På min väg mot Paris gick jag ikväll genom livets tunnel. Jag passerade förlossningen (där jag fött mina två barn) där livet börjar, sedan kapellet där man kan söka tröst när livet är svårt eller kanske komma för att tacka högre makter att allt gått bra. Sedan passerade jag akuten där man oavsett var i livet man är kan hamna på ett ögonblick om ödet så vill. Det sista i livets tunnel var bårhuset. Och det är ju den sista stationen. När livet har lämnat oss. Oavsett om vi levt klart eller ej. När jag kom ut ur tunneln passerade jag rättspsyk. När galenskapen tagit över och man gått över alla gränser som finns. Tänk att en stor betongkloss kan ha ett helt liv inom sig i en och samma sekund.
Published with Blogger-droid v1.6.5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar