SOM EN SPIK I FOTEN

Hur klantig får man bli??? Var ute på jobb och såg plankorna med låååånga spikar som stack upp ur dem. Jag VAR försiktig. Men en ful liten systempåse lurade mig. Under den lurade nämligen två STORA spikar. Jag klev rakt på dem. Genom skon och rakt in i foten. Så nu har jag en pulserande fot och en arm som fått en stelkrampsspruta. Så kan det gå om inte haspen är på.

Osociala jag

Idag är en dag då jag vaknade som ett vrak. Nu har jag tränat och lyxat till med en nyinköpt pocket. Och satt mig vid ett helt eget bord för att inta min sallad i lugn och ro. Trots att kollegor erbjöd mig plats hos dem....

LUKTAR APA

Mannen skulle åka på crosstävling i helgen och tog fram ett gammalt oljefilter.

Keiru(pekar på filtret): Lukta Apa.
Mannen: Vad sa du?
Keiru: LUKTA APA!

Ja inte luktar oljefilter mumma heller, men luktar det verkligen apa?

EKORRHJUL

Hur fan hinner ni med att leva alla ni där ute? Har jag råkat få färre timmar per dygn än alla andra? Jag hinner knappt blunda förens dagarna har försvunnit. Var är all tid som alla verkar lägga ner på hemmet, sina förhållanden, barnen och även på sig själv???? Hur hinner ni? Jag hinner inte. Jag försöker. Tror jag i allafall. Om jag skulle hinna baka bullar, städa, le sött mot barnen, kela med min man och dessutom träna så jag fick en snygg kropp skulle jag ha brunnit ut mig redan innan bullarna kom in i ugnen. Jag hinner knappt(oftast inte mer än till sidan 4) bläddra genom dagens tidning, så är det lunch och så hinner jag knappt röja upp efter lunchen förens det är middag och så hinner jag knappt röja av middagsbordet förens det hela börjar om igen. HUR hittar man tiden att leva på? Jag vet att jag lever. Att DET är mitt liv. Men jag menar hur hinner man med att njuta av ATT man lever? Ibland känns det verkligen hopplöst. Jag vill att barnen växer upp så jag kan få lite egentid utan att känna mig skyldig och som en tidstjuv. Samtidigt finns det inget mer ljuvligt än att gosa med Keiru i sängen eller busa med honom. Eller att få lägga sig och mysa med Inti på kvällarna. Jag vill inte att de ska bli stora. samtidigt som det stundvis är ALLT jag önskar. Fan vad svårt det är det är med balans i livet.

PANIK

På senaste tiden har jag varit jävligt dålig på att ta ut egentid. Det märks. Nu är jag så desperat, full med dålig energi och retar mig enormt på att det ser för jävligt ut här hemma. Så nu ska här röjjas innan barnkalaset är slut och Keiru vaknar. Till vilket pris som helst. Måste bli bättre på egentid så jag slipper dessa panikkänslor.

EMSA... ELLER VAR DET MENSA????

Vi hade ju det där samtalet med dagispersonalen. Äntligen. Och det var bra. De berättade att Inti har det bättre på dagis och han trivs och är mer i med i gruppen. Det är inte jag och ni längre. De jobbar hårt med olika saker för att få med honom i gruppen. De gav oss också tips om vad vi kan göra för att underlätta för honom. Vi har ju andra ungar hemma här i stort sett varje dag numera, dels tjatar vi lite på honom att han ska ta hema kompisar, men också vill han det själv.
Ja ja. När vi satt där och snackade så sa en av fröknarna att han har ett sådant omfångsrikt språk. Att han är otroligt smart. Och så drog hon ett exempel:
Barnen skulle hitta på en egen saga och Inti hade hittat på en låååååååång story med ett otroligt bra språk medans de andra sagt typ två meningar och sedan var deras saga slut.

Fröken: Ja, han är ju så intelligent! Det är inte utan att jag tänker Emsa där!

Kära fröken, där sänktes din trovärdighet rejält. Om du tycker min son är smart så tar jag nu det i jämföresle med att du inte ens vet att det heter Mensa.....

Klart

Så var dagens tävling över. Mannen klarade sig helskinnad. Men trött är han!

Går bra

Inti: Pappa ligger 12 a det är ett mirakel!!!! Han ligger ju nästan först!!!
Och sen fick mannen stopp på banan. Inte längre 12a... Vilket Skit!

Dagens första offer

Jaha, tävlingen har inte börjat men första ambulansen rullar redan iväg mot ambulanshelikoptern som lanadt lite längre bort. Inte med min man dock som tur är.

SÅ GICK ÄNNU EN DAG AV MITT LIV

Dagarna bara försvinner. Idag tycker jag inte gjort något speciellt. Ändå är det redan kväll. Men när jag tänker tillbaka har jag ändå gjordet följande:
Lagat frukost, bytt bajsblöja, plantera fyra köpta plantor(ni ser tre av dem på bilden), sått lite frön, plockat bort en massa löv på stenarna där blomträden står(tog låååååååång tid det), lagat lunch, lagt ett barn, vilat lite med barnet(ja, jag somnade...), läst lite i min bok, plockat lego, dammsugit, lagat middag. Och nu även bloggat! Så visst har jag gjort saker, men dagarna försvinner ändå bara svischande, halvt okontrollerbart från mitt liv.