Vi har ett problem på dagis. Inti vill inte leka med sina kompisar utan går hellre och väntar på att jag ska komma och hämta dem. Ibörjan grät han varje morgon hejdlöst vid lämning. Men det har gått över. Nu återstår att han inte vill leka med sina kompisar. Det är ju ett problem jag vet, men jag vet inte hur jag ska lösa det mer än att försöka berätta för honom att det är roligare att leka med kompisar än att hålla på att stå vid grinden och längta efter mig. Att jag tycker det bara är bra att han leker.
Fröknarna gav mig ett annat förslag. De tycker jag ska vara JÄTTETRÅKIG mamma som inte ska leka med honom alls. "Så att han tycker vi är roligare än du är" sa de. Jag ska enl dem bara vända bort huvudet och säga att jag inte är intresserad av att leka med honom. Jag tycker det är ett dåligt förslag. Jag är stolt över att min son gillar mig och att han vill vara med mig. Jag är ju trots allt den han ska gilla, jag är ju hans mamma.
Jag tycker inte jag är överdrivet lekig eller överbeskyddande av mina barn, men det är jag kanske.
Vad tycker ni? Ska jag lyssna på dem eller ska jag gå på min magkänsla och skita i dem?
15 kommentarer:
Jag tycker att du ska fortsätta vara precis dig själv med honom - så klart! Däremot kan det vara bra att göra avskeden korta och osentimentala, även fast det skär i hjärtat. Och att hela tiden prata om dagis och kompisarna där på ett positivt sätt. Snart nog kan det bli så att du i stället får stå ut med att han verkar ointresserad när du kommer... Men det är inget att ta illa upp för, jag lovar. Kram och lycka till!
Men jag har alltid gjort korta avsked, det har de sagt att jag gör jättebra! Kram och puss sedan hejdå. Det har aldrig varit jobbigt för jag har alltid vetat att det går över om han varit ledsen. Men nu har det varit annorlunda eftersom jag vet att han saknar mig hela dagen....
Ja, då är det ju jobbigare förstås. Hoppas att det är en övergående fas då? Men det där med att vara tråkig låter ändå fånigt, tycker jag.
Hmm, jadu, vad är det för personal på det stället? Man KAN inte säga så.... oehört klumpigt gjort. De får försöka aktivera honom när han är där.. hur gammal är han?=)
Johanna: Han är 4,5 år. Så han är stor, därför tycker jag det är jobbigt. För han menar ju vad han säger. Och är inte så lätt att kollra bort.... :-)
Det där lät ju lite knasigt..att föreslå att du ska vara tråkig så att han tycker att det är roligare på dagis :0
Min storprins var precis sådär sina första veckor på dagis. Grät då jag lämnade o grät då jag kom. Hade heller inget intresse att leka med andra barn, ville bara vara med "sin fröken" Höll själv på att bli ett nervvrak då allt kändes hopplöst..såg ingen ände eller lönsing på gråtandet..MEN rätt vad det var, från en dag till en annan utan att jag eller personalen gjorde ngt speciellt så vände det hela o det gick sedan hur bra som helst. Visst kom det bakslag ibland men det gör det alltid men han stortrivdes i vart fall på dagis efter ngr veckors "trulande". Grät ist för att han inte ville hem!
Kram
Tjoho!
Jag tycker fröknarna verkar dumma i huvudet... komplett galna med andra ord. Lek på och var glad att du har barn som tycker att det är kul!
Du skulle ju inte kunna vara en tråkig morsa heller... :)
Gå på din magkänsla! Det låter helkorkat att du ska bli tråkig för att dagis ska bli roligt. Självklart ska du vara med ditt barn och det är fantastiskt att han vill vara med sin mamma! Du gör ju helt rätt!
Jag tycker att dagispersonalen har ansvar för att göra Intis dagisdag så bra som möjligt, d v s uppmuntra honom till lek, fråga honom vad han tycker är roligt o s v, det är inte du som ska försämra något för att lösa deras "problem". Självklart ska föräldrar och personal samverka för barnets bästa. Tycker det låter som att dagispersonalen ska kavla upp armarna och börja jobba...
Kram!
Håller med Fr Johanna. Du kan ju inte "bestraffa" honom genom att inte leka med honom för att det på ngt sjukt, bakvänt sätt möjligen skulle gynna förskolepersonalen?! Säg till dem att de får väl skaffa någon pedagogik som fungerar för just honom under just den här perioden. Urkorkat sagt tycker jag - var det något alla förskollärarna stod bakom eller bara en slöhög?
Det faller på sin egen orimlighet - en fyraochetthalvtåring som man ska få att välja mellan pest eller kolera om sin vardag....Om han gnäller över ett litet skrapsår - skär dom upp ungen lite mer då så att han inser att han inte ska gnälla över skrapsår i fortsättningen. I övrigt ett tips för alla vuxna som finner vardagslunken på jobbet lite trist - bråka massor med livskamraten hemma så kommer du att känna jobbet som en befrielse!
//Dr Barnpsykolog
Det är aldrig lätt. Givetvis ska du vara en rolig mamma och vara glad över att han vill vara med dig. Kanske få Inti att leka lite mer med någon kompis någon eftermiddag? Och prata om att kompisen nog väntar på honom? Annars löser det sig nog av sig självt om ett tag i alla fall.
Jag hejar på Inti.
Och på att Z ska vara en rolig mamma.
Jag tycker det låter som att allt är rätt okej. Ingen fara.
Jag har alltid varit "sen" till dagis och sett hur barnen med föräldra längtan stått vid grinden. Men som någon annan redan kommenterat så upphör det efter en tid. För de barnen har slutat stå vid grinden och leker som om det vore sista dagen på dagis.
Fortsätt var en rolig mamma med en massa lek.
Tack för era uppmuntrande kommentarer! Ska fortsätta på som vanligt och sedan försöka komma på en lösning(annan) med personalen istället. Om det inte fixar sig med tiden.
Klart att du ska vara den roliga mamman som du är! En dag kommer han tycka du är pinsammast i världen när du hämtar han utanför högstadiet, så ta vara på den här tiden ;-) Tycker det var klantigt av fröknarna att be dig vara tråkigare..haha, det är väl de som får jobba på att vara roligare istället! Jag är säker på att det vänder, han vill snart leka med kompisarna istället.
Skicka en kommentar