Var ute på ett jobb. På väg tillbaka till bilen, ser jag hur en kille kollar supermycket på mig. Jag registrerar ngt bekant med honom. Går ngr steg, kollar igen. Där i det där ansiktet ser jag plötsligt Henrik 13 år från Lotorp. Eller iallafall någon som liknar honom. Och visst är det Henrik! Jag har nog inte sett honom på 18 år. Och helt plötsligt när jag ser hans ansikte så inser jag att jag åldrats en del på 18 år... Visst ser jag att det är Henrik, men ändå inte. Konstig upplevelse. Lilla Henrik som jag gått parallelklass med 7,8,9 och 1,2,3. Lilla Henrik som alltid var ett sådant jävla busfrö! Där stod han och var typ vuxen. Skumt! Samma dialekt som alltid, men vuxen. Och då kom det som en blixt från klar himlen att jag också blivit så där vuxen(gammal).
Så nu ska jag gå hem och äta lite krumelurpiller, och säga "Fina lilla krumelur, jag vill inte bliva stur!". Och hoppas på det bästa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar