året. Bara gått ngr rundor. Men han är duktig mannen min. Om han vinner kanske vi köper en ny soffa. Barnen och jag ska gå en sväng på marknan här norr om Daläven. Och hoppas vi slipper kränkas av Kryddgubben. Sen tror jag vi drar oss ner till sjön och solar och sätter ner tårna i vattnet.

OKEJ

Skivorna är brända, papprena är samlade i hög. Utrustningen ihopplockad. 

S-E-M-E-S-T-E-R!!!

REPORTERNS BLONDA MOMENT

Var ute i förorten med (en brunhårig) reporter. När vi kom tillbaka till bilen efter jobbet sa jag att det var varmt och att vi kanske skulle gissa hur varmt det var ute.
Reporter: Jag tror det är 26.
Sedan började vi sakta rulla iväg med bilen.
Reporter: Men va varmt! Det måste bero på att vi stod i solen!
Jag är här lite förvirrad eftersom jag inte tryckt på ngn knapp som visar gradantal.
Reporter: Och nu stiger det!!! 36, 37... Oj 38!
Jag fattar då vad reporterna kollar på...
Jag: Men du, det är ju hastighetsmätaren!!!!!!!!!
Sedan bryter vi ihop i bilen av skratt och inser att den brunhåriga reportern haft sitt livs värsta blonda ögonblick!