Snart

Snart är det min tur att redovisa mina bilder på kursen. Som tur är är lärarna av det snällare slaget och öser beröm och hittar ngt bra i allas bilder! Något som jag just nu är djupt tacksam över!!!!

Det är jag som är frun

Ringer hem för att säga åt mannen att han får hämta hem mig från jobbet.

Inti: Inti.

Jag: Hej det är mamma. Har du pappa där?

Inti: Ja... Paaaappaaaaa! Det är frun! Hon vill prata med dig!

Frun???? Ibland undrar jag var han hör så mycket goja från...

Färdig!

Tåget går om 3 timmar och ÄNTLIGEN är jag klar med uppdraget till kursen. Jag tog lite gamla bilder på två olika människor. Så väljer jag på väg ner...

Nu är det bara packaningen kvar! Så måste jag försöka köpa ngn mer bok för jag har nästan tio timmar på tåg om man räknar fram och tillbaka!

Prestationsångest

Jag ska på kurs tre dagar denna vecka. Åker ikväll. Och har fortfarande inte gjort uppgiften till kursen. Tåget går om fem timmar. Och jag måste in till jobbet. För att skriva ut de bilder jag inte tagit. Än. Så. Snart MÅSTE jag bajsa ur mig ngt. Annars får jag stå där med skammen blossande i ansiktet. Tänk att det ska vara så svårt ibland. Ungefär som när jag ahde min möhippa. Den uppgiften var också prestationsångestframkallande. Mina kompisar trodde jag hade försvunnit innan jag komm tillbaka med ngt slags resultat. Men nu måste jag PRESTERA!

Misshandel

Igår träffade jag en polis som pratade om det stora mörkertalen vad gäller våld inom familjen. Han berättade att om det förekommer våld inom familjen och det finns barn i närheten så finns det INGENTING som säger att det är bättre för barnen att kvinnan och mannen stannar ihop(eller kvinnan ovh kvinnan eller mannen och mannen) "för barnens skull". Tvärtom. Polisen har träffat barn som är under tio år som bara vill dö. På riktigt dö. En hade skrivit en sång till sin mamma så hon skulle förstå varför han ville dö och att han älskade henne och att det inte var hennes fel att han hade tagit livet sig. Polisen kom innan barnet tog livet av sig och när de kom dit så sjöng barnet sången för polisen. Det är så hemskt att trots jag var och pratade med polisen genom jobbet började gråta. För alla stackars barn och kvinnor(det finns visst män som blir misshandlade av sin partner också, men de var i citydistriktet under 1% av alla anmälningar förra året)som är med om något så hemskt. När jag kom hem kramade jag om mina barn lite extra och tänkte "Fan vad bra liv vi har ändå!".

Organen

Hörde på radion att bara 152 personer i Sverige är donatorer. Och att en människa kan rädda 7 människor med sina organ.  Gör som jag, registrera er på donationsregistrets hemsida! NU! Det är väl bra att kunna hjälpa till och rädda liv om det går?

Inte riktigt riktig

Vi har två barn på gatan som heter Bejsa och Furkan(Bejsa stavas inte så, men det uttalas så). Igår när de var ute och vi mötte dem slog min förvirrade hjärna till.
Ska hälsa och hör mig själv säga:

"Hej Burkan och Fejsan! Ehhh... Jag menar Bejsa och Furkan.... Hej hej!"

Ibland råkar en och en annan häst ha lämnat stallet hos mig...

Min dag

Och min tvillingsyrras dag är idag. Idag fyller vi 34 år. Dagen har varit följande:

Sång på morgonen av barnen(Mannen jobbade sent så han sov)
Perfekt present av Mannen innan frukost
Mysig lunch med bästigaste jobbarkompisarna
En massa grattis på fejjan
En efterskotts/överraskningpresent från Inti som han fixat på dagis
En jättefin bok med jättefint papper på av Kicki som jag blev så glad för
Och till slut en god macka med Krikonmarmelad som jag fått av en annan jobbpolare!

Det var min 34 årsdag på denna jord. Och den har varit jävligt bra!

Aj do not objekt!

Jag har verkligen inget att protestera mot detta! Grattis USA som nu helt och hållet äger Anna Anka!!!

Julledigt

Imorgon är det deddlajn. För att lämna in årets önskemål om julledigt. Tycker det är stressande tidigt. Men nu så kastade jag iväg ett förslag. Det bästa med det är att jag vet att det går igenom. För vi har föräldradagar kvar. Och de kan inte neka till det. Så det så.