HOLA!

Nu kan man tro att det var spanska. Men det var det inte. Det var nämligen där allt hände. För 14 år sedan(maj gadd!!!!!) gick jag där. Det var där jag träffade Mannen. För precis 14 år sedan tog vi den där promenaden efter frukosten, lätt bakfulla och lite trötta. På vägar mitt ute på bondvischan gick vi där och pratade och efter det har det varit vi. I vått och torrt i 14 år har vi stått vid varandras sidor. Mycket har hänt men vet ni, det känns nästan som om inget har hänt. Vi står liksom där tillsammans och jag älskar Mannen precis lika mycket om inte mer än den där dagen för 14 år sedan. Häromdagen, jag på väg ner i trappan och Mannen på väg upp i trappan, konstaterade vi att vi har väldigt roligt tillsammans och att vi gillar att vara med varandra. Så idag finns mina tankar långt där uppe i norr där allt hände. Där landskapet är otroligt vackert. Där vi blev vi.