Långt inlägg om min man som är en bra pappa

Mannen lyssnade på det suveräna programmet Knattetimmen som går varje måndag på Radio Sthlm. Ett program där man får ställa frågor och be om hjälp ang sina barn. I måndags var det en mamma som var arg och orolig för deras barn skulle få 3 nya fröknar efter jul. Förskolechefen var orolig och över att hon tyckte att föräldern satte press på hennes personal genom att fråga hur det skulle bli och uttryckte sin oro över att barnen skulle få tre helt nya fröknar. Känner jag igen det eller??? 

Inti var ju mycket ledsen och trivdes inte på dagis förra hösten. Gud, det var en mardröm! Han grät när vi lämnade och lekte inte med barnen och stod vi grinden och väntade helt själv hela eftermiddagen. Han var då 4,5 år. Personalen kunde inte fixa det utan gav mig konstiga råd tills de beslöt att de skulle ta in en specialpedagog. Som gav enkla enkla tips som hjälpte Inti jättemycket. När vi satt och pratade med specialpedagogen kom vi fram till att lite av problemet till varför Inti var otrygg var för att han sedan han började på förskolan hade haft 14 olika fröknar. Gissa om jag blev helt förkrossad i våras då jag fick veta att de skulle byta ut ALLA fröknar på Intis avdelning och två av tre fröknar på Keirus avdelning? Jag var arg och tog upp det på ett föräldraråd och fick då saker sagda till mig av förskolechefen att " Det spelar INGEN roll om det är olika pedagoger för barnet! Bara det finns en gruppdynamik mellan barnen så är de så trygga så trygga!" "Hörru Zoila.. Eller vad du nu heter... Du och andra föräldrar pressar min personal så de mår dåligt med era frågor om hur det ska se ut i höst. Jag tycker inte om det! Eller hur XXXX(en av pedagogerna som var med på mötet)?!" Jag sa till henne att det var faktiskt inte mitt problem att hennes personal mådde dåligt och om de gjorde det så var det hennes ansvar att klara ut det. Och så försökte jag förklara för henne att ingen människa mår bra av att ha så många nya chefer eller nya kollegor omkring sig.  Varken vuxna eller barn. När det där mötet var klart var jag så arg så jag höll på att explodera! Så maktlös jag kände mig! Jag skrev brev till politiker och till hennes chef och lyckades få en pedagog kvar på Keirus avd. så det blev två av tre kvar där. Inti fick alla sina fröknar utbytta. Och nu i höst sa en av de nya fröknarna upp sig. Så nu har han haft 18 fröknar sedan han började förskolan. Och han tror att de två av tre fröknar inte kommer stanna. För det är ju så han är van vid. Att alla de fina fröknar han tytt sig till har försvunnit. Inte undra på att han har känt sig otrygg. 

På Knattetimmen sa de att det inte var bra för barnen och att den här mamma skulle stå på sig. De var mycket upprörda att förskolechefen agerade som hon gjorde. Mannen blev så upprörd av det att han kopierade upp ett antal kopior av programet och skickade ut till politiker och tjänstemän på kommunen tillsammans med ett brev där han skrev om hur det varit för Inti. Och bad att de verkligen skulle lyssna och tänka efter om det var så de ville ha det ute in sin kommun. Många av de han skickade brevet till har hört av sig och tackat. Någon ska ha med skivan till sina möten med förskolecheferna i kommunen och spela upp det, en annan skulle ha med det på ett annat möte med sina underchefer. Även fast det ordnat sig bra för Inti och oss så kändes det ändå viktigt att skicka ut brevet för att de ska fatta att det får konsekvenser med dåliga beslut från dåliga förskolechefer. Någonstans hoppas vi ju även att Keiru som har flera år kvar i förskolan ska slippa ha det som hans storebror haft det. Och fast allt är bra nu så blir jag fortfarande fruktansvärt förbannad på den där förskolechefen när jag tänker tillbaka. Och så stolt över Mannen som skickade iväg brevet och skivan nu i veckan. För våra barn är ju det som betyder mest.