2013-02-22

Jag och skolan är inte vänner just nu

Jag blir tokig. Idag, 15 minute,r innan jag hämtade på skolan fick vi ett mail som hade rubriken "Lite mer". Den var en komplettering t det veckorbrev fröken skrivit. I det stod det liksom by the way att Intis resurs from veckan efter sportlovet(v som kommer) ska vara med en annan elev. Jag höll på att ramla av pendeltågssätet. What? Får vi infon så här? Och så snabbt? WTF????!!!!!! Så jag hämtade ungen med tårar av ilska i ögonen. Som tur var fanns resursen där och jag bad hen förklara. Joråsåatt bitr rektorn hade kommit idag och informerat klassföreståndare och resursen om att de skulle göra en rockad. Inti får en annan person, en mycket bra person, men inte alls med den kunskap som behövs. Ingen hade berättat för Inti, han skulle bara komma dit efter lovet och så var allt annorlunda. Precis vad barn med Intis problematik behöver. Och med hans bakgrund, 18 olika pedagoger under dagistiden och nya resurser varje termin. Alltså jag har varit så arg under eftermiddagen att jag knappt vetat var jag skulle göra av mig själv. Inte för mig, men för Inti. Han var lugn när resursen och jag berättade för honom. Men redan på väg ut frågade han varför alla lärare försvinner från honom. Och sedan är det som det är med honom. Tystnad då han tänker, sedan när han fattade på riktigt vad det innebar så ledsen. Så himla ledsen. Och jag arg. Som tur var fick jag tag på rektorn, inte bitr, utan rektorn. Hon bad om ursäkt säkert 10 ggr för att detta sköttes så dåligt. Att vi inte fick info fr henne och att vi tillsammans inte hade hunnit komma på lämpligt sätt att berätta f Inti. Vi hade ett hyfsat bra samtal, men det enda som kom ut var att resursen med sin kunskap behövs till en annan elev. Inti får en ny. Och så kommer det vara terminen ut. Ja herregud. Vilket kaos. Och sedan skulle Inti på kalas ikväll. Jag har uppbringat all positivitet som fanns inom mig för att peppa honom för kalas och för att det ska bli bra med nya resursen. Men även låtit honom gråta och vara ledsen för jag tycker det är viktigt att få vara ledsen om han är det. Nu sitter jag här med huvudvärk och är lätt illamående. Men jag lyckades peppa ungen till kalaset. Han behövde det. Få vara med sina kompisar och ha kul. Tänka på ngt annat. Men jag. Jag kommer tänka på hur mitt barn behandlas i flera veckor. Och än en gång går mitt hjärta sönder för hans skull.

2 kommentarer:

Hökis sa...

Fy!
Kram och hoppas helgen blir bra ändå.

Sus sa...

Den sjuka världen är min arbetsplats.

Jag funderar många gånger över varför jag stannar kvar. Svaret är enkelt.

För barnens skull.

Men vem fan bestämmer om vilken unge som behöver resursen mer? Och fega stackare som skickar ett mail, just innan lovet.

Fy fan.