Har ni inte läst När livet stannar av Malin Sävstam? Gör det. Den handlar om Malin och hennes liv efter Tsunamin tog två av hennes tre barn samt hennes man. Den är stundtals så gripande att det gör fysiskt ont att läsa om hennes smärta.
Jag kommer ihåg en vacker dag i början av juni när jag fotade en 10-årig flickas begravning. Hon var en av alla döda i Tsunamin. Alla övriga i hennes familj hade klarat sig. Inti var dryga året och jag kunde verkligen förstå en uns av all den smärta de måste känt efter att ha förlorat sitt eget barn. Smärtan och sorgen måste vara outhärdlig. Jag grät och grät och grät och fotade däremellan. Reporten frågade flera gånger hur jag mådde. Han verkade mest skrämd inför mina kännslor. Jag förstår honom. Men som sagt var som relativt nybliven mamma förstod jag hur jävligt det måste vara att mista ett barn. Tsunamin lämnade ett ärr i den svenska historien och naturligtvis i de mest drabbade länderna. När livet stannar är en mycket privat och öppen bok om smärta och vägen tillbaka till livet.
1 kommentar:
Jag läste den i julas. Jag är glad att jag läste den, men den var jobbig att läsa. Vet att jag läste långt inpå natten. Det var inte direkt en bok att koppla av till...
Skicka en kommentar