Det är inte ofta reportrarna kör bilen på väg ut på jobb. Det finns olika anledningar till det. Vi(fotografer) hittar i stort sett överallt. Det gör inte vimsiga nya reportrar. Vi kör bil minst 8-10 timmar varje vecka i jobbet. Det gör inte reportrarna. Vi har förtur att boka jobb-bilarna. Vi är helt enkelt mer vana bilförare. Men ibland händer det att reportrar vill köra. Och då är det svårt att säga nej. Fast man vet att det här kan sluta hur som helst.
Men för ngr veckor sedan var de en som hävdade att han ville köra. För annars blev han så lätt åksjuk. Visst tänkte jag. Vi provar. Och sedan gick det i maklig takt tillbaka till jobbet. Inga farliga filbyten, inga galenskaper, inga fuckoff-fingrar till medtrafikanter för de kör som idioter fast det är reportern som kör som en blind(jorå, det har hänt serrni.). Det gick bra.
Så när vi åkte in på parkeringen sa jag: Men, det gick ju bra! Snyggt och tryggt kört!
Jag hann knappt säga det förens reportern körde in i muren på parkeringsplatsen.
Så nej. Tyvärr kära reporter. Jag kommer köra nästa gång.
Och nu i veckan åkte jag med en ny reporter. Vi parkerade bilen 30 meter från bilen som stod på gården hos den vi skulle intervjua. Intervjuen gick bra, men när vi gick därifrån hoppade reportern in i fel bil och satte sig. I intervjupersonens bil. Och sedan satt han där och fattade inte varför inte jag gick in i bilen.... Inte heller han kommer få köra bilen ut på jobb.
Samtidigt undrar jag vad reportrarna tycker om oss fotografer när vi kör ut dem till jobb....
Jag tror det tycker vi kör som gudar. Vad tror ni?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar