EKORRHJUL

Hur fan hinner ni med att leva alla ni där ute? Har jag råkat få färre timmar per dygn än alla andra? Jag hinner knappt blunda förens dagarna har försvunnit. Var är all tid som alla verkar lägga ner på hemmet, sina förhållanden, barnen och även på sig själv???? Hur hinner ni? Jag hinner inte. Jag försöker. Tror jag i allafall. Om jag skulle hinna baka bullar, städa, le sött mot barnen, kela med min man och dessutom träna så jag fick en snygg kropp skulle jag ha brunnit ut mig redan innan bullarna kom in i ugnen. Jag hinner knappt(oftast inte mer än till sidan 4) bläddra genom dagens tidning, så är det lunch och så hinner jag knappt röja upp efter lunchen förens det är middag och så hinner jag knappt röja av middagsbordet förens det hela börjar om igen. HUR hittar man tiden att leva på? Jag vet att jag lever. Att DET är mitt liv. Men jag menar hur hinner man med att njuta av ATT man lever? Ibland känns det verkligen hopplöst. Jag vill att barnen växer upp så jag kan få lite egentid utan att känna mig skyldig och som en tidstjuv. Samtidigt finns det inget mer ljuvligt än att gosa med Keiru i sängen eller busa med honom. Eller att få lägga sig och mysa med Inti på kvällarna. Jag vill inte att de ska bli stora. samtidigt som det stundvis är ALLT jag önskar. Fan vad svårt det är det är med balans i livet.